Pepparkakshusslut

6 Januari 2020

I år peppade jag barnen att äta upp sina pepparkakshus INNAN de hunnit bli allt för dammiga. 😀 Som vanligt är det ju roligare att baka och dekorera än att faktiskt äta upp. Meen, så många timmars roligt för så lite pengar är det svårt att hitta! <3

Notera den sorgliga högen i nedre hörnet, som var allt som var kvar efter att först Tobias och sedan jag brutit ihop på allvar kring hans fantastiska igloo-idé… 🙁 (jag bad om ursäkt, men jag kommer nog aldrig förlåta mig själv).

Hur som.

Ellinor började. Den fina snögubben strök med först. 😀

David ville inte äta upp sitt, han ville dekorera mer istället. 😀

Tobias suckade tungt som den stackars tweenie han är, över sin hemska mamma – och godkände att vi helt enkelt bara kastade bort hans raserade pepparkaksigloo.

Motvillig cyklist

Jag fick till sist ut Tobias på cykeln. Vi hojjade bort till en av hans kompisar (mest för att säkra navigationen dit för framtida bruk). Sen cyklade vi till skolan och förbi en annan kompis. Sen fick han cykla hem och speeeela…

Jag och den andra mer frivilliga cyklisten (hon hade nästan gått under av att inte få cykelsällskap tidigare) styrde mot skolans lekpark.

Jag blev gungad en lång stund! (lyx!) Sen hoppade hon ned och lade sig intill mig.

David? Han löste sin cykelutmaning på fuskigaste vis – cyklade i överljudsfart till kompisen, sade ”Hej! Jag skall bara säga hej till dig så får jag åka hem och spela igen!” varpå han flög hem igen… Han var åter i huset innan vi andra ens fått på oss cykelhjälmarna! 😀 Vad kompisen tyckte kan man ju bara ana…

Kläder?

En utväxling idag:

”Klä på dig”

”Varför?”

”För att det är dag”

”Men du kommer bara att tjata på mig att jag skall klä av mig ikväll”

Pjaa…

Kan ju inte klaga på logiken i det resonemanget! 😀