Bjudgodis

När vi var till New York för många år sedan såg jag påsar med ”Swedish Fish” och fnissade lika gott varje gång. Swedish fish liksom, och de var inte ens gjorda av lakrits! Sen när vi kom hem kom jag på att det var ju HIMLA märkvärdigt att jag aldrig köpte en påse för att provsmaka??!! 😀

Nu köpte jag en på Target i Kansas City för att åtminstone få provsmaka. De smakade, hm, läskigt. Gott, men läskigt. Cherry/jordgubb/sött/konstgjort.

En kollega bad mig (vid gudar) att köpa med mig ”Jolly Rancher” som enligt utsago skulle smaka helt fantastiskt. Det GÖR de ju också, men även de smakar så MYCKET att man blir lite orolig över mängden man sätter i sig – dvs man ”får nog” ganska tidigt och vill inte ha mer än två-tre per dag! 😀 Helt unikt godis. Så hårdsega att det absolut inte går att tugga, smakar skarpt av det de skall smaka (blåbär, cherry, grönt äpple etc). Vi har ett ledigt bord innanför dörren till rummet där jag jobbar och brukar lägga godis i skålar där (för att locka in oskyldiga medarbetare) tror aldrig jag haft bjudgodis som räckt så länge! 😀

Starbucks…

När jag var i Luleå sist kom vi att prata om morbror G’s otroligt roligt felstavade namn på kaffemuggen han fick på Starbucks. För den som undrar – de skriver beställarens namn på muggen och när det är klart ställer de upp det på disken för uthämtning, helt enkelt så att man skall kunna ta rätt mugg när kaffet är klart (det är sådan omsättning på stället att det rasar fram kaffe i högt tempo). Morbror G heter alltså INTE ”Yorda”… 😀

Sedan dess har vi fått inse att det finns enorma mängder bilder på exakt samma fenomen – felstavade/feltolkade namn på Starbucks kaffemuggar.

Roligt fenomen! 🙂

http://starbucksspelling.tumblr.com/

http://thestarbucksnamegame.tumblr.com/

Invigning

image

New York City Monopoly.

Vi premiärspelar S födelsedagspresent. Vilka vibbar alltså… New York, läskigaste bästaste mestaste staden alltså…

Nog åker vi dit igen, väl, syrran? 🙂

Fel?

Sista tiden har vi då och då (en gång i veckan?) fått en gratistidning från Dagens Nyheter – DN.STHLM heter den och är väl egentligen en kampanj från DN för att få fler prenumeranter.

Hur som – i veckans exemplar är det en debattartikel om att ”Stockholm måste få växa till en riktig storstad” författad av en arkitekt vid namn Ola Andersson.

Han skriver bland annat om att det är dumt att kommunerna tvingas fortsätta bedriva en förlegad plan om att bygga superförorter (det som i vår kommun kallas förortsstad, eller något liknande). Han skriver som första punkt på hur man skall komma till rätta med detta otyg: ”Närförorterna måste förtätas och bindas samman av ett sammanhängande gatunät i kommunal ägo där alla har samma rättigheter och skyldigheter, på samma sätt som i alla Sveriges stadskärnor. I dag isoleras förorterna effektivt från varandra av breda motorvägar eller svårforcerad natur.

Jag säger bara TACK GODE GUD för denna ”svårforcerade natur”…!

Jag skulle definitivt absolut och med hundra procents säkerhet flytta härifrån om Stockholm var en amöba som sträckte sig utan slut från city ut till Arlanda. Gator, gator vid fler gator, bort med kor och skogar, hästhagar och sjöar. Bort med glest befolkade områden med landsortskänsla. HUVVA.

Jag fattar att man kan snöa in på storstadsarkitektur och stadsplanering och om jag hade spelat SIM City eller Civilization mer skulle jag säkert förstå att man måste göra vissa uppoffringar för att få till en framgångsrik stad/civilisation. Men jag vill inte bo där.
Så är det bara.

Jag GILLAR att det betar kor ett par hundra meter från vårt hus.
Jag gillar att det finns skog att gå vilse i på åtminstone två sidor av vårt bostadsområde.
Jag gillar också förstås att det går en buss härifrån till ett tåg som tar oss rakt in till stan och att på en söndag kan man åka bil in till city på en kvart.

Det finns naturligtvis tusen saker jag inte gillar med den här stan, men det finns faktiskt otroligt få saker jag inte gillar med just vår förort. Så jag HOPPAS att inte denne mans åsikter på något enda vis är förhärskande, att stadsplanerare lockas att tro att det enda som kan rädda oss är att göra hela Storstockholmsområdet till en enda stad myllrandes av gator härs och tvärs och fylld av bebyggelse utan slut.

Även om jag kände att jag ville flytta hit, så är sådana här ställen ändå bäst att besöka. Inte att bo i…

Bästa systern fyller år

14 mars 2007 visste jag knappt hur man bloggade.

Sommarbesök i juli 2007.

14 mars 2008 saknade jag dig.

17 mai firades 2008.

14 mars 2009 hade vi magsjuka i huset, inget firande kunde skönjas i bloggen…

Så lång väntan och bara ynkliga fyra dagar innan David föddes gick tåget norrut (2009).

14 mars 2010 var vi på trädgårdsmässa tillsammans.

Senare samma år (2010) kom vi iväg till Alcudia.

14 mars 2011 mindes jag och bloggade om när vi åkte till Milano.
I år vill jag minnas förra årets resa till New York. Och sakna dig (fast det vill jag ju inte, men jag nämner det här så att du verkligen förstår att det är så).

Syrran inspirerar

Såhär såg resan över ut

Syrran inspirerar. Hennes juliga bloggande av granar från New York (en gran, en annan och så ytterligare en) har fått mig att tänka på vår resa till staden med stort N i våras. Tog en nostalgitripp genom bilderna.

Resan dit var fantastiskt fin, vi hade bokat en vågad tur via Reykjavik, Island – något som vi inte ångrade förrän just vid tid för hemresa. Men det löste sig ju jättefint och smidigt så jag är nog benägen att boka Icelandair igen. 🙂

Icelandair har tagit SAS ”poetiska humor” många steg längre, uppskattas!

Så var vi på plats, första kvällen var en dimma av jetlag men lägenheten i Harlem var otroligt fin, syrran och G hade skaffat smörgåsar från lokala delin som vi festade lös på innan vi svimmade av i våra sängar.


Subway’en från Harlem till södra änden av staden fick åtminstone mig att förstå hur ENORMT stor staden är. JÖSSES alltså. Det går inte riktigt att förklara.

Jag fick otroligt mycket ut av att gå på gatorna ”bland vanligt folk” och bara ta in allt. Jag skulle våga gå så långt som till att säga att där låg min allra allra bästa upplevelse. Många och långa promenader härs och tvärs genom (korta bitar av) staden. 🙂

Sen husen, de där riktigt snorhöga husen. Alltså. Jag har en speciell plats i kroppen för sådana konstruktioner! 🙂

Det fanns fåglar.

Hon stod där.

Vi åkte aldrig ut även om det fanns en gratis/billigare färja som skulle kunna ta oss nära. Jag kände aldrig att denna staty var något av anledningarna till varför jag åkt till New York.

Man såg henne rätt bra från kajen lite längre söderut.

Längst söderut fanns ett par riktigt små och gripbara parker, mer likt det jag är van att kalla ”park”. Något man inte kan anklaga Central Park för att vara…


Många fler memorials, minnesplatser såg jag. Sådant har vi inte mycket av här. Eller så är jag bara hemmablind?

Och så husen. Financial District.

Tur att det fanns kaffe.

Maten – Aquavit

Smakprov – potatis och purjosoppa med gravlax.
Mixed seafood grill, enligt utsago ‘inte sådär bara wow’. 😀
New York strip steak – very OK (enligt mig och min bordsgranne). 🙂

Kaffet intaget, nu väntar avsked och tåget hem. 🙂 Imorgon bitti ser jag delar av sällskapet igen på Arlanda… 😎

Published with Blogger-droid v1.7.4

Utsikt

Det ser ut som om vi kommer hem via Heathrow istället, strängt taget samma tid som ursprunglig bokning via Reykjavik.
HÅLL TUMMARNA!

Nu skall vi se på utsikten från Empire State Building.

Published with Blogger-droid v1.6.9