Solskydd på

S hade påpekat att Tobias hade blivit så brun på nacken att han såg smutsig ut och jag fick lov att titta själv – och nog har han fått färg!

Jag smorde alla tre barnen ganska generöst i morse, Tobias och Ellinor fick långärmat på så de hade bra skydd där. Ellinors små händer har varit solbruna ganska många veckor nu, det är både skönt och läskigt. Skönt för att det innebär att de är ute mycket på dagarna vilket är bra på alla sätt, läskigt för att solen är så stark.

 

Så liten och så klok, så klok

Idag har vi varit på sista besöket på Ögonmottagningen.

Vi hade en ganska ovanlig morgon idag, med tidig start och undersökning hos ögonläkaren för Tobias redan klockan åtta. Jag bestämde att det var enklare att ta med alla tre till Danderyd och sedan i lugn och ro återvända hem för inlämning på förskola och skola, alternativet hade varit ultratidig inlämning för de två små, inte alls så mysigt som det nu blev. Besöket gick bra, förutom stresspåslaget jag fick när vi navigerat oss fram till ”Hus 12, plan 8, hiss L” bara för att mötas av informationen om att de flyttat till ett helt annat hus, plan och hiss… 🙂 Vi käkade frukost i bilen, lekte i väntrummet, fikade efter besöket och så rullade vi norrut i godan ro.

När vi klev ur bilen gick Tobias till skolan, David hakade på sin avdelning som just passerade parkeringen på väg tillbaka till förskolan, Ellinor sökte min hand och sade med liten röst ”jag vill inte vara på dagis mamma”…

:-/

Mitt hjärta sjunker alltid lite när barnen säger sådant. Jag undrade varför och hon svarade ”för att jag hellre vill vara hemma i huset med dig”. KLART HON VILL. Det vill ju jag också! Ugh. Vad säger man? Jag förklarar glatt att jag måste åka till jobbet och jobba och Tobias skall vara på skolan och hon och David på förskolan, och så måste det bara vara. Man brer på med entusiasm och trycker undan den där magreaktionen att säga ”KLART vi skall vara hemma älskade unge, hemma tillsammans alltid och hela tiden”. Usch.

Faktum var att hon köpte mitt argument. Jag lyfte upp henne och bar henne nära i en kram hela vägen till hennes avdelning. Väl därinne möter hon en fröken från en annan avdelning som hälsar och småpratar och jag märker hur Ellinor fokuserar utåt igen, gladare. Slutligen går vi tillsammans in på avdelningen och när favoritfröken reser sig upp och öppnar armarna med ett högt ”Hej Ellinor!” så springer hon förbi mig in och rakt in i famnen på fröken. Så skönt! Jag får en glad liten hejdåkram och puss och så går jag tillbaka till bilen.

Det gick bra igen.

Att lämna.

TÄNK vad hon klarar, den lilla lilla människan. Hon känner med hela sitt system att hon vill vara med mig, men hon köper att så går det inte att göra. Hon köper det, vänder på situationen och klarar av det. Bara sådär. Så liten hon är, och så himla kapabel till de där känslomässiga små mikrobergochdalbanorna!

Suddiga bilder när fotografen har bråttom.

Viktigt prepp för morgondagen


Packas till morgondagen:

  • Blöjor till Elli.
  • Utflyktsrygga till David. Inklusive nydekorerad vattenflaska, såklart.
  • Gympakläder till Tobias.

Och vi skall bara till förskola, skola och jobb precis som vilken vanlig vecka som helst. Undrar när de är stora nog att klara det själv? (förutom blöjorna som jag ju VET kommer att fasas ut under cirka nästa år)

Produktiv eftermiddag

En av Davids förskollärare förklarade förtjust att hon och David hade suttit tillsammans nästan hela eftermiddagen och tillverkat ”tacos” med ”riven ost” i trolldeg. David hade pratat och berättat om sitt rum i lägenheten och sitt rum i huset, han hade varit glad och harmonisk berättade hon. Och jag kunde ju se på mängden ”tacos” att de hade suttit en stund! 🙂

De är så himla fina där på förskolan, de tar till vara på tiden så väl!

 

Dagens hjälte

Idag har jag varit på konferens hela dagen, från tidig morgon till sen kväll (kom hem efter midnatt).

Morfar flög ned från Luleå för att sitta barnvakt. HELT OTROLIGT!

 

Tobias hade turen att bli inbjuden till kompis men morfar promenerade på glashala vägar till förskolan för att hämta hem David och Ellinor. Han fick lite hjälp av personalen med Ellinors overall men annars klarade han allt helt själv. Hem och utfodra barnen med frukt, sen leka leka leka (hade säkert ”kalas” med Ellinor i flera timmar! och David byggde fokuserat vidare på sitt julklappslego). Sen laga middag och leka lite till, så kvällsmat och därefter i säng. Två blöjor bytta (varav en bajs!! :-D) och dessutom lyckades han få Ellinor att somna utan smokk! 😀 (han kom inte ihåg och hon bad inte om någon!)

Sen kom Tobias hem och de hade mystimme ihop, någon gång under tiden vaknade David och gick gråtande i sömnen varvid Ellinor också vaknade. Morfarn han administrerade täcke till David som valt att falla ned sovande i sacco-säcken och sen pratade han med Ellinor till hon lugnade sig och somnade om. Lite senare lade sig även Tobias.

När jag kom hem var det frid i huset. Morfarn var vaken och när jag börjat packa upp mina väskor kom David tassande efter ett tag och undrade förvirrat varför han inte låg i sin säng. 😀

Jag hade det trevligt på konferens med efterföljande bankett med drygt 400 kollegor från den norra regionen av vårt nya bolag, ringde bara hem en gång (för att säga godnatt till Tobias) och kunde i lugn och ro se både show och äta alla tre rätterna av maten som bjöds. 🙂 Jag VET ju hur utmattad man kan vara efter en eftermiddag/kväll med de här glinen så jag har verkligen haft top-notch barnvakt! Vilken otrolig ynnest!

 

Hjärterum


Jag fick faktiskt plats där i sängen jag också.

Lång sovmorgon för alla, David vaknade först och jag lyckades övertyga honom att sova lite till (med betoning på lite dock) så han har varit igång sen halv åtta.

Men Tobias kom över vid sju och somnade om i två timmar!

Ellinor sov gott i egen säng till kvart över nio! (cirka en kvart innan denna bild)

Senaste veckan har det verkligen märkts att barnen är trötta och behöver jullov. Nu är det äntligen här (bara en mysig sista dag kvar för skolpojken)!

Mehhhhh…

Det var maskerad på förskolan i torsdags.

Tror ni jag kom ihåg att fotografera barnen?? Nejdå, icke.

Glad i hågen kollar jag då noga in bilderna som förskolan tacksamt nog publicerar – ETT ANNAT BARN hade VÅR pumpadräkt på sig! Och ingenstans såg man till vårt barn! Vavavava?! Ellinor som var den allra gulligaste pumpa man någonsin sett!

David hittade jag igen på åtminstone ett par bilder. I orginaldräkt.

Men inte Ellinor. Trist!

Karamell

WP_20141104_18_21_50_ProVilken karamell hon är – vår lilla Ellinor. Elli, Elli-delli, Snällinor, Arginor, Gnällinor, men mest bara Ellinor. 🙂 För bara några månader sedan visade jag henne för första gången hur man navigerar på iPaden. Nu är det självklart jättelätt, allt. Hon har favoritspel och vill absolut alltid spela när pojkarna har sin dagliga speltimme.

Idag hade hennes snälla fröknar flätat håret på henne! Så fint! 🙂 Hon trivs så himla bra på förskolan, otroligt otroligt viktigt. Men så har hon också riktigt riktigt bra pedagoger runt sig! 🙂