Inga streptokocker


Dagens besök på Distriktssköterskemottagningen resulterade i goda nyheter på strepto-fronten. Inga sådana hos Tobias och David behövde inte ens testas. Tobias skrek i högan sky när salivprovet skulle tas så det gick otroligt lätt och fort (vidöppen mun). 😎

David var glimrande glad och pigg idag, förstås, eftersom vi skulle till vårdcentralen… Första feberfria dagen sen lördag. Distriktssköterskorna avgjorde att han var för liten för att undersökas av dem så vi fick en tid till läkare istället.
Väl där lyssnades noggrant på lungorna och kikades in i öron. Inga problem någonstans, allt lät och såg fint ut! 🙂

Men David var lite prickig. Läkaren undrade om han var allergisk mot något och jag förklarade för henne att vi inte vet. Hon tyckte absolut vi skulle gå till Barnläkarmottagningen i centrum och få prickarna utredda. Det är då typiskt! Klart vi måste utreda, men han har ”varannanveckaprickar” skulle jag vilja kalla det. Hur skall jag få honom till en läkare när prickarna faktiskt är där när det är så svårt att få tid till läkare?
Den glada och trevliga läkaren tyckte att vi skulle prata med dem och komma överrens om att vi skall få till en ”stand-by situation” där vi med kort varsel kan komma in med David för besiktning. Det låter ju som en bra idé, om de köper detta nere på centrum. 🙂 Jag skall ringa dem på måndag och höra efter.

Tobias fick ett komplett frispel när läkaren plockade fram otoskopet för att titta i Davids öron. Han föll ihop på knä på golvet, grinade högt och höll sig för båda öronen! Alltså, snacka om associationer! 😮 Stackars stackars lilla gubben, vårt öronbarn. Han har ju inte ens ont i öronen nu, men bara åsynen av verktyget får honom att gråta.