Tid

En och en halv timme senare – allt jag hunnit göra av lunchen är att plocka fram riskokaren och måtta upp riset två gånger (två gånger för att jag blev avbruten av ett världskrigsskri-a-la-David-tror-han-dör mitt i räkningen). JAG BLIR GALEN!

Jag har slängt Brio-tågen i lådan de skall städas undan i så hårt att det flygit flisor… *suck* De här tågen har hållit flera generationer barn, nu med den här mamman är det hård åtgång…

Tobias alternerar mellan att slå David eller ta Davids leksaker med så täta intervall att fredsmäkling är allt jag verkar hinna idag.

*suck*

…och ju mer tid som grälas desto hungrigare blir alla – med resultatet att allas humör är därefter…

7 svar till “Tid”

  1. Ähum… En 5-kronestor flisa färg har saknats rätt länge mitt på barnens dörr. Fråga inte mig hur den flisan lämnat dörrens yta.

    *kramar*

  2. Och så var det en jättefin påsktupp som omkom här en påsk för ett par år sedan. Fråga inte mig om den heller. Ähum… XO)

  3. *skrattar* Nej nödkorv ingår inte, det kanske man borde föreslå! 😀

    Ahh… skönt att höra att det inte bara är jag som tar ut mina frustrationer mekaniskt. Liiiite svårt att förmana Tobias när han sen gör något liknande då (har inte gjort det ännu, men det är väl en tidsfråga).

  4. Exakt. :O) Litet genomskinligt att be barnen att inte kasta leksakerna i sina lådor (då vi städar), när jag själv gör det. Liksom att skrikandes säga åt barnen att inte skrika (åt varandra eller åt någon annan heller för den delen). XO)