På kosläpp med ett par tusen Stockholmare

Koola kompisarna hade solbriller med hela utflykten (även om de låg i min ryggsäck på hemvägen). Solen lyste däremot med sin frånvaro. Vi åkte till Bögs Gårds kosläpp, något som minst tusen andra också gjorde denna eftermiddag. Vi parkerade på anvisad plats strax nedanför E4 och sen gick vi någon kilometer (eller mer) till hagen där själva kosläppet skulle företas. Promenaden var helt OK om än oväntat lång. När vi kom fram pågick en Islandshästshow och jag blev lite putt för att jag faktiskt missat det mesta av den, därefter vidtog en motorsågsshow och en del arbetande hästar (skogsmaskiner). Trevligt att se på alltsamman, men FY så kallt det hann bli när vi stod där i blåsten!

Det var fullt med folk på alla sidor runt hagen så det gick inte riktigt att komma så nära korna, men pojkarna smet närmare när det blev dags och jag lät dem (de störde ingen). 🙂

 

Kossorna var koola stockholmskor som inte hade så värst bråttom ut på ängen, första gänget blev lite paff över folkmängden tror jag och stannade upp i backen på väg ned mot hagen men snart sträckte de ut och tog ett par svängar runt i hagen.

Vi såg highland-kor på vägen mot kosläppet, de är helt förtjusande med sina lurviga huvuden! 🙂 En kom och hälsade och David fick ta på hornet – mycket mycket spännande! 😀

Myyycket folk var det.

Pojkarna var helnöjda, båda hade kompis med så det lektes åt alla håll och kanter.

Ellinor tyckte det var ganska kallt och långtråkigt under stundom. Hon höll med om att det var bra att jag tog med överdragsbyxorna… 🙂 Vantar hade jag gott kunnat haft med också, men det glömde jag olyckligtvis.
David och Theo lekte tornérspel med de långa vasstrån de plockade ur diket. Riddare all in. 🙂


Så kom de galopperande, kollorna. Fina ändå. Pyttesmå busiga kalvar och tunggungande kor. Kändes tryggt och bra.




Lyckan var stor när barnen fick klättra upp på ett äkta ko-ägg (eller ”jättemarshmallow” som Ellinor kallade dem). 🙂



Trots gråvädret och blåsten var det riktigt riktigt vackert på vägen! 🙂

Så var det köerna ut från parkeringen… uj uj. Jag slog på en saga i bilen och vi satt och småpratade, Ellinor hann bli kissnödig och slog en drill i gräset och sen var det plötsligt tomt och bara att köra rakt ut.
Det var en trevlig utflykt, men inte kommer vi att göra det igen. Det var allt för mycket folk!

Fyrishov!

Pojkarna tyckte den här sopkorgen var så himla speciell att jag fick lov att ta bild av den. 🙂

Jag hade bett om att få låna David i helgen och vi fick turligt nog en pojke till på köpet. Planen för dagen var att åka och bada. Jag hade funderat trehundra gånger på om vi verkligen skulle åka till ”Fyrishov”, det stora tropik/äventyrsbadet i Uppsala – jag har ju aldrig varit där så alla aspekter från hur man hittar dit, parkerar och hur många olika sätt man kan tappa bort barn på där inne skramlade runt i huvudet… Men till slut tippade skalan över mot det mer spännande alternativet och vi styrde kosan mot Uppsala vid lunchtid.

Det var extremt lätt att hitta dit. Parkering kunde man däremot bara drömma om att hitta för hur skulle jag veta att det försiggick en stor simtävling samtidigt? Men efter en stunds cruisande så rätt som det var backade en bil ut och vi fick en plats. Parkeringsautomaten närmast var trasig, så vi fick promenera till en annan i det rätt intensiva snöblandade regnet som föll.

Men de här två pojkarna alltså… De här två pojkarna. De-här-två-pojkarna är som att ha TVÅ halvfulla glas med sig, ni vet, det där man brukar säga om att man kan förhålla sig till tillvaron på två sätt: När man ser ett glas som är till hälften fyllt med vatten så kan man antingen tycka att det är halvfullt, eller så tycker man att det är halvtomt… David och Theo är KONSTANT halvfulla glas! De utbrast i kör nästan hela tiden ”men vilken TURDAG det är idag!” (vi fick en parkeringsplats), ”och vilken TURDAG det är idag!” (vi hittade en parkeringsautomat), och ”vilken TURDAG det är idag!” (vi kom in på badet) – och så fortsatte det genom hela besöket! <3

De är glada och sams och påhittiga och finurliga och fantastiska och underhållande och modiga (200 åk i STORA rutschkanorna!). Vi testade alla delar av poolen, det var varmare i vissa delar, kallare i andra, det var mycket strömt i vissa och lite mindre strömt i andra, det bottnades ibland och ibland inte. Vi bubblade oss varma i bubbelpoolerna med jämna mellanrum och avslutade med en lång och jättevarm bastu. Maten vargades i sig (David hade ätit upp tallriken om jag inte stoppat honom, tur att jag beställde en vuxenportion!), fikat uppskattades, det pratades och skrattades och jag njöt varenda minut! 🙂

 

VILKEN energi-kick. Jag som så sent som igår hade mina tvivel om att jag skulle orka upp ur sängen! <3

Vi var en perfekt konstellation, fick komma in för rabatterat pris.

Vi var en perfekt konstellation, fick komma in för rabatterat pris – microgrupp.

Förklarligt nog blev det inga bilder från badet, det är en lite för blöt miljö för min stackars telefon – dessutom var badvakterna extremt noga med att vidtala alla med telefonkameror på stället, jag såg minst två som fick tillsägelser, det tycker jag är skitbra! 🙂 Men ni kan tro att vi hade det mysigt ändå, trots bristen på bildbevis! 🙂

Plötsligt var vi i skogen

Det var vackert där i skogen! Torrt och fint och vi gick raskt längs stigar och letade snitslar. 🙂 Tobias övade inför tiokampens orienteringsgren på lördag. Tyvärr hade de slut både kartor och elektroniska ”stämplar” så vi fick torrköra. Men vi tjuvkikade på kartor då och då och hade i alla fall koll på alla snitslarna… Ellinor utbrast ungefär halvvägs i sitt vanliga ”men nu har jag gått långt” men hängde med fint. Hon VÄGRADE ta på sig överdragsbyxorna så jag misstänker att vi får en liten förkyldis på halsen till helgen, vi får hålla tummarna att hon höll sig varm nog!


Fångade ett flygplan och en fullmåne på bild med mobilen, inte illa jobbat gammelmobilen! 🙂 Ellinor bad Tobias läsa högt för henne när vi kom tillbaka till bilen och han gjorde det en stund sen somnade hon ögonblickligen när jag slog på musiken… 🙂

Sen drog hon en luring och efter jag burit in henne och smugit ned henne i sängen vaknade hon och påstod att hon bara lurats hela tiden!  Vikken typ! 😀 (..sen tror ju inte jag att hon lurades precis där i bilen…) 😀

Runsa

Kommer inte ihåg vad barnen kallade den här stenen – mossgubben? Stengubben? Den låga stenen med sina roliga mossfläckar beskådades noggrannt i alla fall! 🙂

S drabbades av ett friskluftsinfall så istället för att åka hem efter körframträdandet idag handlades proviant och sen åkte vi ut till Runsa för att kolla in fornborgen där. Något varken han eller jag gjort tidigare men David kunde guida oss väl då han åkt dit med kompisen Theo förra året. 🙂

På sedvanligt vis drog David iväg före alla andra, kom med jämna mellanrum tillbaka för att kolla att vi hängde med (”…nu var ni 45 steg efter mig!”). Tobias höll sig nära oss småpratande och lekande. Ellinor muttrade både en och två gånger om orättvisan i att bara hon var tvungen att ha overall men hängde med bra med småfötterna.

Den här ”skeppsättningen” i Runsa är en av sveriges största (en miniatyr jämfört med Ale stenar dock). Koolt nog för mig! 🙂
Stigen var torr och fin (utom på två ställen, men det var passable med vanliga skor) och det var först på slutet mamman fick utmana lungorna lite i uppförslutet. Det var ett par små formationer med människor ute men strängt taget var vi helt ensamma på vägen.

Spänningen ökade när vi kom upp i det som så tydligt är en borg, Runsa fornborg alltså.

Det blommade blått och fint av sippor på toppen, i fornborgen! 🙂 Det var homogent grått väder, men vindstilla, insektsfritt och precis lagom varmt (+8 grader). Solen ville titta fram mot slutet men kom aldrig riktigt igenom det gråa. Trots det var utsikten magnifik från borgens högsta punkt! Det var precis lagom brant att det gjorde ont i PRECIS hela kroppen när barnen ystert skuttade runt på stenhällen längst upp… X-]



Alltså förstå. Här har det bott människor i cirka 2800 år! Det är lite koolt. Nej, MYCKET koolt! 🙂 Det gjordes en utgrävning här förra året och sållen stod fortfarande kvar och avspärrningstejpen låg ihoprullad runt ett par träd. Ellinor hittade den och blev omedelbart en rödvit drake med världens längsta svans… 😀
Det var för övrigt Ellinor som bestämde att det var dags att gå hem. Hon bröt liksom upp och bestämde plötsligt att det var dags. 😀 Så låg hon låååångt före ett tag medan vi andra fotograferade och lekte trollkarlar och spejare om vartannat. 😀

Jag tog bild på Tobias vid en av de knotigaste björkar jag någonsin sett, hur gammal kan den vara måntro? 🙂

Solen _försökte_ verkligen bryta igenom, det blev varmt och skönt på vägen mot bilen. Jackor öppnades och Ellinor försökte ta av sig overallen… 😀

Ellinor utbrast efter ungefär 15 minuter in i utflykten ”nu har jag promenerat länge” och hon återkom till detta faktum under hela promenaden. Men faktum var att det inte var förrän alldeles på slutet som hon valde att sätta sig ned (platt på rumpan) för att kolla in saker på vägen, då var lillstumpan trött i fötterna! Annars promenerade hon på, vilken duktig tjej! 😀

Lek i fina lekparken

Idag sjöng pojkarna i kyrkan, med den lilla kören de är med i. Det gick bra, bara lite slagsmål mellan varven… X-) När vi parkerade bilen innan kände Ellinor igen backen upp mot den nyanlagda parken med den fina lekplatsen och uttryckte starka önskemål om ett besök.

Vi hade inte så mycket annat för oss så vi knatade upp dit efter kyrkkaffet. Den är verkligen suveränt fin i all sin enkelhet! 🙂


Sjukbesök till VAB’ande kompisar


Vi satsar hårt på att bacillerna inte överförs utomhus!

Snålblåsten gjorde att picknicken och lekstunden blev relativt kortvarig, men vi fick en härlig promenad i den lånta vagnen. Typiskt nog sprack det upp och blev hur soligt som helst när vi åkte hem från Kungsängen… (det regnade iofs när Ellinor och jag lämnade Väsby, så det var ju en mycket trevlig utveckling av vädret).


Ellinor förklarade först att hon var ”för stor för att åka vagn” men sen var hon RÄTT nöjd med att åka Lucas racervagn… 😀 Då kunde vi vuxna promenera raskt uppför och nedför bergen i den kuperade förorten. 🙂 (härregud svettigt!)

Uppsalatur

Det var en bebis som förde en ljudlig diskussion med sin mor ett par bord bakom oss, Ellinor var mycket intresserad. 🙂


Ja alltså, jag råkade ut för ett par olika jättemärkliga olyckor när jag dukade upp och sedan skulle äta maten där på IKEA. Det var något fel på besticken, SÅ klumpig brukar jag inte vara… 😀 Vid en närmare kontroll insåg jag att vuxenbesticken var magnetiska! 😀 Märkliga effekter uppstod.

Ellinor blev förtjust i den här ”skattkistan” och den var ju jättegul och fin (och bra att sitta på). 🙂

Jag blev jätteförtjust i den här nya större varianten av ”death-star lampan”, Ellinor ville öppna och stänga alla. 🙂

Vi avslutade besöket med en kvällsmatsglass (heja bara så hälsosamt det här blev…). När vi satt där, strax efter stängningsdags, kom en ur personalen och gav oss en påse bullar! Snällt! 🙂 Jag trodde hon kom för att köra ut oss… X-)

Zan-sushi, legodrake och musikapp

Efter bion gick vi till Zan, sushirestaurangen (med mera!) med sushi-tåg. MYCKET uppskattat av Tobias som inte kunnat glömma att David fick följa med dit en lunch för länge sedan, det lät ju liksom för bra för att vara sant det där med att man fick äta så mycket man ville och maten bara åkte förbi på ett spår intill bordet… 😀

Prissättningen på helg var lite lite dyrare, men 15x[barnets ålder] var inte så tokigt ändå! Men man kan väl säga att om man låter en 3-åring sitta intill ett band där det blandas både efterrätter och mat så blir det EN OCH ANNAN efterrätt… 😀 Hon klämde tre stycken tror jag, innan vi började sätta stopp. X-) Hon åt med viss tveksamhet nästan en bit kyckling och ett par munfullar ris också. Man kan ju se på den snygga chokladmustaschen vad det var som var godast! 😀
Tobias åt så mycket att han dog. 😀 Han var mycket nöjd och ville ju egentligen prova äta fler sorters sushi, men när det började dyka upp riktigt spännande sorter hade han redan klämt en 8-10 fat (x2 bitar)…

Ytterligare en efterrätt hanns med. KAN man äta för mycket choklad? Nää…
När vi kom hem byggde jag och Ellinor klart Lego-draken jag och hon byggt på ett tag (länge!). Hon tappade till slut fokus och Tobias hjälpte mig bygga klart vingarna. Jag blev glad för plötsligt blev det ett byggprojekt mindre i det hörnet av köket… Tror jag skall ta med den här draken till jobbet! 🙂
Till mystimme spelade vi:
Tobias blev väldigt taggad (ser ju inte ut så, men…) och ville spela in och ladda upp sin låt. Man kunde göra det, inbyggt i spelet. Men det var lite för lite tid till det så det får bli en annan gång!
Ellinor accepterade att hon inte fick spela (hon har inte tangentbordsvanan inne ännu) och lekte ganska ystert med sin barbie under tiden. 🙂