Aaaaaah!

Återvinning

Mamma och pappa rensar regelbundet hemma hos pappa och mamma har tagit undan en docka som kunde ärvas redan nu. Jag har tvättat kläder och borstat hår och försökt tvätta ren dockan som jag uppenbarligen lekt en del med – men framför allt, precis som jag gjorde på precis allt när jag var liten, hade jag även ritat en hel del på den…

Ritat. Med blyerts eller bläck. Målat ögonskugga (eller vad det nu kan vara jag var inne på). Samt skrivit ett namn under ena foten ”Susane” (vill minnas att det var efter min kompis Sussie som egentligen var ganska lik den här dockan, nu är hon inte riktigt lika liten men förmodligen världens roligaste präst…). 🙂

Smutsen gick bort med Ajax och en microfibertrasa. Det ritade gick inte alls bort. Hmhmmm…

Lektion 1: Lacknafta tar inte bort blyerts/bläck på plastdocka.

Jag gnuggade så intensivt med den i lacknafta doppade topsen att jag höll på att peta runt/sönder ögat, utan framgång.

Lektion 2: Nagellacksborttagning TAR BORT ALLT (precis allt!) på plasten på ögonlocken hos en docka.

Oj oj ojoj. När jag insåg att det inte bara var det ritade som försvann från ögonlocket utan hela själva färgen också, kvar var en lätt genomskinlig vit plastyta. 😮 😮 Vad göra? Nagellack! tänker stjärnan till renoveringsarbetare… Sagt och gjort, det mest ”hudlika” väljs ut och penslas försiktigt på. Det funkar hyffsat och täcker för ganska bra.

Resultatet: NU HAR DEN FÖRBASKADE DOCKAN ÖGONSKUGGA OCKSÅ VAD I HELA HÄLLREGNET!?! ARRGHHHHHHGGGGHHH!!! *andnöd*

Nästa mission blir att gå åstad och köpa ett hudfärgat lack att måla över eländet med…

Ååååh!

De är väldig rosa de här två flaskorna, även om de ser mer röda ut på bilden. Notera också hur en ficklampa ser ut inuti strax ovanför, mycket spännande…

Köp två för 30:-

Men åh så fint! Tänkte jag och svepte utan en sekunds tvekan ned två små vattenflaskor i påsen när jag handlade. Perfekta till våren/sommaren när Ellinor skall ha en vattenflaska på förskolan. Pojkarna har redan flera, men de är ganska stora och Ellinor har kört med en pipmugg så långt. Jaha. Inget mer med det.

INGET MER MED DET.

Det fanns blå flaskor också. Fina blå flaskor. Som jag är säker på att ELLINOR SJÄLV VALT om hon fått chansen!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

 

Vad är det som händer? Varför gör jag såhär?

  1. Varför bryr jag mig? Flaskorna räcker som regel max två terminer. Sen kan jag köpa blå/lila/gröna/gula istället (MEN VAD OM JAG REDAN DÅ ”FÖRSTÖRT” HENNES KÄNSLA FÖR VAD SOM ÄR RÄTT FÄRG OCH FEL????)
  2. Varför skulle hon inte kunna ha rosa flaskor? Detta är en svårare nöt att knäcka. Varför är ROSA en sådan stark färg att jag inte står ut med att min dotter använder den (det GÖR jag ju, men det är som om varje rosa inslag måste vägas på guldvåg)?

Åh. Genus plenus. Kommer hon att bli en svagare människa för att hon hade rosa vattenflaskor första åren i förskolan??

Åh.

 

Därför skall vi ha den ordning vi har

Det finns en anledning till varför S lagar så gott som all mat i detta hus.
Jag lagade till exempel en köttfärslimpa häromdagen som framkallade kräkreaktioner av Tobias, S fick inte ens smaka den då jag råkade ha i allt för mycket honung… (David var sjuk och sov över den måltiden).

Det är ofta så, jag råkar ha i för mycket, eller för lite av något. Kokar för länge. Glömmer att salta, tappar i saltkaret. Mördar maten i stekpannan eller glömmer grytan på spisen till det som kokade där i antagit en helt ny form. Jag försöker, alltid med de bästa intentioner. Det är bara väldigt sällan mina försök resulterar i något man vill äta resterna av… 😎

Så det finns helt klart en absolut anledning till varför S lagar maten i detta hushåll.

Sen kan man dra blixtsnabba växlar på att grabbarna kommer att få en sund uppfattning om hur arbetsfördelningen i en familj kan vara, men där har vi en bit kvar vad gäller övrigt hushållsarbete… Det skall bli spännande att se hur livet med tonåringar i huset blir. Kanske kommer det där vinterbonade förrådet vi drömmer om att husera mer än gäster?? (kanske kommer en trött trebarnsmorsa att sitta där i välordnad städad och undanplockad trivsel och spela dataspel..?)

Men nu glider mina tankar iväg, först skall vi se och njuta av att se bebisar lära sig gå och äta själv… 😀

Plus-plus könsoneutralt?

Varför kan inte ett modernt Danskt företag passa på att göra en bitte liten anpassning av sitt bildspråk så att små pojkar och små flickor inte nödvändigtvis måste vara stereotyper?

Jag är besviken.

Pojkar – tuffa maskiner vs flickor – kaffekalas i pastell?

Deras budskap och ideal i övrigt är det inget fel på – men bildspråket, som överskuggar precis allt man skriver, talar ett föråldrat och onödigt språk.

De har riktigt fina bilder med barn som inte är speciellt stereotypiska, men de används inte på prominenta platser.

Vidarebloggar: networking – Öppet brev till Lego


http://networkingblogg.wordpress.com/2012/01/15/oppet-brev-till-lego/

Varför är det så få tjejer bland legogubbarna?
Varför har man börjat göra ett ”tjejlego” som inte är fullt ut kompatibelt med vanliga lego?
Inte tror jag att ”varannan tjej” bland legogubbarna kommer att göra oss alla jämställda i framtiden. Men jag tror att det gör skillnad för grabbarna att undermedvetet ”se” att tjejer kör maskiner, att tjejer gör samma saker som killar i deras fantastiskt fantasifulla legovärld.
Det tror jag verkligen.
Bilden ovan visar en av två tjejer jag hittade bland Lego CITY’s alla modeller.

Att läsa med barnen

Alltså, inte någonsin trodde jag att jag skulle bli sittande och kväll efter kväll (efter kväll efter kväll) läsa detta:

Sopmaskinen rör sig långsamt längs vägen.
De stora borstarna snurrar runt, runt och
suger upp damm och skräp som en
jättestor dammsugare

Det är Davids favoritbok just nu, ”STORA MASKINER” av Angela Royston och Terry Pastor.
Jahupp. Då läser jag nog hellre en av Tobias favoritböcker Barbapapas Träd trehundra gånger trots att Barbapapa är historiskt ojämställd i sin framställning av barbasarna… Där händer det något i alla fall. Men men, bara det att David har valt en favoritbok får väl räknas som motiverande nog? 🙂