Mammatrix: Out of sight out of mind

Ändå sedan vi entusiastiskt packade upp den senaste leveransen av fantastiska ärve-kläder från kusinen i Norrbotten har Ellinor haft vääääldigt svårt att låta bli att använda de kläder vi lade undan som rena ’sommarkläder’. 😊
Nästan varje gång hon skall välja rena kläder har hon dragit fram en pall, klättrat upp, och börjat botanisera bland sommarklänningar och korta tights… Sen har en kort diskussion följt, varvid hon mer eller mindre ursinnigt accepterat att det ännu är för kallt med bara armar och ben och valt något annat ur resten av garderoben.

För några veckor sedan kom jag på att jag skulle täcka över den lockande högen med sommarkläder. Valde en kofta hon konsekvent ratat sen den blev stor nog.

Insåg precis att vi inte haft just den diskussionen sen dess! 😄Så det funkar!

Som man säger på engelska ”out of sight out of mind”, dvs när man inte ser något så tänker man heller inte på det. (Finns det ett svenskt talesätt som lyder lika?)

…det är ju inte så att hon har ont om andra kläder att välja bland! 😅

Mammatrix: Kasta gammalt slime

Alltså.

Antingen är det den utdragna perioden av över 25 grader inomhus eller så är det ålder. Eller båda faktorerna.

I vilket fall hade det köpta slimet (slajm?) antagit samma konsistens som klister!

Bara att tvätta av ungarna och sanera bordet. Och kasta slimet.

Mammatrix: Non-stick disk

Jag har slitit med att diska de där braiga ugnsplåt-non-stick-pappren man kan återanvända. Hittade dessutom nya på Clas-Olle för en spottstyver så nu har jag flera. Men varje gång jag diskar dem blir jag lite förbannad över att de dels är meckiga att få ren och sen skall de hängtorka och droppa någonstans/överallt… Till jag plötsligen kom på att man KAN ju torka dem också.

Doh!

Jag vet, jag ÄR slow… (ni visste säkert redan det här). X-)



Et violà, le duk is torr och kan stuvas undan på en gång! 🙂

Tvätta bort ansiktsfärg från unga människor

Oväntat bra! Jag letade efter vad jag skulle kunna tvätta bort den svarta ansiktsfärgen från Tobias ansikte, speciellt känsligt eftersom jag målat honom runt ögonen.

Jag har ju inga sådana där ansiktstvättprodukter eller makeup removers etc så jag rotade runt och hittade denna – badtvål för nyföddingar! 😀 Faktum var att jag tänkte att det nog mest var olja men insåg (förskräckt) när jag gnuggade den med Natusan first touch bath indränkta bomullsrondellen kring hans ögon så löddrade det!

Men inte ett pip från killen!

Jag är helt säker på att det kom in tvållösning i hans ögon, men den måste alltså vara så extremt mild att det inte sved det minsta! Helt perfekt! 🙂

 

Ny regel

Ni vet den där första plättan, eller pannkakan som man säger här nere. Den där som alltid smakar lite av det man senast stekte i stekpannan. Här i huset är den från och med idag MIN bara min. Förr brukade jag dela den mellan barnen och det blev alltid ett herrans liv (föreställ er hungriga fågelungar). Dessutom brukar mitt tålamod vara så gott som obefintligt när jag är hungrig. Så idag instiftade jag enväldigt regeln om att den där första är mammas. En mammapankis. Idag smakade den lätt av isterband, det var gott.

Mammatrix: Urvuxna bebisbadlakan

Mammatrix: Urvuxna bebisbadlakan som skötbordsunderlägg.

Ellinor har vuxit ur alla små bebisbadlakan med ”huva” som hon fått och ärvt av sina bröder. De mjuka ultrafina små frottésakerna har legat oanvända på hyllan under skötbordet i åtminstone ett år men så idag fick jag av nöd upptäcka att de är rent fantastiskt fiffiga ”skötbordshanddukar”. Det finns proffsiga dylika överdrag att köpa (”Skötsam” från IKEA tex) men jag har genom åren insett att det funkar bra med en helt vanlig handduk där, speciellt som de ibland byts flera gånger om dagen… (sällsynt nuförtiden dock). 🙂 Så jag har haft ett gäng dedikerade ”skötbordshanddukar” (bajsdukar…) liggande vid de två skötborden. Idag hade jag glömt lägga på ett nytt och uppenbarligen glömt att fylla på lagret på hyllan under.

Ryckte då fram en av de gamla badhanddukarna och upptäckte att på diagonalen lägger man fast handduken ganska smuckt  så att den inte glider omkring och så får fröken fräken en händig liten huva på sitt nytvättade hår också! 🙂

Vi myser ännu på skötbordet.

Jag vet att den tiden är fladdrande nära att vara helt över så jag myser allt vad jag kan, när det går. Damen i fråga kan vara GANSKA osugen på att bli bytt på ibland (som morfarn kan bära vittne om!) och då är det inte lika mycket mys som all-in distraktion och stränghet som gäller… 😀 Men jag myser så ofta jag kan och efter en lång frunch och en lång dusch idag så var damen på ett alldeles strålande humör! 🙂

 

 

Kärleksfull upprepning

ALLT det här är numera märkt, ommärkt i vissa fall.
Klädfynd från Klädbytardagarna. ALLT det här är numera märkt, ommärkt i vissa fall.

Jag brukar försöka märka ALLT barnen har med sig och på sig till skola och förskola med deras namn, hatar att få höra att ”ingen märker barnens kläder så vi brukar samla ihop allt och ge bort det till röda korset” (typ). Jag märker ALLT och ändå försvinner kläder på skolan (på förskolan är det en briiis, där försvinner absolut ingenting!). Varför fylls de där upphittatlådorna hela tiden? Orkar man inte kolla lapparna i kläderna? Eller, jag vet inte. Jag kollar igenom de där lådorna ett par gånger i veckan, undrar över märkeskläder, fina jackor, jeans, skor, cykelhjälmar – saknar man inte dem? Men det är förstås massor som är omärkt.

 

Var försvinner Tobias kläder? Varför?

 

Han glömmer dem själv här och där. Just nu är det regnbyxor, regnjacka, x-antal vantar, ett par mössor, gympabyxor, sockar, ett par kallingar och ett pennfodral på rymmen.

 

Kanske hittar vi igen dem? Kanske ligger de i någon av de femton (?) andra ingångarnas upphittatlådor? På förskolan brukade jag sporadiskt gå igenom upphittatkorgarna på de andra avdelningarna för att hitta igen någon enstaka vante eller mössa. Men på skolan finns det så många dörrar (alla klasser har egna tror jag baske mig), det går ju bara inte. De kommer säkert till rätta. När den familj som råkat få med Tobias fina regnbyxor hem råkar kolla på lappen där det står ett helt annat namn kommer den säkert att dyka upp i en upphittatlåda någonstans. Eller så ligger de grundligt ihopknölade någonstans inne i pojkarnas omklädningsrum utanför gympasalen dit jag inte får gå in och leta.

 

Men hur som. Jag märker allt. Har på senare tid HELT lagt av med att vara finstilt och diskret – på sådana här ”dussinvantar” (eller, fempack man köper för 59kr på matbutiken) brukar jag använda värsta spritpennan och brassa på med barnets initialer PÅ UTSIDAN av vanten… 🙂 De här vantarna förväntar jag mig ändå inte att något annat barn skall ha förmånen att ärva.

Mammatrix. Inte vackert men oh så enkelt det är att hitta rätt barns vante...
Mammatrix. Inte vackert men oh så enkelt det är att hitta rätt barns vante…

Varje gång jag diskar en flaska eller tvättar en vante brukar det vara läge att fylla i namnmärkningen dessutom, så jag skriver, tvättar, kollar, skriver igen, till plagget antingen slits ut eller växes ut ur. Men jag gör det gärna – det känns bra att veta att OM någon ser de där vantarna/byxorna drällandes någonstans så går det att lista ut att det finns en ägare som går att leta reda på.

Just den här märkningen är ju lite extra rolig att tillverka... (creeper på Tobias och "spökgrotta" på Davids). :-)
Just den här märkningen är ju lite extra rolig att tillverka… (creeper på Tobias och ”spökgrotta” på Davids). 🙂