Somna-själv träning

Familjen_2014-04-23_003
”Jag VET att jag inte får leka med golvlampan…”

Baske mig om inte det faktiskt gick att få tjejen att somna själv! 😮 Vi är i kollektivt rus över våra framgångar och det KAN ju vara tidigt att ropa hej och räkna oss som ”färdiga” med detta. Men faktum är att det bara krävdes en ordentlig ”fight” när tjejen blev våldsamt ledsen och upprörd över det orättvisa i att vi gick ut och lämnade henne ensam i sin säng. Tror det handlade om ett tiotal returer in till fröken för tröst och påminnande om uppgiften (att lägga sig ned och komma till ro) så har hon plötsligt fattat galoppen!

 

Vi har spenderat senaste månaderna med att försöka få henne att somna själv. Det började med att hon helt enkelt blev lite för tung och stor för att vaggas till sömns i famnen. Hon började spreta för att komma ned i sängen istället för att balansera lite ostadigt på svaga modersarmar men hon gillar sin säng/kudde gott nog så hon brukar burra ned sig i kudden som en liten boll när man lägger ned henne.

 

Sen har det väl gått ”sådär” att få henne att somna.

"...men du sitter så långt borta att det STRUNTAR jag i!"
”…men du sitter så långt borta att det STRUNTAR jag i!”

Har försökt att i olika grad vara inne hos henne på sängen intill eller på en stol och humma lugnande när hon försökt komma till ro själv. Det har så gott som alltid följt samma cykel – hon går från att vara ystert lekfull till att ljudligt protestera och sedermera somna. Bara det att det kunde ta allt mellan en timme (vanligast) och TRE timmar… Efter några månader känns det som om man inte gjort annat om kvällarna än att försöker få henne att sova!

”Farligast” var väl att om man lade sig själv i vår säng intill hennes så kom hon allra snabbast till ro, speciellt om man fick in en arm in till henne (så att hon alltid kände att man var där). Det kan ju kännas ganska mysigt om det inte var för den där döden-döden känslan man har när man vaknat efter en timmes intensiv djupsömn alldeles för tidigt på kvällen. Eller i värsta fall, när man somnat ordentligt och vaknar vid midnatt av att lillebror kissat på sig för att ingen burit honom till toaletten i tid… 8-]

 

Men nu jäklar! Nu somnar hon själv. UTAN att vi är i rummet. Vi gör som vanligt – läser, kramar, pussar, säger godnatt och sjunger ett par tre sånger. Sen går man ut.

 

Hon protesterar, det gör hon. Men ikväll krävdes bara två besök för att hon skulle komma helt till ro och hon är tyst och verkar ganska fokuserad på att somna mellan varven. Det tog inte länge ikväll, dessutom kunde jag sitta i trappen och läsa medan jag väntade! 😀

Våra barn har inga större begränsningar när det gäller inredningsdesign.
Våra barn har inga större begränsningar när det gäller inredningsdesign.

Fördelen med att hon somnar själv och så himla mycket snabbare nu är att då kan man spendera mer tid med att hålla storebror lugn och avslappnad i sin säng så att HAN kommer ihåg varför han lade sig där i första hand…! X-)