Yxskaft

Det var då det…

Förresten, när Håkars-kompisen och jag var små spelade vi passionerat upp det korta teaterstycket ”Goddag yxskaft” helt enligt beskrivningen som fanns på Wikipedia. 😀 Otroligt roligt. Håkars-kompisen var iklädd skägg och satt och ”täljde” på ett yxskaft, jag var den unge vandraren (i vår version var det en ung man, minns inte vad jag hade på mig), med knagglig gammelmansröst framförde hon sina repliker och jag minns det som en stor succé. 😀

En lomhörd man sitter vid ett vägskäl och täljer på ett yxskaft. Han ser en kvinna komma gående mot honom.

Han tänker: ”först frågar hon vad jag täljer på, och då svarar jag ’yxskaft’. Sen frågar hon hur långt det är in till stan, och då svarar jag ’två kilometer’ och sedan frågar hon åt vilket håll hon skall svänga av för att komma till stan, och då svarar jag ’åt vänster’.

Kvinnan kommer fram till mannen.

– Goddag.

– Yxskaft.

– Ja? Det var mig ett långt och fint skaft.

– Två kilometer.

– Är ni fullständigt vriden karl?

– Åt vänster.

Huruvida vi hade någon större publik än hennes allra närmaste familj förtäljer inte minnet (skulle möjligtvis vara någon av katterna som bodde på gården då).