David 6 år

David6_2015-07-10_034

Så har han hunnit bli 6 år, vår lille forskare, vår store lillebror.

Han föddes en fin sommardag, efter ca 16 timmars förlossningsjobb på eftermiddagen den 10 juli. Han var helt planerad och mycket efterlängtad och hade kallats ”bulan” medan han låg i min mage men vi var tidigt ganska överrens om att om det blev en pojke skulle han heta David (namnet var högt på listan hela de nio månaderna). Jag och David spenderade vår första natt ensamma på BB så det var skönt att komma hem till S och Tobias och väntande farmor efter det. Jag minns att det var varmt, att amningen kom igång på bara ett par dagar och att jag hade svårt att knyta an till den här nya människan i mitt liv. Men det var ett mirakel, ÄR ett rent och skärt mirakel att ha fått vara hans mamma hela vägen hit (och hela vägen sen också)!

David_2009-07-27_009

Tänk, att det kan gå från det här – den där lilla lilla bebisen som oanande om allt oftast helt lugnt låg och tog in sin omgivning, sov tryggt oppepå sin far och helst av allt var nära nära (vi använde mycket bärabarnteknik första året).

Farmor_2009-07-19_135

Sandaskogen_2015-04-26_032

…till det här – en modig, både tystlåten och väldigt pratsam liten kille med stora tankar och mycket fantasi! <3 Inte mycket stoppar honom, han vågar prova det mesta (utom ny mat :-D) och åker utan problem allt han får åka på Gröna Lund (liite frustrerad förra året när han inte var lång nog för flera av åken!) och har han fått en idé brukar han inte ge upp. 🙂


Här följer en liten bildkavalkad med vår lillebror/storebror:

Morfar_2015-04-16_016Han är så oförblommerat hundraprocentigt glad när han är glad!

P1010470

I år har han spexat MER än lovligt när kameran kommit fram! 😀 KAN hända att han ångrar det sen när det blir studentplakatdags… he he.Familjen_2015-02-13_016

Mjölkmustaschernas mästare!Familjen_2015-02-22_011 Familjen_2015-02-22_015 Familjen_2015-02-22_016 Familjen_2015-02-22_017 Familjen_2015-02-22_018

Jag kan hålla på att fotografera barnen lite sådär halvt i smyg när de gör något, bara för att upptäcka att David har full koll och har anlagt en ”passande” min för tillfället…Familjen_2015-03-04_006David har ett OTROLIGT tålamod med sin lillasyster! Det är strängt taget bara när hon bestämt sig för att klättra på honom när han sitter och spelar som han tröttnar ur och ropar på hjälp.

Familjen_2015-03-26_009 Ellinor sitter gärna nära och tjuvkikar när brorsan spelar.Familjen_2015-03-30_024 Det är bara när David får vara med och leka med de stora killarna som man får passa honom, han har INGEN uppfattning om var han skall lägga nivån och går ALL-IN på ALLT, vilket oftast slutar i att han gråter och/eller inte får vara med och leka längre…Familjen_2015-05-07_006 Studsmattan är fin, den är saknad under stora delar av året och när den är monterad besöks den dagligen!Familjen_2015-05-09_010 Som sagt, tålamod med lillasyster har han gott om!

Familjen_2015-05-09_015Andra födelsedagar:

2010

2011 (då David och jag hade FANTASTISKA kalas i Brändön som jag helt totalt inte bloggat en enda rad om!)

2012

2013

2014 (då vi firade med kalas hemma och kalas i Norge)

Ett år

Elli_tittei_2013-11-06Så blev hon ett år, plötsligt, vår lilla tjej. Vår dotter. Det lilla barnet vi planerade i flera år och som till slut blev till.

Det går inte att sticka under stol med att vi hoppades att det skulle bli en flicka. Jag önskade det så mycket att det är skamligt nästan, det ÄR ju inte helt politiskt korrekt att ”önska” ett barns kön. Men det kändes så himla perfekt för ”terrorbalansen” här hemma, om det fick bli ett flickebarn också, en lillasyster. 🙂 FATTA vilken tur vi hade!

Nio månader (BF+8) väntade vi. Fyra superhemliga första månader då bara de allra närmaste visste, sen var det svårt att dölja. Vår lilla ”Ninja Stormtrupp” (som Tobias ville att hon skulle heta) blev en hon redan efter första ultraljudet (med så stor säkerhet som man kan se så tidigt).

Vink-vink!

Hon föddes en snöstormig torsdag morgon. På några få timmar var hon ute, en alltigenom fantastisk upplevelse (såpass att det kändes lite orättvist att jag inte varit lika kool vid pojkarnas förlossningar!). 🙂

Hon begåvades med ett "alv-öra" där i början.

Hon begåvades med ett ”alv-öra” där i början.

Måånga måånga måånga timmar och veckor satt jag sedan med den varma lilla barnkroppen intill mig. Hon trivdes mycket bra på mig, inte lika bra liggande för sig själv (skillnad där mot Tobias som alltid gick att ha ”intill” inte nödvändigtvis med direkt kroppskontakt). Men egentligen var det ju mest bara mysigt, opraktiskt, men mysigt. 🙂

Stilla.

Stilla.

Många (OÄNDLIGT många!) timmar har jag också suttit stilla som en stenstod i mer eller mindre ”omöjliga” positioner när damen i fråga äntligen kopplat på och börjat amma (rörde jag ett finger kopplade hon lös och började om gråten igen). Fyra första månaderna gick det inte, verkligen inte, bra att amma henne. Sen lossnade det och även om hon aldrig någonsin skulle kunna kategoriseras som ”lättammad” så har vi haft många mysiga matstunder tillsammans hon och jag.

Hon växte som hon skulle trots amningsproblemen, bebisen som var störst av våra tre hittade sin kurva och ligger komfortabelt kvar på den. ”Proportionerlig och fin” var ju läkarens utlåtande vid senaste kontrollen. 🙂

Nu, nu står hon och rör sig kring huset helt obehindrat med stöd – hon har bara inte upptäckt att hon kan gå, tror jag. Eller så håller hon helt enkelt på att öva till det blir perfekt? 😀 Hon äter strängt taget allt man serverar, hårda/sega bitar är fortfarande lite klurigt eftersom hon bara har sju tänder (fyra uppe och tre nere). Hon ”pratar” ganska mycket, mitt mammaöra hör förstås att hon upprepar orden vi säger men det är en bit kvar innan hon pratar. Dock inga problem att förstå vad hon vill, hennes kroppsspråk är extremt tydligt! 😀

Hon är inte mycket för att ”mysa på skötbordet”. Som regel avbryter jag henne (hennes lek eller aktivitet) med blöjbyten eller påklädning så hon börjar det hela med att vara ganska grundligt förbannad. Sen får man distrahera henne för allt vad tygen håller, hon är stark och har lång räckvidd och får hon inte som hon vill FLYGER det grejer åt alla håll. Hon är inte främmande för att ta ut smokken ur munnen och ilsket slänga den åt fanders när hon inte får som hon vill. 😀 Så humör har hon, jösses. Men hon myser gärna med oss och allt annat som är mjukt så fort vi sitter stilla sitter hon eller ligger hon på oss. 😀 Så man får väl ta de där besöken till skötbordet för vad de är – ett nödvändigt ont!

Hon har nära till skratt, tror hennes grundhumör är ”bestämt glad” (dvs hon har alltid en plan, vet vad hon vill och är god och glad under tiden). Ellinor har inga problem att sysselsätta sig själv, med sina (eller brödernas) leksaker, tvätt, duplo, leksaksservisen. Plötsligt har en timme passerat utan att man egentligen hört av henne (inga klagomål alltså) och då har hon suttit på ett par ställen i huset och ganska glatt sysslat för sig själv. Så länge hon har koll på var jag/vi är är hon lugn. Men gud förbjude att vi går på toaletten… då jäklar får man höra! 😀 Men hennes humör är grunt, det går över fort så man kan så gott som alltid lura henne att skratta istället för att vara arg. Bröderna är oerhört mycket bättre på detta än vi vuxna dessutom, det spelar nästan ingen roll vad David gör så skrattar Ellinor. 🙂

Här följer en liten 12-bilders kavalkad från året som flög förbi så himla snabbt:

Familjen_2013-01-10_005

Januari: Sov gärna nära i början, lät snällt pappa spela spel bara han lånade ut sitt varma knä…

Familjen_2013-02-13_007

Februari: Glad gladare gladast! Frisyren har börjat definiera sig…

Mars: Liten nog att bada i tvättstugans diskho!

Mars: Liten nog att bada i tvättstugans diskho!

April: Inga tänder men glad ändå!

April: Inga tänder men glad ändå!

Maj: Fruktansvärt orättvist att få en morot att äta när man inte har några tänder! :-D

Maj: Fruktansvärt orättvist att få en morot att äta när man inte har några tänder! 😀

Juni: Hann inte lära sig krypa innan inomhusperioden började, både bra och dåligt.

Juni: Hann inte lära sig krypa innan inomhusperioden började, både bra och dåligt.

Juli: Brorsans stora fordon är BÄST (ligger stilla, massor med rörliga delar).

Juli: Brorsans stora fordon är BÄST (ligger stilla, massor med rörliga delar).

Agusti: Bröderna har fler roliga grejer...

Agusti: Bröderna har fler roliga grejer…

September: Den här bilden blir väl studentplakat...!

September: Den här bilden blir väl studentplakat…!

Oktober: Hoppsan vilket fäste man får utan sockor eller strumpor!

Oktober: Hoppsan vilket fäste man får utan sockor eller strumpor!

November: Den här SKITVAGNEN går aldrig åt det håll man vill...

November: Den här SKITVAGNEN går aldrig åt det håll man vill…

December: Minsann, dockan får lite uppmärksamhet ibland.

December: Minsann, dockan får lite uppmärksamhet ibland.

 

Idag för sex år sedan kom han – grattis stora storebror!

image

Idag.

Inte visste vi vad som väntade, då för sex år sedan.

 

I teorin javisst, men på riktigt – absolut inte!

 

I nio månader (BF+1 dag) väntade vi. Graviditeten var allt överskuggande, spännande och det häftigaste jag någonsin varit med om. Varje aspekt av den oändligt långa graviditeten upplevdes, dokumenterades och lästes om. Det var så häftigt att vara med om vad kroppen gjorde och hur det kändes. Jag bestämde ganska tidigt att jag inte skulle läsa om andras förlossningar då jag hade ganska klart för mig att just den biten kunde bli lite mer spännande. Jag fokuserade på själva väntan, på graviditeten.

Tidigt på morgonen den femtonde oktober 2007 satte förlossningen igång. Då flyttades fokus, från väntan till processen att föda barn. Den där o-fatt-bart o-tro-liga vansinnigt häftiga grejen. SMÄRTSAMT men med ett definitivt ”schema”, en plan – alla runtomkring en vet vad som händer och vad som förväntas hända så det var bara att åka med och ”njuta av resan”. Inte ens då fattade jag något, jag fokade så helt på själva förlossningen, på allt det häftiga som hände och på proffsen som omgav mig (sambon inberäknad!).

Sen, efter cirka arton timmars förlossningsarbete kom han, sex minuter i elva på kvällen kom han. Men inte förrän då, när han varm, blodig, blöt, blå, skrynklig och väldigt vacker lades på min bröstkorg – fattade jag. Det var, för att använda ett sentimentalt/poetiskt/blomsterspråk, som om mitt föräldrajag blossade upp och skalet av det som var jag fram till det ögonblicket brändes av och föll bort för att aldrig mer saknas. Åh sådan kärlek!

Så underbart.

Så underbart.

Det barnet. Det underbara livs levande barnet var så intensivt där att jag knockades helt. Känslan var så enorm, helt omöjlig att rättvisande beskriva. Kärleken finns där, i kärnan av det nya jaget. Hur arg, trött och besviken jag än är på höga vederbörande kan jag ändå börja gråta när jag tänker på det stora i att detta barn, denna underbara fantastiska bebis som föddes den där kvällen för sex år sedan är här nu – ÄR nu – och är ett rent mirakel.

image

Alltid något på gång, aldrig tråkigt mer än en minut åt gången…

Jag hoppas på många många långa underbara innehållsrika och växande år tillsammans med dig min underbara son!

image

Ratad

image

Ellinor och jag är på BVC för att mäta och väga, morfar hämtar hem pojkarna från skola och förskola. Lyx-lyx, som David skulle ha sagt! 😀

På vägen till vårdcentralen gick vi in på Blodbussen för att kolla om jag skulle kunna börja lämna blod igen. Men icke. ”Vi kommer INTE att kalla dig på ett år i alla fall” sade sköterskan lite barskt. Jahupp, så kan det gå när man inte har nog blod i kroppen. 😎

Efterkontroll




Jag hade en tid hos mödravården idag, för efterkontroll. Man ”knyter ihop säcken” efter avslutad graviditet så att säga. 🙂

Jag väger 62 kg och hade blodvärdet 135, skönt! Behöver inte knapra järntabletter längre. Man kan säga att jag är helt återställd. Minus några kilon. Så är det väl en och annan hormon som rusar runt i kroppen ännu (närmaste fem åren kan jag väl räkna med att vara i hormonellt ”olag” tror jag…).

Ellinor och jag har ätit lunch med S, nu vankas en premiärsemla och sen tar jag bussen direkt till dagis och hämtar hem pojkarna. 🙂

Post-production

Spåren av en nio månader (plus en vecka) lång graviditet är färre än man kan vänta sig.

Linea nigra
Cirka en vecka innan förlossningen fick jag en ”linea nigra” från bröstkorg till navel (ovanligt nog, normalt går de från naveln och neråt). Då när jag upptäckte den trodde jag att magen skulle spricka (det kändes så, jag lovar!) men det handlar om helt reguljära pigmentfläckar bara (inte spåren av en mage som höll på att spricka..). OM ETT ÅR kan de vara borta. Ja ja, jag vet i alla fall var mitten på magen är. X-)

Solbränna
Vi var till Rhodos i September, då vågade jag sola en del (kan ha bidragit till linea nigra) även om jag hade en överdel som täckte magen vissa dagar så fick jag en del färg. Den färgen har helt klart fått ett nytt liv nu när magen plötsligen inte är utspänd över en rund liten bebis! 😀 Så det blir mitt tips till alla soldyrkare – flexa muskler och spänn ut skinnet så mycket det går – när man släpper ihop det igen ser man MYCKET brunare ut! 😀 Jag lovar att så här brun på magen har jag aldrig varit (inte ens då på Rhodos!).

Smärtor i fogar
Ungefär två veckor efter förlossningen gjorde det fortfarande lite ont här och var om jag rörde mig oförsiktigt. Nu en månad efteråt tror jag det mesta jag känner när jag rör mig handlar om att jag inte rört mig på riktigt på så väldigt länge, alltså inga problem med foglossning eller annat.

Blödning
Blöder än, halleluja det så kallade ”avslaget”. Kroppen gör sig av med de slemhinnor som behövdes under graviditeten och läker så sakteliga ihop. Man kan väl säga att nio månaders blödningsbefrielse (graviditeten) vägs upp av sex veckors oavbrutet blödande… 😎 Eller, nej, det är ju inte förknippat med varken smärta eller PMS så man skall ju inte klaga. 🙂

Sammandragningar
Jag hade rejält smärtsamma sammandragningar de första dygnen efter förlossningen. Min livmoder hade ju oturen att inte bli av med alla hinnor när bebisen väl var ute, så livmodern fick inte dra ihop sig lika snabbt som den kan om den inte är upptagen med att blöda/fyllas med blod. Men med Alvedon++ utdelade på BB höll sig smärtan på en hanterbar nivå. Efter fyra dagar gjorde det inte mer ont än att en vanlig Alvedon räckte till. Efter en dryg vecka kändes inga sammandragningar av längre.

Borrowed from A Nice Ring To It

Vatten i benen/svullna ben
Efter förlossningen svällde jag upp, precis som efter tidigare förlossningar. Inte hela jag då, men väl ben och i viss mån händer. Det var smärtsamt och såg nästan lite löjligt ut – små ballonger i änden på fötterna istället för tår. Fotleder hade jag inte heller, det var mer vad man på engelsk slang kallar ”cankels”. Denna gång höll de förhöjda vätskenivåerna i sig i några fler dagar än förut, men efter en dryg vecka var allt vatten borta.

Andra smärtor
Det är inte något som på ett akkurat sätt kan beskriva hur det känns att pressa fram en bebis ur sin egen kropp – det är bara AJ NEJ WOW HERREGUD NEJ JAG DÖR PÅ ALLVAR AJJ NEJ DET-ÄR-INTE-MENINGEN-ATT-DET-HÄR-SKALL-GÅ AJJJEH (…”nej!” var mitt svar på barnmorskans klämtjäcka uppmaning om att krysta nu senast, upprepade gånger fick hon det svaret…heh…). Hur som helst känns det ju inte helt som det skall där nere efter en sådan upplevelse. Första toalettbesöken efter förlossningen är lika skrämmande som smärtsamma. Om man dessutom har äran av att ha sällskap av en mer eller mindre bekymrad barnmorska och en undersköterska när det skall till blir det ju inte lättare direkt… 😀
En vecka efter förlossningen slutade jag jubla efter varje framgångsrikt toalettbesök, nu ytterligare några veckor senare är läget helt normalt. Men jag går när jag måste, det är INTE en bra idé att hålla sig! 🙂

Blodbrist
Jag förlorade drygt 1,5 liter blod efter förlossningen. För att återhämta något av detta föreskrevs dubbel dos järn av vården – det vill säga 200 mg per dygn (en tablett morgon och kväll). Det är ju för övrigt inte rosigt för lilla maggen kan man ju inte påstå… Jag har sedan förlossningen haft ett par episoder med akut huvudvärk, jag brukar inte ha det så jag har blivit lätt handikappad av det. Men Alvedon funkar även där, samt de vanliga tricken vatten och sömn. Nu är det längre mellan episoderna av huvudvärk, men jag har på grund av magen trappat ned på järndosen. Jag känner mig lite starkare dock, får se om mödravården tar ett blodvärde när jag skall på efterkontroll så vet jag mer om hur jag ligger till – om jag har mer att återhämta.

Copyright: Warren Photographic

Magen/huden
Gravidmagen var ju inte liten där på slutet, så följaktligen är ju inte magen liten nu heller. Men nu handlar det mer om en massa löst skinn (och då snackar vi massa!) än om något som putar ut. X-) Naveln är för övrigt lika stor som under slutet av graviditeten om än inte lika utsträckt förstås. Jag njuter fortfarande av min fulla rörlighet, en stor gravidmage är inte praktiskt när man har två små som är van med en mamma som kan springa och leka och krypa omkring och bära och kramas etc etc… En vecka efter förlossningen kunde jag inte ha mina vanliga byxor, då var det skönt med gravidbyxor, samma sak vid två veckor. Sen försökte jag inte ha på mig vanliga jeans/byxor förrän härom dagen, kan då konstatera att vid en månad kommer jag alltså i mina vanliga byxor.

Täppt näsa
Sista två tre veckorna av graviditeten var jag väldigt täppt i näsan, jag tog nässpray på kvällen innan jag lade mig för att kunna andas genom näsan. Jag var egentligen ganska osäker på om jag verkligen var förkyld eller inte, men eftersom övriga förkylningssymptom gick över några veckor innan så antog jag att det var en del av ”gravidsymptomen”. Nästäppan gick över vid förlossningen, har inte behövt nässpray sedan dess. 🙂

Vikt
Jag gick upp cirka 6 kg under graviditeten. Rekordlite! Men jag hade gått upp en hel del året/åren innan och vägde ungefär sju kilo för mycket redan vid starten/inskrivningen. Tack vare, på grund av, aptitlösheten och det allmänna illamåendet under första halvan av graviditeten gick jag inte upp alls utan höll exakt samma vikt. Sen gick jag upp något kilo i månaden under de sista månaderna. Vid förlossningen tappar man naturligt en par kilon såklart, sen har jag medvetet fortsatt äta som jag gjorde under slutet av graviditeten när jag helt enkelt inte hade plats för så mycket i magen. Amningen/mjölkproduktionen gör av med en helt galen mängd kalorier varje dag så nu är jag nere på en matchvikt jag inte sett röken av på många år (62 kg!). Jag är OTROLIGT nöjd med det och alla byxor sitter så skönt så skönt. Jag lovar mig själv att jag skall försöka röra på mig och äta bara precis så mycket att jag vet att jag blir mätt – även om det är gott, så kanske kanske jag kommer att behålla denna vikt åtminstone ett par månader även efter amningsstoppet…?! 🙂

Kool förlossningsbeskrivningslänk

En riktigt riktigt bra sammanfattad sida om förlossning (mm): http://www.tyks.fi/fi/tulosta/6351/41171/
– om inte annat så för de fantastiska illustrationerna! 😀

I SLUTET AV GRAVIDITETEN


 förlossningen
























































Sidan innehåller:


 * När föder man?

– Tecken på att förlossningen satt igång
– När är det dags att åka till sjukhuset? 

* Förlossningsmottagningen 

* På förlossningsavdelningen

– Stödperson i förlossningen
– Öppningsskedet
– Smärtlindring
– Krystningsskedet
– Efterbörden 

* Den nyföddas vård 

* Vad händer efter det att barnet har fött? 

* Onormala förlossningar

– Sugklocka- och tångförlossning
– Sätesförlossning
– Prematurförlossning
– Flerbörd
– Kejsarsnitt 

* Poliklinikförlossning 

* Är det något du funderar över angående din egen förlossning? 

Läs mera


I SLUTET AV GRAVIDITETEN

 1 När föder man?



Graviditeten räcker 40 veckor efter sista mensens första dag. I början av graviditeten gör man ultraljud för att säkerställa den beräknade tiden. Förlossningen startar i normala fall i graviditetsvecka 38-42. Överbuden graviditet, är då graviditeten varat över 42 veckor. När den gravida och barnet mår bra, kan graviditeten bra fortsätta över den beräknade tiden (= 40 grav. veckor). Mödrarådgivningen hänvisar den gravida vid behov till moderskapspolikliniken.

1.1 Tecken på att förlossningen har satt igång 

Förberedande sammandragningar, de s.k. övningssammandragningarna, kan förekomma flera dragar fore förlossningen sätter i gang på allvar. Typiskt för dessa tidiga sammandragningar är att magen känns hard och liknande värk som vid mens kan förekomma. En varm dusch, massage och olika ställningar underlättar tillvaron och hjälper dig att slappna av bättre. Sammandragningarna kan fortsätta regelbundet i många timmar, men ibland avtar de och t.o.m. slutar helt och hållet för att igen sätta igång senare. 

När förlossningen närmar sig, tilltar den slemmiga flytningen (slemproppen). Vanligt är att flytningen innehåller blodstrimmlor. Tarmens funktion blir livligare när förlossningen sätter igång. Illamående hör också till. 

 1.2 När är det dags att åka till sjukhuset? 


I vanligtvis börjar förlossningen med sammandragningar, sammandragningar som fortsätter regelbundet och blir tätare och kraftigare. Förlossningssammandragningarna kommer under 10 minuters mellanrum, och räcker mellan 40-60 sekunder. Under denna tid känns livmodern hård och sammandragningarna smärtsamma. Under sammandragningarna är det viktigt att komma ihåg att andas normalt och att man försöker vara så avslappnad som möjligt. Du kan bra vara hemma så länge du själv känner att det känns tryggt att vara hemma. 

Till sjukhuset bör man åka om fostervattnet går, fastän inte förlossningen är igång, dvs. inga sammandragningar. Fostervattnet kan komma som några droppar eller mycket rikligt. Om du misstänker att fostervattnet har gått, bör du lägga en binda i byxorna och följa med om den blir våt. Om du är säker på att fostervattnat har gått, kom till sjukhuset. Under resans gång till förlossningen, är det skäl att skydda kläderna med binda/blöja eller med handduk, för det kan komma mycket fostervatten ända tills barnet föds.

 Till sjukhuset bör du även åka om det kommer rikligt med blod, mera än mensblödning, eller om du har ihållande smärta i livmodern eller sammandragning som inte vill gå över.



2 Förlossningsmottagningen 


När du åker till sjukhuset, försäkra dig om att du har moderskapskortet med dig. Barnmorskan tar emot föderskan och tar upp relevant information. På mottagningen kör man ut på papper en hjärtljudskurva (för att lyssna på barnets hjärtljud) och gör en inre undersökning. I detta skede värderar barnmorskan om förlossningen är igång. Om förlossningen inte är igång ännu, får man åka hem. Om förlossningen är igång, får kvinnan byta till sjukhuskläder och förflyttas till förlossningsrummet. Om fostervattnet har gått och är klart, men inga sammandragningar förekommer, förflyttas man till avdelning 312, för att vänta att förlossningen skall starta. (Sammandragningar).


3 På förlossningsavdelningen 


3.1 Stöd person i förlossningen

Stödpersonen är viktig i förlossningen. Fast stödpersonen inte gör någon fysisk nytta under förlossningen, är det mycket viktigt för föderskan att hon har någon närvarande, detta ger henne trygghet. Den första kontakten med barnet är värdefull och den gemensamma upplevelsen av förlossningen stärker familjens samhörighet. Oftast är stödpersonen barnets pappa, men det också vara en vän eller en annan släkting. Det är viktigt att stödpersonen kommer frivilligt med på förlossningen och deltar även på förlossningsförberedelsekursen. Stödpersonernas antal har vi begränsat till två personer, för att omgivningen skall vara så lugn som möjligt hos föderskan under förlossningen. Då har även personalen de bästa möjligheterna att tryggt och effektivt sköta om den födande kvinnan.

Förlossningens öppningsskede kan ta många timmar, så att stödpersonens närvarande förhindrar att inte föderskan skall känna sig ensam. Stödpersonen kan massera föderskans rygg, värma vetepåsar (de hjälper föderskan att slappna av och lindrar sammandragningssmärtan), torka svetten, heja på och ge kalla handdukar under krystningsskedet. Stödpersonen skall ta egen mat med sig, som kan förvaras i kylskåpet i stödpersonens kafferum. Där kan man även själv koka kaffe eller te. På natten, om förlossningen är i ett lugnt skede, kan stödpersonen vila i gungstolen eller på “säckstolar”, eller sova i sängen (i rum 1 och 2 finns en säng för stödpersonen).

 Då barnet är fött får stödpersonen klippa navelsträngen. När mamman har ammat barnet, får stödpersonen tillsammans med barnsköterskan bada barnet. Två timmar efter förlossningen förflyttas mamma och barn till barnsängsavdelningen. Nattetid bör stödpersonen sedan åka hem, men om han/hon vill kan man gå med till barnsängsavdelningen för att följa mamma-barn. Denna princip för att inte störa nattfreden för de öviga på avdelningen.

Pappornas mest allmänna fråga är, “Var hittar man parkeringsplats”? Några platser finns utanför moderskapspolikliniken och bredvid U-sjukhuset finns ett parkeringshus. Dessa platser är på dagen avgiftsbelagda. Längs gatorna bredvid sjukhuset kan finnas gratis p-platser.

3.2 Förlossningens öppningsskede


Med öppningsskedet menar man att livmodermunnen börjar öppna sig till det att den är fullt öppen. Öppningsskedet har börjat då sammandragningarna kommer regelbundet under 10 minuters mellanrum och livmodermunnen börjar öppna sig. Förstföderskans öppningsskede är i medeltal 10-14 timmar, och hos en omföderska 6-10 timmar. Under öppningsskedet känns livmodern hård då sammandragningar kommer, och i samband med sammandragningen brukar det kännas smärta i nedre ryggen/magen. Under öppningsskedet får föderskan röra på sig helt normalt och äta flytande kost. Det är bra att vara så som det känns bäst för en själv.

 

Vad du har till ditt förfogande i förlossningsavdelningen: 


– cd-spelare

– terapibollar*

– madrasser

– säckdynor

– badkar*

– dusch

– gåstol*

*Var god och se bilder frånförlossningsavdelningens bildgalleri. Synnytyosaston kuvagalleria

Förlossningens framskridande följer man med via inre undersökningar. Under öppningsskedet följer vi även med hur barnet mår via hjärtljudskurvor (KTG), en gång i timmen ca 20 minuter. Barnets hjärtljud lyssnar man på utvändigt via mammans mage. Eller så kan man efter vattenavgång lägga en elektrod på barnets huvud eller säte, och lyssna på hjärtljuden via elektroden. Efter vattenavgången följer man även upp färgen på fostervattnet. Vid behov kan vi följa med barnets hjärtfilm (EKG) under förlossningen med hjälp av en STAN®-apparat.

Stan®


Fostrets hjärtljudskurva (KTG) är bra, men inte tillräckligt bra, man kan inte följa med om barnet får syrebrist under förlossningen. STAN-apparaten registrerar EKG: et från barnets huvud eller säte, med en liten elektrod. STAN® apparaten kan man använda till foster som har över 36 graviditets veckor. Om vi under förlossningens gång behöver mera information om fostrets välbefinnande inne i magen får vi det genom STAN®-apparaten, som är mycket trovärdig. ÅUCS har använt STAN® i många år redan, och nu fungerar vi som ett undervisningscentrum i Finland.

 www.neoventa.com

Under öppningsskedet är sammandragningarna mycket smärtsamma. Föderskans egna krafter är en stor smärtlindringskälla, men om annan smärtlindring önskas, kan saken diskuteras med barnmorskan. Berätta för henne om eventuella önskemål. Tillsammans hittar ni en lämplig smärtlindring som är bra för dig. 

3.2.1 Smärtlindring


 Nästan alla kvinnor upplever att sammandragningarna är smärtsamma. Förlossningssmärtan är för var och en mycket individuell. Smärtlindringens syfte är att lindra smärtan för den födande kvinnan, inte att ta bort all smärta.

Viktigt under förlossningen är att man kan vara avslappnad. Många föderskor tycker att de får bra hjälp av en varm dusch. Varm dusch är avslappnande och lindrar sammandragningssmärtan. På förlossningsavdelningen finns det även till gång till ett barkar. I badkaret kan man vara så länge, som fostervattnet finns kvar. Även varma vetepåsar lindrar smärtan, t ex kan man lägga dem på nedre magen eller på ryggen. Att röra på sig och att byta olika ställningar lindrar oftast föderskans smärta under sammandragningen. I varje förlossningsrum finns en gungstol och en justerbar säng. Med hjälp av en boll och säckdynor kan man hitta en bra ställning. Barnmorskorna handleder och hjälper gärna till och stöder föderskan att höra på sin egen kropp. 

Smärtan som känns i korsryggen kan man använda vatten eller Aqua-kvaddlar som smärtlindring. Där smärtan finns i korsryggen sticker man sterilt vatten, fyra olika platser för att lindra smärta. Ävenakupunktur kan användas för att lindra förlossningssmärta. 

I varje förlossningsrum finns det tillgång till lustgas. Under sammandragningen andas man lustgas via en mask, (lustgas som är blandat med syre), som hjälper föderskan att slappna av och att fokusera på andningen. Din barnmorska hjälper dig att hitta en bra andningsteknik. 

De ovan nämnda smärtlindringarna kan man använda sig av under hela öppningsskedet.

Förlossningsläkaren kan också ge livmoderhalsbedövning, dvs. paracervikalbedövning (PCB). Denna bedövning lämpar sig bra för friska föderskor, som har fullgången graviditet och ett välmående foster. Effekten av bedövningen varar ca 1-1½ timme och vid behov kan man lägga denna bedövning flera gånger  

Epiduralbedövning är det effektivaste smärtlindringen under öppningsskedet. Anestesiläkaren lägger bedövningen, anestesisköterskan eller barnmorskan kommer och assisterar läkaren. Föderskan måste ligga på sidan då bedövningen läggs. Det är en blandning av bedövnings- och smärtmedicin som sprutas in mellan ryggkotan i epiduralområdet. Epiduralbedövningen kan man lägga då förlossningen är i gång och livmodermunnen har öppnat sig till 3-4 cm och sammandragningarna kommer regelbundet. Om epiduralbedövningen ges i ett för tidigt skede, så blir sammandragningarna glesa och det leder till att förlossningen inte framskrider. I början av förlossningens öppningsskede, måste man prova på andra smärtlindringsmetoder som tidigare nämnts. Behovet av epiduralbedövning bedöms individuellt. Då epiduralbedövningen läggs, blir en tunn kateter kvar i ryggen och i katetern lägger man bedövningsmedlet som vid behov kan ökas under förlossningens gång. Katetern tejpas sedan fast på föderskan rygg, och det begräsar inte föderskan att röra på sig. Efter bedövningen är det bra att kvinnan blir kvar i sängen ca 30-45 min. Efter detta kan föderskan bra stiga upp från sängen och vandra t ex i korridoren med hjälp en sin stödperson. Till förstföderskorna används ofta en så kallad smärtpump, som doserar kontinuerligt bedövningsmedel i katetern.

En annan ryggbedövning som läggs på samma sätt som vid epiduralbedövningen, är spinalbedövning.Där läggs en liten mängd bedövnings- och smärtmedicin i ryggmärgen. Denna form av bedövning är snabbverkande och varar i 1-1½ timme. Det är även anestesiläkaren som ger denna bedövning. I samband med spinalbedövningen läggs ingen kateter, så denna bedövning passar bra till omföderskor eftersom den är kortverkande. 

Med epidural- och spinalbedövning finns det även nackdelar. Det vanligaste är att blodtrycket sjunker. Föderskan observeras minst 20-30 minuter efter bedövningen, man mäter föderskans blodtryck och följer effekten av bedövningen. Oftast sjunker blodtrycker lite efter bedövningen, men behöver ingen åtgärd, men vid behov måste man ge vätskedropp och så kan man ge mediciner i vänkanylen. Före bedövningen läggs alltid en vänkanyl i föderskan handrygg. Smärtmedicinen som läggs i ryggen kan oftast orsaka lindrig klåda på huden, som är ofarlig och inte behöver någon medicinering. Efter bedövningen kan det ibland komma smärta i ryggen om går fort över. Vid behov kan man använda smärtmedicin. Huvudvärk kan förekomma strax efter bedövningen, särskilt då föderskan står, men detta är sällsynt. Det är bra att veta att även för det finns effektiv hjälp att tillgå. Allvarliga följdverkningar efter epidural- eller spinalbedövning, så som värk eller domning som förorsakats av hjärnskada eller förlamningssymptom är mycket sällsynta.
(M-L Jaakola)

Under krystningsskedet kan man ännu använda sig av en pudendalbedöving. Förlossningsläkaren kan just före krystningsskedets början bedöva nerven via vagina, på båda sidorna, så att krystningsskedet blir lättare. Denna bedövning används mycket sällan i Finland. Oftast under krystningsskedet bedövar man mellangården.

Smärtlindringsmetoder under förlossningen kan man i stort sett planera på förhand, men inte göra upp en lista över hur man vill ha det. Att diskutera smärtlindring tillsammans med sin barnmorska, brukar ge ett gott resultat av smärtlindring under öppningsskedet.

3.3 Förlossningens krystningsskede 


Mellan öppnings- och krystningsskedet är oftast ett förflyttningsskede, då livmodern är fullt öppen och att man börjar vänta på att barnets bjudande del skall sjunka ner till förlossningskanalen. Krystningsskedet börjar då livmodermunnen är fullt öppen, 10 cm. Vid den inre undersökningen känns enbart barnets bjudande del och livmodermunnens kanter känns inte mera. Oftast i detta skede känner föderskan en tryck känsla mot ändtarmen. Själva krystningen börjas då när tryckkänslan är så stark och föderskan känner att hon vill krysta. Om krystningskänslan inte känns (trots livmodermunnen är 10 cm öppen), då har inte barnets bjudande del sjunkit tillräckligt långt ner i förlossningskanalen. Då kan man mycket väl vänta tills barnet sjunker ner i förlossningskanalen och att krystningskänslan kommer. Om sammandragningarna i detta skede är svaga kan man förstärka sammandragningarna med ett oxitosindropp (värkstimulerande dropp). Även epiduralbedövningen kan minska krystningskänslan. Då kan man vänta tills bedövningen släpper en aning, om barnets hjärtljud är bra. Krystningsskedet kan vara från några minuter till ett par timmar. Hos förstföderskor är oftast krystningsskedet längre, då vävnadsmotståndet är större än hos omföderskor. Många känner krystningsskedet som en lättnad, när de själva konkret får göra någonting och känner att de hjälper barnet att födas fram. I detta skede är det bra att komma ihåg att – trots tröttnad, är krystningsskedet förlossningens målraka, och dess framskridande kan man själv påverka. Föderskan får till en början krysta själv, allt enligt hur det känns då det är fråga om sammandragning. Mellan sammandragningarna är det viktigt att föderskan slappnar av och samlar krafter till nästa sammandragning.

.

När barnet har sjunkit längre ner i förlossningskanalen, ger barnmorskan mera handledning hur föderskan skall krysta och hejar på. Då sammandragningen börjar drar föderskan lungorna fulla med luft, håller andningen och krystar länge och lugnt ner mot ändtarmen. Hon krystar så länge hon orkar, sedan blåser lungorna tomma, drar igen lungorna fulla med luft och krystar igen. Oftast hinner föderskan krysta tre gånger effektivt under en sammandragning.

Då när barnets huvud föds fram, stöder barnmorskan mellangården och hjälper barnets huvud att födas långsamt, för att förebygga stora bristningar. Vid behov kan man bedöva mellangården och göra episiotomi, det vill säga ett klipp i mellangården. Bristningar och klipp sys genast ihop efter det att moderkakan fötts fram. Innan lägger man mera bedövning i mellangården eller där bristningen är. Stygnen är självsmältande och försvinner inom två veckor. Som eftervård av såren räcker att man i samband varje WC-besök gör underlivstvätt.  Luftbad är också bra till såren.

Krystningsställningar finns det många av. Det är bra att byta ställningar under krystningsskedet så att man hittar den rätta tekniken att krysta och det som känns bra för en själv. Man kan krysta i sängen, på sidan eller halvsittande ställning, stå på knä i sängen, stående bredvid sängen, sitta på pall m.m. 

– vid sidoläge i sängen, under sammandragningen då föderskan krystar lyfter hon sitt översta ben uppåt, sätter handen bakom knävecket och drar benen mot sig

– stående på knä i sängen; en säckdyna läggs under föderskan mage och hon lutar på den, och benen är lite från varandra.
– vid stående ställning; lutar föderskan mot sängen eller sin stödperson, det krävs av föderskan har starka benmuskler
– vid pallförlossning finns det en särskild pall att sitta på; föderskan lutar sig lite bakåt, samtidigt som hon får stöd av sin stödperson som sitter på en stol bakom henne
– föderskan står i hukande ställning på en madrass på golvet; mycket starka benmuskler krävs av henne

– i halvsittande ställning i sängen; man höjer upp huvudändan av sängen, kvinnan lutar sig bakåt och sätter sina händer bakom sina knän och drar benen mot sig 

Barnmorskan hjälper och handleder kvinnan så att hon hittar en bra krystningsställning. Under sätes- och flerbördsförlossning samt vid olika åtgärder under förlossningen, är förlossningsställningen alltid halvsittande i sängen med benen uppe i benstöd. Denna förlossningsställning kallas kortbädd. 

Under krystningsskedet följer man med barnets hjärtljudskurva hela tiden. Under sammandragningen kan barnets hjärtljud sjunka, men återhämtas snabbt. Detta är normalt under krystningsskedet. Om fosterljuden förändras under krystningsskedet, kallas läkare till rummet, som sedan vid behov hjälper barnet ut med en sugklocka eller tång. En “sug” eller tångsked läggs helt enkelt på barnets huvud och i samband med att föderskan krystar hjälper förlossningsläkaren att dra i sugklockan eller i tången. 

Före barnets födelse, rings det på klockan och en assisterande barnmorska och barnsköterska kommer med. Vid behov kallas det på förlossnings-, barn- eller anestesiläkaren. När barnet har fötts torkar man barnet torrt och sedan läggs han/hon på moderns bröst, där barnet får vara i lugn och ro sin första levnadstimme. Där lyssnar han/hon på bekanta hjärtljud, hålls varm och lugnar sig efter sitt första skrik. Om fostervattnet under förlossningen varit grönt, suger man barnets luftvägar före man lyfter han/hon upp på bröstet.

 

3.4 Förlossningens efterbörd

Efter att barnet har fötts, finns efterbörden ännu kvar i livmodern (moderkakan, navelsträngen och fosterhinnorna). Efterbördstiden varar från det att barnet har fötts till att efterbörden kommer ut. I allmänhet tar det 5-10 minuter efter det att barnet har fötts. Medan man väntar att efterbörden kommer ut, tar den assisterande barnmorskan blodprover från navelsträngen (astrup, TSH, och undersökningsprover) samt ger kvinnan medicin så att livmodern dras samman och att moderkakan skall lossna så fort som möjligt. Kvinnan kan själv krysta ut efterbörden eller så hjälper barnmorskan till att efterbörden föds fram genom att trycka på kvinnans mage, livmodern, och dra i navelsträngen. Man kan bra vänta en timme före efterbörden föds fram, om livmodern blöder normalt. Om inte efterbörden kommer ut måste förlossningsläkaren ta ut efterbörden i operationssalen. Detta sker i en lätt narkos eller bedövning.

Efter att efterbörden kommit ut bedövas mellangården på nytt och eventuella bristningar sys. Större bristningar sys i operationssalen. 


4 Den nyföddas vård på förlossningsavdelningen 

ÅUCS har valt att delta i WHO: s och UNICEF: s program, “Baby friendly hospital“. Detta innebär att barnet genast efter förlossningen skall lyftas upp på moders bröst, för att betona hud-mot-hud-kontakten. Vidare betonas att föräldrarna skall torka barnets huvud, ansikte och hud med lugna rörelser. Överhuvudtaget arbetar man för att minska hårda tag och höga ljud. Det är viktigt att låta barnet vila. Njuta av stunden. En stund efter att barnet har fötts, börjar han/hon söka sig till bröstet och börjar suga. Huden är barnets viktigaste kärlekskanal.

Hudkontakten är viktig:
– väcker barnets sök- och sugreflex
 – barnet får värme genom moders hud
 – barnet känner sig trygg och lugn; lyssnar på moders hjärtljud och vågar öppna sina ögon, känslan av gemenskap uppstår, på så sätt tillfredsställs behov av närhet och trygghet 

– en för barnet bekant bakterieflora överförs via huden
 – blodsocker hålls på en bra nivå, då barnet har liten energiförbränning

 


Efter barnets födelse på pappan/stödpersonen klippa navelsträngen, med barnmorskans hjälp. Till barnet ger man även den så viktiga K-vitaminsprutan. Barn och mor får nummerarmband, som är samma nummerserie. På moders armband står hennes namn och socialsignum och på barnets står barnets “sjukhusnamn”, födelsedatum och tid. Efter första amningen, vid 1-2 timmars ålder, mäter och väger barnsköterskan barnet. Pappan/stödpersonen får delta i barnavården. 

Om det är något avvikande med barnets välbefinnande, sköter man barnet enligt behov. 

Om barnet föds med kejsarsnitt, förs han/hon från operationssalen till barnrummet pappa/eller stödpersonen sköter barnet. I uppviket har mor och barn möjlighet till hudkontakt.



5 Vad händer efter förlossningen på förlossningsavdelningen?
 

Om allt går normalt, kan föderskan efter förlossningen genast amma sitt barn. Efter amningen får föderskan gå i duschen och på toaletten. Hon får någonting att äta och kan sedan i lugn och ro bekanta sig med sitt barn. Modern och det nyfödda barnet observeras på förlossningsavdelningen ungefär två timmar efter att födseln, sedan förflyttas de över till barnsängsavdelningen.

Efter förlossningen följer man även med föderskans blödningar och kontrollerar att livmodern har dragits väl samman. Om livmoderns sammandragning inte förlöper tillfredsställande, ger man extra medicin. Ifall kvinnan blöder och man misstänker att det har blivit en bit av moderkakan kvar i livmodern, måste en skrapning göras i operationssalen av förlossningsläkaren. När blödningen väl har lugnat sig och livmodern är väl sammandragen kan mor och barn förflyttas över till barnsängsavdelningen som normalt.




6 Onormala förlossningar 


6.1 Sugklocka och tångförlossning 


Man kan hjälpa barnet att födas med hjälp av en sugklocka eller tång, detta av olika skäl, ibland är det på grund av föderskan, barnet eller båda två. Till exempel; hotande syrebrist hos fostret, föderskan är mycket trött, dåliga sammandragningar eller att kvinnan har någon sjukdom varav hon inte får krysta. Om inte förlossningen sker med sugklocka eller tång, måste man i detta skede göra kejsarsnitt. Barnläkaren kontrollerar barnet efter instrumentellförlossning.

6.2 Sätesförlossning

Med säte menas att barnet föds till världen med baken först. Sätesförlossning planeras på förhand. Föderskan går på bäckenröntgen och på ultraljud för att säkerställa barnets storlek och ställning. Efter detta bedömer man vilket förlossningssätt blir bäst och säkrast. Sätesförlossning sker i kortbädd och barnet hjälps ut av förlossningsläkare. Barnet granskas av barnläkaren efter sätesförlossningen. 

6.3 Prematurförlossning 

Med prematurförlossning menas barn som föds under graviditetsveckan 37+0. Orsaken till prematurförlossning vet man inte alltid. Ibland kan det vara fråga om att modern har en infektion, havandeskapsförgiftning eller flerbörd. Prematurförlossning försöker man förhindra till graviditetsvecka 34, med hjälp av mediciner i form av venösa dropp eller tabletter. Då är modern på sjukhuset för vila och får kortison i tablettform eller injektion för att barnets lungor skall mogna tidigare. I samband med förlossningen är barnläkaren med och vid behov förlossningsläkaren (om det är fråga om tvillingar eller sätesförlossning). I allmänhet sker detta under graviditetsvecka 36, därför förs barnet efter förlossningen till barnavdelningen “keskola” avd. 413 eller barnintensiven avd 414 till en början för observation. 

6.4 Flerbörd 

Under tvillinggraviditet eller vid graviditet då kvinnan väntar ännu flera barn, går hon kontinuerligt på uppföljning på moderskapspolikliniken. Där bestämmer man även hur kvinnan skall föda sina barn. Tvillingar kan man bra föda normalt, beroende på hur de ligger i livmodern. I samband med tvillingförlossning är barnläkaren med och undersöker barnen genast efter förlossningen. Trillingar och fyrlingar föds oftast med kejsarsnitt.


6.5 Kejsarsnitt (Sectio) 

Kejsarsnitt kan göras på grund av många olika orsaker. Orsakerna kan vara föderskan, barnet eller båda. En del av kejsarsnitten är planerade på förhand på moderskapspolikliniken under graviditeten. Då kommer föderskan på morgon hemifrån på den bestämda dagen. En annan del av kejsarsnitten bestäms på förlossningsavdelningen under förlossningens gång. Operationsförberedelserna görs enligt hur snabbt operationen skall ske, även anestesiformen påverkas, om kvinnan sövs ner eller görs operationen i bedövning. Barnläkaren undersöker barnet genast efter operationen.



7 Poliklinikförlossning 

Det är möjligt att föda polikliniskt på ÅUCS:s förlossningsavdelning, om graviditeten och förlossningen förlöpt normalt. Modern och barnet observeras minst sex timmar på förlossningsavdelningen före hemgång. År 2010 sköttes 18 förlossningar polikliniskt. 

Det är möjligt att föda polikliniskt om   

 – modern är frisk och graviditeten har förlöpt normalt

 – modern är omföderska

– om modern inte har problem med sockerbalansen

 – modern är Rh-positiv

– om modern fått antibiotika-behandling mot streptokockinfektion i slidan åtminsone fyra timmar före förlossningen

– tidigare barn har inte blivit gula
– förlossningen är normal
– barnet föds efter 39:e graviditetsveckan

– barnets vikt är normal

barnet observeras på förlossningsavdelningen minst 6 timmar och under den tiden skall den första amningen ske, barnet skall kissa och tarmen skall fungera (barnbäck). Barnets kroppstemperatur skall hållas normal och blodsockervärdet, som mäts vid 6 timmars ålder eller tidigare, bör vara normalt.

barnläkaren har undersökt barnet och konstaterat att barnet är friskt.

barnläkaren har inte möjlighet att undersöka barnen mellan kl. 22-09.00 ( lördagar och söndagar mellan 22.00-09.00)

eftergranskning av barnet görs vid 2-3 dagars ålder. Poliklinikbesöket är avgiftsbelagt. Undersökningen görs för att utesluta hjärtfel, gulhet (mäts vid behov med blodprov) och uttorkning (vägning). Samtidigt ges Calmette-vaccinering mot tuberkulos. (hl/cl)


8 Är det något du undrar över angående din egen förlossning? 

Du kan ringa till förlossningsavdelningen (02) 313 1360 och lämna ringbud till den barnmorska som skötte din förlossning. Hon ringer dig, och ni kan sedan tillsammans bestämma en ny telefonkontakt eller ett besök och diskutera igenom de eventuellt oklara sakerna angående din förlossning.


Sidan är uppdaterad 28.1.2011/ra/mm

Hon kom!

Lilla underbara Ellinor Maria föddes prick klockan sju i morse.

Hon vägde 4020 g och är 52 cm lång.

Hon är rund och fin och miniliten, med massor med hår på huvudet. Hon äter duktigt och sover förstås en hel del, men hon har kollat in oss noga ett par svängar i eftermiddag. 🙂

Vi ligger kvar på Danderyds sjukhus fram till lördag. Mormor tar hand om pojkarna med den äran och vi saknar dem enormt!