Sommarprat


Sitter i skrivande stund med Tobias i knät och lyssnar på Björn Ranelids sommarprat i P1 (förresten, vilket genidrag det var att koppla ihop laptopen med stereon i köket, nu kan jag lyssna på radiosändningar och annat på nätet när som helst, måste inte sitta vid datorn uppe eller överanstränga laptopens små högtalare).

*Tobias pruttar oavbrutet på min arm*

Jag kan bara hålla med syrran, herregud vilken klok man! Jag struntar i att han skrivit (åtminstone en) konstig bok, han förtjänar så mycket mer respekt än en hastigt formad åsikt. Han pratar om saker som vi i allmänhet pratar alldelens för lite om! Det är som om vi förtränger krig och orättvisor genom att linda in oss i vår vardag. Tätt tätt lindar vi och så finns inte allt det där otäcka. Men så är det inte i Björn Ranelids verklighet, han väjer inte, blundar inte.

Kanske skulle vardagens problem ta mer normala proportioner om man tänkte oftare på de större sammanhangen? Ja tveklöst.

Nej, nu skall jag ta den här gäspande lilla klumpen (ålandes omkring på golvet nu) och läsa en saga och sen gå upp och se om han vill sova lite igen (en syssla hans far ägnar sig åt, jag såg bara en näsa och en trekantig mun ovanför täcket när jag kikade in för en timme sedan).