Latteväntan

Lemonad – lemonad – lemonad! Denna graviditet har gått i citronens tecken…
Mitt och Barack, jag tänker inte valvaka inatt.

Barnen på dagis, pappan på jobbet, bilen på verkstad, mamman på driven… 🙂
Magen och Metro och en bok som sällskap, jag tjuvlyssnar förstrött till småbarnsmammorna runt bordet intill. Det värker en del i ’botten’ nu, jag är glad att jag kan bestämma tempot själv!

Känsla

Jag jobbade sista dagen på kontoret i fredags. Till veckan skall jag jobba några dagar hemifrån till jag fått rensa undan det sista och dokumentera bort det som inte får glömmas.

Därför behöver jag ju faktiskt inte vila idag. För imorgon skall jag vila mer. Och dan efter. Och dagen efter igen. Faktiskt skall jag vila (från arbetet) varje dag fram till mitten av januari 2014.

Det är en så otrolig känsla att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till den! 🙂

Hjärnan återvänder gång på gång till det otroliga faktum att jag inte skall gå till jobbet på så länge att jag inte riktigt kan föreställa mig det. Nästan så att det överskuggar den andra stora händelsen i livet, att jag har ett litet liv i min mage som väntar på att födas. Nästan. 🙂

Nog förstår jag att när väl bebisen är född kommer både vilan och livet att bli annorlunda och te sig annorlunda, kanske inte så mycket vila som jag just nu tänker. 😉 Men faktum kvarstår, jag skall inte gå på jobbet på en väldigt väldigt lång tid nu. Jättemärkligt!

Resår


När man har så här stor mage (och specialanpassade kläder) måste det vara ett av de få tillfället i livet då man lägger bh-bandet till rätta över både troskant och strumpbyxlinning samtidigt!

😀

Nu är det frukost.

Nej, vi har inte åkt in

Vi har inte åkt in till BB. Vi har vinterstädat ute, inventerat vinterkläder inne och rent allmänt haft en bra dag.

Igår var vi på ett fanatastiskt fint välkomstkalas för lille Lucas (som blir sötare och sötare, herreje var skall det sluta??).

Nu klipper S Tobias som hunnit bli extremt långhårig, David håller sällskap och jag städar (ehem, bloggar) vidare här nere bland vinterkläderna. Sommarkläder måste tas undan för att ge plats för vinter, immel, bort med sandaler – in med stickade tröjor…

Imorgon är det jobb och dagis som vanligt.
Sista veckan för mig.

Ninjauppdatering, vecka 35+4

Vårdguiden – v.35

Jag hade en träff med mödravården i morse. Vi skulle bland annat skriva lite journal tillsammans inför förlossningen, det som personalen som tar emot/skriver in oss på förlossningen får upp i sina datorer när de knappat in mitt personnummer.

Vi konstaterade att det är min tredje graviditet, att upplevelsen av graviditeten varit positiv. Jag äter inga mediciner och är ganska frisk. Mina tidigare förlossningar har upplevts positiva om än något långdragna. Inför denna förlossning önskar jag inget förutom lustgas, EDA/spinalbedövning, att barnmorskorna passar på att det inte går för fort (alltså att jag spricker) och sen är det bara att försöka göra det så bekvämt som möjligt för mig och bebisen. Där var det stor skillnad på pojkarnas förlossningar. Jag hade flera ”bra idéer” inför Tobias födelse men varje gång jag testade något signalerade han (medelst hjärtfrekvens kommunicerat via skalp-elektrod) att oh nej, det var ingen bra idé… 😎 När David skulle födas (mitt i juli!) var rummet vi låg i så förbaskat kallt att jag för det mesta låg ihopkrupen under en filt och tryckte (bokstavligen). X-)

Jag kan alltid skriva ett så kallat förlossningsbrev om jag kommer på något specifikt innan det är dags, det lägger man ned i pappersjournalen man FÖRHOPPNINGSVIS kommer ihåg var man lagt när det är dags att åka in.
Appropå det, skall så smått fundera på att packa den där bb-väskan också (där man gott kan förvara journalen). Jag googlade lite och hittade flera förslag på innehåll i väskan, en del var roligare än andra (typ 5 par av precis allt, måste vara någonstans där man får stanna en vecka på sjukhuset typ). Skall nog hålla mig till det jag har haft i föregående väskor (inte så himla mycket).

Nåväl, idag var det förutom journalskrivning dags för mätning också (provtagning nästa gång, om två veckor):

Blodtryck: 110/70
Magomfång (symfus-fundusmått): 34 cm
Bebis hjärta: 128-132 slag/minut med normala variationer

Även denna gång hade barnmorskan Helén svårt att känna om det var ett huvud eller stjärt upp och jag kan absolut inte avgöra vad det sprattel jag känner är orsakat av (händer eller fötter liksom). Det är en stor och ganska hård bebisdel uppe under högra revbenskanten, men om det är en stjärt eller ett huvud är svårt att säga. Den delen som ligger längst ned var i vilket fall inte fixerad så Helén bad mig dra på kläderna och promenera över till undersökningsrummet ett par rum ned i korridoren.
Upp på britsen, ned med mega-strumpbyxorna från magen igen, på med gel och så på med ultraljudsundersökningsutrustningen…

DÄR VAR HON!!! 🙂 Häddegud! Vilken jättestor bebis det var därinne, fint fint runt huvud som minsann låg nedåt, litet (stort jämfört med förra ultraljudet ju) hjärta som slog fint och rygg och ben längst upp.

Vårdguiden – v.35

Barnmorskan fick konstatera att det nog är en bebis som kommer att vara snäppet större än sina bröder, kanske upp emot 4 kg och någon centimeter längre? Uj uj.
Nå, jag struntar i storleken bara allt går bra, bara vi får träffa vår lilla runda fina bebis snart! *lycklig*

Efter undersökningen var det otroligt stökigt därinne, sprattlade och värkte en hel del i stickande/punkter i bäckenet och jag ringde faktiskt tante J delvis för att be dem vara beredda på att vi kanske ringer dem om något händer, hon lovade tryggt nog att de inte hade några som helst  planer framöver och att det gick jättebra. Världens bästa. Skönt! 🙂

Grattis storpojken!

Det började på klassiskt manér – två blå streck (inget plus på den tiden) i februari 2007. Inte ens dagen då det var dags anade jag vad som skulle hända (beräknad födelse plus en dag). Sen kom han.

Tobias
3375 g
50 cm
15 okt 22:54
Strax fylla ett.
Två år.
Tre år.
Fyra år.
En månad sedan lite drygt.

Största språnget i fysisk utveckling företogs helt klart mellan två och tre år. Sen har det galopperats fram vad gäller den mognadsmässiga utvecklingen, rent fysiskt har han förstås passerat ett par storlekar, men det är utvecklingen av hans tal- och tankeförmåga man reagerar mest på (extra speciellt roligt att titta på de korta filmsnuttar vi har). 🙂

Idag kom snickaren/målaren astidigt för att lista och lägga golv så vi var tvungna att bjuda pojkarna på extra tidig frukost men Tobias fick önska sig vad han ville till middag. På menyn står lax, pasta, morötter, paprika och frukt – ”den som äter upp sin paprika får en glass”. 😀

Ninjauppdatering, vecka 34+0

Vårdguiden – v.34

Siffrorna från mödravården förra veckan:
Magomfång: ca 33 cm
Bebis hjärta: 130-139 slag per minut med normala variationer

Det mesta är färdigt nu förutom lungorna som behöver ett par veckor till på sig för att bli helt klara. Bebisen väger strax under 2,5 kg och är fortfarande ruskigt rörlig. Jag undrar om inte Ninja vänt sig med huvudet nedåt igen, för nu sparkas det ganska ystert uppåt in mot mina rev-ben och det trycker på som attan nedåt framåt/utåt.
Stundtals känns det som om magen skall spricka (alien-style) men det hjälper att hålla om den/i den ibland.

Jag har inte ont i bäcken/höft längre, tack och lov. Tror jag hittat en perfekt blandning av rörelse och vila under dagarna på jobbet, jag tar mig en promenad i timmen ungefär (hämta vatten, prata med kollegor, hämta frukt etc). Att stå upp/stilla länge i slutet av dagen är inte skönt och det är definitivt ALDRIG skönt att böja sig ned till golvhöjd (för att ta på egna eller andras skor).
Höftvärken har definitivt gett med sig sedan jag börjat sova med den långa och lite ”lösa” amningskudden jag fick låna av tante J mellan knäna. Hon behöll den lite fastare varianten de lånat av oss när jag tipsade om att hon kan låta Lucas övningsligga på den när han skall träna nacken och ryggen.

Babygym…

Magen är helt enorm, den står verkligen ut som något som egentligen inte hör hemma på min kropp – kanske skulle man ha en liten vagn att lägga den på när man förflyttar sig? Samtidigt känns den inte ”för stor”, jag har väl kanske vuxit in i den i lagom takt. Förra veckan vägdes jag in på +3 kg sedan graviditetens start, så det är gudskelov inte så många extrakilon eller vatten att bära på. Fast jag måste ju erkänna att jag nog vägde cirka 10 kg för mycket redan innan inskrivning… Ett åderbråck har dykt upp ovanför höger knä på insidan av låret. Inga bristningar. Med lite tur går jag inte upp så mycket mer och med ännu mer tur får jag tappa några kilo efter förlossningen, med amning och allt.

Men men, nu är det faktiskt bara sex veckor kvar. Det skall gå bra! 🙂

Tidig start


Barnen vaknade otroligt lätt och på gott humör idag, jättejätteskönt. Vi kom iväg till frukosttid på förskolan (07), skogsryggsäckar/matsäck packade och klara (och med). Tyvärr gick det inte bra att lämna David, jag känner hur jag spänner mig redan innan vi åker och hans SKRIN när jag var på väg ut från förskolan slet i mammahjärtat… 🙁 Vi har pratat med personalen om det här och kommit fram till att vi måste få till snabba lämningar, han blir ledsen men det går fortare över. Idag gick det snabbt att lämna, men inte kändes det bättre för mig… 🙁

Dejt med mödravården efteråt –
Blodtryck: 110/70
Blodsocker: 6 (tack frukostgröten för det)
Järnvärde: 17 (aja baja, måste äta mina järntabletter)
Magomfång: 33
Bebis hjärta: 130-139 slag per minut

Ninja har lagt sig med huvudet uppåt igen, misstänkte barnmorska Helene. Fast hon påpekade också att det är svårt att känna skillnaden på en rund och fast liten stjärt och ett runt litet huvud… 😀 Det blir samma som med David, om det inte går att säga säkert vid nästa besök får det bli ett sent ultraljud för att säkerställa vilken väg hon tänker komma ut (David låg rätt vid den där sista kontrollen).

Nu skall jag rulla till jobbet, hämta barnen i eftermiddag och sen väntar föräldramöte på förskolan ikväll.