Eget rum!


Nu ligger Tobias och sover (tror vi, eftersom det är helt tyst) för första gången i sitt eget rum. Lilleman! 😮 Det känns väldigt kluvet tycker jag, både roligt (han håller på att bli en stor pojke) och skönt (nu kan man kanske läsa lite i sängen igen!), men så trist på samma gång! Ingen mer varm liten kropp i sängen intill min, inget litet ansikte att titta på om jag vaknar på natten…

Senaste nätterna har han vaknat vid 03-tiden och varit snudd på otröstlig, S har burit och sövt honom men det har inte gått att lägga ned honom i sin egen säng så vi har till slut gett upp och låtit honom sova i vår säng. Tanken att låta honom kämpa lite i sin egen säng har förekommit, men det är ju helt omöjligt när man ligger med örat mindre än 20 cm från hans (protesterande) mun…
Två nätter denna vecka var han över huvud taget inte intresserad av att sova, han bara krånglade och bänglade. Naturligtvis var det just de två nätterna som följde på ett par sena arbetspass för mig så den sammanlagda sömnmängden blev väl inte mer än ett par timmar per natt. Lärdom man borde ta av detta: stanna inte uppe längre än 01, denna gosse skonar ingen oavsett hur hårt och länge man suttit uppe och jobbat innan!

Jag har haft en känsla av att vi kanske stör honom när vi lägger oss, det skall bli intressant att se hur det blir nu. Samtidigt finns en överhängande risk att vi stör honom på andra sätt när vi borstar tänder och spolar toaletten på övervåningen, och inte minst när jag stiger upp och duschar på morgonen.

Kruxet med att flytta hans säng till eget rum är att det nu inte går att amma honom på ”yttersidan” av vår säng för då kan han ramla ur (vilket han ändå lyckades göra härom natten då jag somnade ifrån honom och han klättrade över mina ben och ramlade i golvet! – för övrigt natten efter kvällen då han slog munnen…).

Nå, det visar sig! I natt är första försöket i alla fall!