Känsligt

Sitter och läser ikapp lite nyheter och efter att ha scannat igenom det glossiga kring Oscarsgalan råkar jag så på en intervju med guldbaggevinnande Saga Becker, som spelat sin första huvudroll i en film som heter ”Nånting måste gå sönder”. Intervjun i DN är precis lagom lång och djup, som de brukar vara och de låter Saga berätta sin historia (som säkerligen är många många många spaltmil längre, men ändå, de lyckas beröra på de rader de tillåter sig i webbform). Så citerar de henne såhär:

– Vi måste börja ändra strukturerna i hela samhället, men det är extra viktigt i skolan. I stället för att vi ägnar sjukt mycket skoltid åt meningslösa saker som klorofyll, hur gör djur och hur man får en lampa att lysa så borde man ägna det åt livskunskap. Att diskutera hur man beter sig mot andra människor och hur man mår bra i sig själv. Det skulle rädda liv.

…och herregud så sant det är!

Inte så att man skall lägga ned hela biten med klorofyll, men det är ju LIVSKUNSKAP man behöver när man går in i och genom tonåren! Kunskap i och kring hur man skall överleva den där perioden i livet.

 

Jag tror, i smyg, att vi skulle ha mycket mindre problem runtomkring oss om vi spenderade mer tid på att lära våra barn (och varandra) hur man kan fungera tillsammans som människor. Om man på allvar pratade om högt och lågt och sådant som är ”skamligt” och ”onämbart” och sådant som är obegripligt och omöjligt och mystiskt och sådant som man kanske aldrig ens kommit på om man inte lyssnat på någon annans tankar… Och om de barn som inte har föräldrar som kan/vill/finns kunde få detta till livs i skolan, vilken himla skillnad det kanske kunde göra?

Ett svar till “Känsligt”

  1. Där är du inne på rätt spår, för det är ju dom som nu går i, alt börjar skolan, som skall ha en chans att få det att fungera i förlängningen
    Kram barnet, allt väl till er