Höga berg och djupa dalar


Tobias vaknade vid fyra, fick somna om själv för hans mor och far var i allt för djup koma för att komma ur sängen. 🙁 Sen vaknade han igen vid 5-6 tiden och fick komma över till vår säng, en kokhet, upprörd liten kropp. Han låg och sprattlade länge och väl mellan oss, till slut tog jag av honom pyjamasen och då somnade han, fastklistrad liten illandes varm varelse mot min rygg eller på min arm (beroende av hur jag låg).

S smög iväg till jobbet utan att väcka någon av oss (efter att jag först väckt honom och frågat om han faktiskt inte hade bråttom och sedan raskt somnat om…). Tobias och jag sov till cirka 9. Då var han fortsatt varm och väldigt väldigt sjuk… Han satt upp och grät sådär kraftlöst som bara feber kan få honom att göra. Tårarna trillade stora en efter en nerför hans kinder. Jag bar honom till skötbordet och bytte blöja och klädde på. Febertermometern mätte 39,6 grader så det var ingen tvekan om att det var läge för en supp.

När vi kom ned i köket grinade han igen när jag satte ned honom på golvet, protesterade när jag gav honom vatten men drack sedan upp en hel pipmugg (kan själv!). Vi måste ta med vatten upp till hans säng nu när han har feber.

Idag är han lite mer snuvig, har fått torka några svängar. Det blir visserligen värre när han är ledsen, men det känns som om det är lite tjockare i näsan nu och på något konstigt vis känns det bra för då är det åtminstone fler symptom på att något har invaderat hans lilla kropp…

Tobias åt med god aptit (tack Ipren!) en portion havregrynsgröt med mosad banan, två ”bebimackor” och ett par klunkar juice. Sen fick han riktigt upp farten och lekte och busade ganska precis som vanligt i ett par timmar.

Nu sover han. Han orkade inte äta lunch, han blundade och grinade sig igenom måltiden så vi avbröt och jag planterade honom i sin säng där han ganska ögonblickligen somnade. 🙂