Trasa

Båda våra pojkar har en sådan här.

”Label label pippi”

Tobias en blå och David en grön. David har dessutom ytterligare en trasa, men historien om denna kan vi ta ett annat tillfälle.

Trasan är full med lappar/labels, härliga att pilla på med små fingrar. Den är mjuk och fin att gosa med, frottén blir fantastiskt mjuk efter tvätt och ihärdigt hanterande/sovandes med. Pojkarna har haft favoritlappar, Tobias den ”blanka” satinbandslappen och David den röda näbben med gula prickar. Trasan blev tidigt så oumbärlig att när jag beställde en grön till David beställde jag samtidigt ytterligare en grön och en blå ”i reserv” utifall de skulle komma bort eller dö en bister död i tvättmaskinen någon gång. 😎

Nyss ropade Tobias från sitt rum tämligen ljudligt ”MAMMA KOM!!”, jag dundrade upp och trevade mig fram till honom i mörkret. Förväntade mig hitta honom sittande upp i sängen (brukar vara så när han ropar så tydligt) men nu låg han ihoprullad som en boll uppe på kudden, utan täcke. Han var tämligen kall kände jag när jag strök honom över ryggen så jag började med att bre om honom täcket.
Han började berätta vad det nu var som fick honom att ropa, jag hörde något otydligt om ”damm” (??) och sedan somnade han om. 🙂

Han ligger ofta på mage, på sina egna armar i mer eller mindre omöjliga positioner – så även nu. När jag följde hans lilla arm ut från under hans huvud kommer jag fram till en liten hand med den kära trasan i ett fast grepp.

Det är så roligt. Det där med ”trasan”, snuttefilten som vi faktiskt litegrann ”tvingade på honom” som ganska nyfödd bebis genom att envetet lägga den intill honom närhelst han låg stilla. Det funkade och jag kan nog inte räkna alla gånger han kommit luskande in i vårt sovrum, konstaterande att han har med sig ”kudde-tasa” (alternativt konstaterande att någon av oss föräldrar nog behöver pallra oss upp för att hämta just kudden och trasan…). Trasan har bjudit på tröst och trygghet, gjort det lätt att somna där vi bäddat så att säga. Oftast har vi med oss kudden och ett eller två gossedjur också, men trasan har varit helt essentiell.

Nu för tiden är trasan inte längre det allra viktigaste, men den är ALLTID där. Han har stenkoll på den och oftast är den med över till vår säng när han ljudlöst kommer in och lägger sig hos oss på nätterna (det är däremot sällan hans kudde, till vår frustration när han gärna hoggar någon av våra kuddar… :-D).
Som nu ikväll, trasan i ett fast grepp i den lilla handen när drömmarna bråkar.

Fint.

3 svar till “Trasa”

  1. @ tillklara: Ha ha 😀 Ja någon form av kick-back borde vi få! Gratis snuttefiltar, life time supply typ. 😀
    Tack tack och kram tillbaka! 🙂

    @ Birger: Jo, jag tycker det känns så fint. 🙂