Purépassering


David gråter otröstligt och Tobias och jag har just ätit mellanmål ackompanjerade av detta aptitdödande ljud. :-[ Det fungerade inte att ha honom i knät, i famnen, på puppen, i babysittern, på golvet, på rygg, på mage. Om jag hade gått omkring med honom och vaggat honom hade det kanske fungerat men då äter inte Tobias så väldigt mycket. Att inte ge Tobias mellanmål kommer att resultera i världskrig omkring middagsdags och det känns som ett värre problem ändå. I värsta fall gråter David fortfarande då och så lägger vi på en havererad Tobias till det…

Något är ju inte bra, så mycket är ju tydligt. Men vad skall man göra? Blä.

en stund senare >

Det var magen!! Nu har ungen bajsat två små fasta ’kluttar’ och är betydligt gladare! 😮 Hmm… morotspuré måste kanske kompletteras med plommon. Eller så tar vi en paus ett par dagar, eller ger honom bara en smakportion varannan dag. Hans lilla mage får då arbeta hårt, det är tydligt!! Att jag inte kunde göra den kopplingen!! 🙂 Nu känns det bättre, även om David kanske inte riktigt håller med.

3 svar till “Purépassering”

  1. 😀 Jo, jag minns tydligt att vi alltid gav Tobias ett par skedar med varje måltid som en ”efterrätt” med mycket trevlig sidoeffekt.