David kan han med

Nu har jag precis skickat David i säng för att komma fram till att det går an att vara lite mindre envis…
Protestgråten tystnade på en minut ungefär och förhoppningsvis ligger han och startar om morgonen nu.

Jag och han har ätit frukost (dvs han hade ätit färdigt lagom till jag satte mig). Idag är han mycket piggare, han åt bra med frukost men är förkyld med hosta, snuva och lite feber.

S och Tobias är på simskolan och David har följaktligen inte så mycket att göra när jag sitter och njuter frukosten. Eftersom han är inne i en period då vattenlek verkar vara det bästa av det bästa tänkte jag ett steg längre innan frukosten och låste badrumsdörren utifrån (så att han inte kan börja leka med vatten innan jag är beredd på den övervakning som krävs – han brukar glömma att vattnet bara får lekas med inne i badrummet…).
Den låsta dörren var ju inte populär = utbrott nummer 1.
Sen bestämmer han att han skall ställa sin blåa tekanna (favoriten just nu) där jag sitter och äter, ganska exakt där jag har min ena arm. Det tycker jag är en dålig idé = utbrott nummer 2-5

Sen tappar jag hatten och skäller ut honom (mest för att jag vid detta laget inte fått äta frukost senaste 30 minutrarna för att han är så ilsken på allt han inte får) och sonen finner sig plötsligen lagd i sängen med smokk och trasor.

TRIST.

Men jag tror han behöver ”startas om” – det är inte så himla ofta han ballar ur i trots/protester såhär så det känns som om det kan vara värt att ta fighten ibland (även för hans skull).

Vad som känns så tossigt är de grejer han väljer att bryta ihop över. Den låsta dörren kan jag förstå. Men att inte få ställa sin blåa tekanna precis där han vill??? Hå hå ja ja.
Sen när han ”bekräftar” sin ovilja att göra som jag föreslår (ställa kannan intill min arm, inte precis där min arm är, eller sätta sig och läsa en stund medan jag äter färdigt, eller passa på att gå och leka med legot nu när brorsan är borta etc) då vill han inget annat än just det där han inte får (dvs ställa kannan). Till och med snyta honom blir svårt, han vägrar ”fräsa” (något han är exceptionellt duktig på annars)…

*suck*

Nåväl, nu skall jag skynda mig att äta så får vi se om han kommer ur sin tjurighet lika gott och snabbt som brorsan brukar.

5 svar till “David kan han med”

  1. Så är livet med dessa små människor det kallas typ uppfostran det är så häftigt till man får det att funka för hela familjen, är resten av familjen frisk nu..kramar till alla 😀

  2. En undran infinner sig, hur hade han reagerat om du bytt plats vid bordet och flyttat dig bort från tekannan…?

  3. @ Mamma: Ja så är livet… Herreminje. 😀
    Jag är väl på bättringsvägen, det känns inte längre som om mina tänder måste plockas ut för att det skall sluta göra ont av det som är inne i bihålorna… 😎 Tobias är lite snuvig men verkar väldigt piggelin.
    David har lite feber och är snuvig så han är väl klassiskt förkyld.

    @ Birger: Visst hade det fungerat att jag bytt plats, eller distraherat honom med något annat. Men det är inte det som är poängen här liksom – vi har regler kring leksaker på matbordet OCH vi har regler kring att låta de/den som äter få matro (dvs inte stöka och störa). Han måste lära sig han med. 🙂

  4. Oliver helt ok idag ! Han hadde en till liten uppstötning i torsdags kväll igen ! Lite seg har han varit och matbiten lite kräsen fortfarande ! Men jag tror det är mycke tyck synd om mig / trotts ochså just nu ! Skönt ni bättre hoppas du blir frisk snart ! / Anna

  5. @ Anna: Skönt att Oliver är frisk igen! 🙂 Våra barn är alltid mer eller mindre kräsna kring maten, men när Tobias är sjuk lägger han helt ned ätandet… David är lite si och så med maten när han är sjuk, vissa ”säkra kort” brukar funka även om han är sjuk.

    Trots är ju så himla märkvärdigt med denna yngre variant (David), man blir både lite förvånad och så lite full i skratt… Med Tobias var vi lite chockade hela tiden tror jag – var tog vår ”snälla pojke” vägen liksom?! 😀