Vi testar

image

Astrid håller oss sällskap på vägen. Vi testar ljudbok en stund, har med flit inte monterat skärmarna då det brukar bli så otroligt sällskapslöst då… 🙂

Västerås rullar förbi utanför fönstren, barnen längtar till vi kommer fram. 🙂

Jaa!

Sven Nordqvist har kommit ut med en ny bok om Pettson och Findus! 🙂
Den heter ”Findus flyttar ut” och kan väl grovt förenklat beskrivas om hur det är att flytta till eget rum när man inte är så stor. 🙂

Mer om Pettson och Findus på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pettson_och_Findus
Dessa böcker har givits ut:

Jag gillar verkligen hur Sven Nordqvist tecknar, alla miljarder små parallella historier och fantasidjur som befolkar omgivningen utan att störa huvudhistorien. Han har även tecknat och skrivit böckerna om björnen Nasse (mycket populär när pojkarna var yngre) samt tecknat böckerna om Mamma Mu.

Mammatrix: Hittepåsagor

Ikväll ville Tobias att jag skulle ”berätta en saga med munnen”, han var trött men ville ändå höra något innan han somnade.

Mitt trick för att göra detta trivsamma men stundom ganska ansträngande önskemål till en kort historia är att försöka berätta en så detaljerad och långsam historia som möjligt.

Nu berättade jag om ”skolkillen Tobias” som gick på rymdskolan för att lära sig köra rymdskepp. Det kan ju låta som en äventyrlig historia, men eftersom jag började med hur han vaknade och steg upp, gjorde frukost, åt frukost, åkte till skolan på sin svävarbräda (sci-fi, javisst!) så gick jag vidare till alla ämnen han studerade. När jag var inne på att han när han kom hem behövde läsa sina läxor (som handlade om alla olika rymdskepp han skulle lära sig och alla typer av bränsle de använde) avbröt Tobias mig och bad att jag skulle sjunga istället. 😀

Två sånger senare sov han gott. 🙂

Skrattanfall

Barnen lär sig verkligen vad som får oss föräldrar att skratta… 😀 David har just sock-sock-sockat runt mig och härs och tvärs i tvättstugan en lång stund, hela tiden sneglandes finurligt upp på mig. Jag kan ju inte låta bli att skratta! 😀

(jag antar att det förmodligen bara är S som förstår exakt vad det är David gör när han sockar omkring här men ändå)

Kvällens saga

Det var en gång en liten pojke som hette Tobias. En dag när han var ute och gick fick han syn på något som glittrade vackert ute på ängen vid sidan av vägen. Han blev riktigt nyfiken och bestämde sig för att gå och titta efter vad det var för något.

Han klättrade ned i diket, hoppade över vattnet och klättrade upp på andra sidan. En liten bit in på ängen snubblade han på en stock, en tjock stock som låg ned på marken. Han trillade ned och när han satte sig upp såg han en groda som satt intill stocken. ”KWACK” sade grodan. ”KWACK, vem är du?”. ”Jag heter Tobias” sade Tobias. ”KWACK, var är du på väg?” undrade grodan.
”Jag är på väg bort över ängen för att se efter vad det där som glimmar så fint är.
”KWACK, får jag följa med?! KWACK” ”Ja varför inte” svarade Tobias, ”det är alltid roligare att göra saker tillsammans”.

De gick tillsammans bort över ängen. Plask-plask-plask hoppade grodan. Efter en liten stund kom de fram till en vattenpöl och intill kanten av vattenpölen satt det en kanin och drack vatten. ”OJOJOJOJ!” ”OJOJOJOJ, vem är ni!?” undrade kaninen nervöst ”OJOJOJOJ”.
”Jag är Tobias och det här är Kwack, vi är på väg bort över ängen för att titta på det där som glimmar därborta”. ”OJOJOJOJ, det låter väldigt spännande, OJOJOJOJ”. ”KWACK, spännande och roligt” svarade grodan. ”Vill du följa med?” undrade Tobias. ”OJOJOJOJ, OJOJOJOJ! OJ jag vet då rakt inte, jag vet inte OJ OJ ja, ja det vill jag nog!” svarade kaninen. ”Vad roligt!” svarade Tobias ”då blir vi tre”.

De promenerade vidare över ängen. Plask-plask-plask hoppade grodan. Skutt-skutt-skutt hoppade kaninen. Någon liten stund senare kom de fram till en stor sten, alldeles intill stenen kikade ett litet litet rådjur fram. ”Ih! Ih! Hej därborta!” ropade rådjuret. ”Hej hej!” svarade Tobias ”Jag är Tobias, det här är grodan Kwack och kaninen Ojoj, vem är du?” ”Ih! Ih! Jag är rådjur jag, var är ni på väg?” undrade rådjuret. ”KWACK, vi är på väg över ängen för att undersöka vad det är som glimmar så fint därborta” svarade grodan. ”Vi är på äventyr” sade Tobias ”vill du följa med?”. ”Ih! Ih! Så spännande!” utropade rådjuret ”klart jag följer med!”.

Så var de fyra och de fyra fortsatte sin färd. Plask-plask-plask hoppade grodan. Skutt-skutt-skutt hoppade kaninen. Trippeti-trippeti-tripp skuttade rådjuret.

[här somnar Tobias]