Det här är för er – släkt och vänner i Luleå, på Toten och på andra ställen!
Det är så koolt med kollegor med anknytning till andra länder (eller sådana som bara reser)!
I mitt team på jobbet har vi en oskriven regel när vi reser – man måste köpa med sig något ätbart hem till de andra. 😄
En kollega kom hem från Kina precis, hade med sig Krysantemum-te!
Det smakade bulle! 😂 Lite obegripligt faktiskt. Men gott!
Så gav den upp till slut, muggen jag fick av Gary Freeman, den absolut värsta chef jag haft i hela mitt liv. Fick den i julklapp antingen 2000 eller 2001.
I ärlighetens namn gick den ju inte sönder av sig själv dock, jag tappade den (utan innehåll, tack och lov) i golvet, rakt på skrivbordsfoten i metall.
Så kan det gå. Kommer att sakna muggen, för Gary var så dålig att det var OMÖJLIGT att glömma – så varje dag påmindes jag om hur bra jag har det och hur illa det kan vara… 😁
Nu tog jag i bruk en mugg jag fick av en kollega för något år sedan. Från den stad på Grekiska fastlandet där hans släkt kommer ifrån. Vi får se om den håller i 20 år! 😊
24 år har jag jobbat med den ene, 12 med den andra.
Jag gillar verkligen mitt jobb! Lite lätt obegripligt. Eller kanske inte om man tänker på att det är folket som räknas… 😊
I veckan har chefen varit på besök så vi fick anledning att lufta oss lite. 🤓
Vi hittade märkvärdigt nog en öl som hette precis samma som det aktuella projektet. 😄
Jag fick inte smaka cirrusölen men det fanns en helt acceptabel alkoholfri variant som jag tog istället.
Vi hann även med en gemensam lunch på anrika Edsbacka Wärdshus (INTE samma som för 15 år sedan, inga stjärnor i Guide Michelin…).
❤️
Det är flera här på jobbet som undrat var hon blev av, så nog gjorde hon både nytta och ett gott intryck här!
Det bådar gott inför kommande arbetsliv. 😊
Vid kvällsmaten frågade Ellinor mig vad jag tyckte att hon skulle jobba med när hon blir stor.
Jag svarade att jag tyckte hon skulle jobba med något hon blir glad av att göra, vare det med händerna eller med huvudet så är det viktigaste att känna glädje inför arbetsdagen…
Men nejdå.
Ellinor var konkret.
Hon listade:
Sen ville hon att jag skulle välja. Jag vägrade. Då resonerade hon kort fram följande resultat. Hon skall bli lärare. 😍
Vi åkte in till kontoret som vanligt och Norah vattnade färdigt alla blommorna, sedan stängde vi tre supportärenden och lämnade över några andra (så min lista är nu behagligt tom, som den bör vara). 🤓
Sist av allt färdigställde vi hennes dagbok och mailade över den (till henne själv och hennes mor o far) och jag fyllde i närvarokortet och omdömet som skall returneras till skolan.
Sista lunchen blev önskelunch på Zan (running sushi). 😄
Vi åkte direkt hem efter lunch för att stänga väskan och säga hejdå till Nice. ❤️
Sen fick jag lov att inse att jag fick släppa iväg den stora fina tjejen och låta henne återvända hem till Luleå! 💔 ❤️❤️❤️
TACK för att jag fått låna henne!! ❤️❤️❤️
Idag var det dags att kasta allt skräp som materialiserat sig när PRAO’n röjt IT-förrådet. Två hela vagnar proppfulla med allt ifrån tomglas till gamla böcker. Norah och en kollega rullade ned allt till husets återvinningscentral.
SÅ skönt att få det gjort!
Innan lunch hann vi med lite jobb med våra supportcase, vi tog även ett nytt som var bråttom.
Idag var det pannkakor på menyn igen, fröken PRAO var mycket nöjd! 😄
Efter lunch tog hon ett rejält varv med blommorna, beskärde (?) och vattnade medan jag satt i flera möten.
Sen rundade vi av och smet från kontoret. Sista mötet för dagen tog jag på Mall of Scandinavia medan PRAO’n roamade fritt! 😁
Norah, Tobias och jag.
Kollega, Norah och jag.
Norah, Ellinor, Tobias, S, David och jag.
❤️
För att olika är bra!
World Down’s Syndrome Day, 21/3.
Http://www.rockasockorna.com
Norah PRAO’ar på från klarhet till klarhet. Sköter nu köket som en champion, rengör kaffemaskin på morgonen och fyller, kör och tömmer diskmaskinerna genom dagen. Torkar bänken och håller snyggt. ❤️
Norah skapade ett Excel-dokument för den inventering hon gjort i vårt IT-förråd. Jag fotograferade och hon organiserade bilderna i flikar efter innehåll. Mer jobb tänkte jag inte göra åt IT, om de vill ha serienummer på alla delar får de skicka hit någon! 😎
Det är så fint där hon röjt upp och sorterat! 😊
Idag käkade vi lunch på Café Livet, i andra delen av vår kontorsbyggnad. Det hördes mycket ohh och ahh från PRAO’n och det ÄR ju rätt mysigt där! 😊
Efter lunch hade vi fått svar på flera supportcase så det var bara att kavla upp ärmarna och jobba på. Två case stängda. 😊
Hon har också medhört/lyssnat med på ett supportsamtal. Samma kund ringde tre gånger idag så vi fortsätter med det imorgon så att hon får höra fler röster. 😊
Så röjde vi elskräp ner i en låda. Elskräp som visade sig vara en hel del fungerande grejer eller åtminstone sannolikt fungerande, så Norah skall få testa dem imorgon.
Sen hade vi förtjänat ett fika! En takeaway från Livet. 😊
Kvällen hemma sedan blev väldigt soft, framför TV’n för Norah och på Scoutmöte för mig.
Idag kom jag ihåg att ta med min prylsamling till jobbet igen, den har varit på semester (dammtorkning). PRAON fick ställa upp den. 😊 Hon undrade hur och jag utmanade henne att ställa den i färgordning… På skoj! Men hon gjorde det! 😍
Vi kollade supportcase, tog ett nytt som var bråttom och vi fixade det och en nöjd partner stängde det sedan.
Idag fick hon köra rengöringsprogrammet på kaffemaskinen helt själv. Gick geschwint. 😊
Vid lunchtid var det soligt så vi tog en promenad till centrum och åt lunch på lokalt kaffehak.
Efter lunch lyckades vi med gemensamma krafter vränga lös en fungerande rapport ur supportsystemet och exporterade ut det resulterande datat till Excel. Där fick vi också till en begriplig graf.
Precis i tid till team-mötet klockan 15 då det skulle presenteras! 😊
Sedan dokumenterade Norah ett par lådor med tvivelaktigt innehåll som vi skall be IT-avdelningen fatta beslut om.
Plötsligt var dagen slut och vi blev bjudna på middag av ingen mindre än PRAO’ns pappa! 😊
Fast först gick vi till frisören.
Utrustad med en bild av hur hon ville ha det så skred frisören till verket och det blev jättefint! 😍
Jag anade att det var ett efterlängtat besök och erbjöd pappa-dotter-kvalitetstid på tu man hand. Men Norah svarade ”nä, han ringer ju varje dag!” och menade att jag skulle följa med. 😊
Efter maten gick vi förbi en rolig butik på vägen till bilen. 😁
❤️