Det här med att ha barn

Det står mycket i tidningarna nu om att ha barn eller inte ha barn, mest för att det av naturliga skäl finns två sidor av den saken. Men argumenten mot (att ha barn) är att vuxna människor inte verkar ha tid för dem, att man har så mycket annat för sig att barn inte får plats. Detta leder följaktligen till att vi föräldrar blir trötta, frustrerade, ångestfyllda varelser. Toppar man det dessutom med att man automatiskt förlorar alla samtalsämnen som inte involverar barn och att man som regel slutar med vansinniga nattliga aktiviteter eftersom de små telningarna sällan/aldrig tar sovmorgon så gör det oss inte till speciellt spirituella sociala varelser (ur de vuxna utan barns perspektiv vill säga). Den andra sidan är, av begripliga skäl väldigt 0