Lilla hjärtat


Stig berättade att det var en tuff morgon idag. Ellinors ”Emelie-längtan” är total och hon ville inte vara på Månen, började prata om det redan under frukosten. Lilla lilla hjärtat! En sådan sorg, en sådan kärlek… Skall kolla med förskolan om de har några idéer, känns så tråkigt att hon skall vara ledsen!

Nya steg


Kolla vilka snyggingar jag hittade i påsen!

Nu blir det nytt för både David och Ellinor. David börjar ”nollan” nästa vecka, fritids på skolan (SKOLAN!) – han är supertaggad! Det lyser om honom när han pratar om skolan och han undrar då och då lite om vad som kommer att hända. Har spenderat lite tid på att förklara att nu första veckan är det FRITIDS som gäller, då är det bara lek och skoj. Han undrade om läxor, men det får vänta till slutet av nästa vecka (och förmodligen mycket längre än så!). 🙂

Ellinor börjar på Månen, med de stora barnen (3-4 år). Även Ellinor är helt på det klara med detta och pratar ivrigt om det. Hon är däremot inte helt hemma med att favoritfröken ”Ememi” (Emelie) har slutat, men med lite tur så bondar hon med gamla favoritfröken Annika när hon kommit igång på nya avdelningen (där Annika jobbat ett år).

Kontraster


Kontraster, eller bättre sent än aldrig? Ena påsen innehåller badkläder och strandkläder. Andra påsen regnkläder och diverse reservkläder från skola och förskola. Dags att damma av, tvätta upp och packa om de senare – för imorgon börjar det…

Solskydd på

S hade påpekat att Tobias hade blivit så brun på nacken att han såg smutsig ut och jag fick lov att titta själv – och nog har han fått färg!

Jag smorde alla tre barnen ganska generöst i morse, Tobias och Ellinor fick långärmat på så de hade bra skydd där. Ellinors små händer har varit solbruna ganska många veckor nu, det är både skönt och läskigt. Skönt för att det innebär att de är ute mycket på dagarna vilket är bra på alla sätt, läskigt för att solen är så stark.

 

Så liten och så klok, så klok

Idag har vi varit på sista besöket på Ögonmottagningen.

Vi hade en ganska ovanlig morgon idag, med tidig start och undersökning hos ögonläkaren för Tobias redan klockan åtta. Jag bestämde att det var enklare att ta med alla tre till Danderyd och sedan i lugn och ro återvända hem för inlämning på förskola och skola, alternativet hade varit ultratidig inlämning för de två små, inte alls så mysigt som det nu blev. Besöket gick bra, förutom stresspåslaget jag fick när vi navigerat oss fram till ”Hus 12, plan 8, hiss L” bara för att mötas av informationen om att de flyttat till ett helt annat hus, plan och hiss… 🙂 Vi käkade frukost i bilen, lekte i väntrummet, fikade efter besöket och så rullade vi norrut i godan ro.

När vi klev ur bilen gick Tobias till skolan, David hakade på sin avdelning som just passerade parkeringen på väg tillbaka till förskolan, Ellinor sökte min hand och sade med liten röst ”jag vill inte vara på dagis mamma”…

:-/

Mitt hjärta sjunker alltid lite när barnen säger sådant. Jag undrade varför och hon svarade ”för att jag hellre vill vara hemma i huset med dig”. KLART HON VILL. Det vill ju jag också! Ugh. Vad säger man? Jag förklarar glatt att jag måste åka till jobbet och jobba och Tobias skall vara på skolan och hon och David på förskolan, och så måste det bara vara. Man brer på med entusiasm och trycker undan den där magreaktionen att säga ”KLART vi skall vara hemma älskade unge, hemma tillsammans alltid och hela tiden”. Usch.

Faktum var att hon köpte mitt argument. Jag lyfte upp henne och bar henne nära i en kram hela vägen till hennes avdelning. Väl därinne möter hon en fröken från en annan avdelning som hälsar och småpratar och jag märker hur Ellinor fokuserar utåt igen, gladare. Slutligen går vi tillsammans in på avdelningen och när favoritfröken reser sig upp och öppnar armarna med ett högt ”Hej Ellinor!” så springer hon förbi mig in och rakt in i famnen på fröken. Så skönt! Jag får en glad liten hejdåkram och puss och så går jag tillbaka till bilen.

Det gick bra igen.

Att lämna.

TÄNK vad hon klarar, den lilla lilla människan. Hon känner med hela sitt system att hon vill vara med mig, men hon köper att så går det inte att göra. Hon köper det, vänder på situationen och klarar av det. Bara sådär. Så liten hon är, och så himla kapabel till de där känslomässiga små mikrobergochdalbanorna!

Suddiga bilder när fotografen har bråttom.

Viktigt prepp för morgondagen


Packas till morgondagen:

  • Blöjor till Elli.
  • Utflyktsrygga till David. Inklusive nydekorerad vattenflaska, såklart.
  • Gympakläder till Tobias.

Och vi skall bara till förskola, skola och jobb precis som vilken vanlig vecka som helst. Undrar när de är stora nog att klara det själv? (förutom blöjorna som jag ju VET kommer att fasas ut under cirka nästa år)

Produktiv eftermiddag

En av Davids förskollärare förklarade förtjust att hon och David hade suttit tillsammans nästan hela eftermiddagen och tillverkat ”tacos” med ”riven ost” i trolldeg. David hade pratat och berättat om sitt rum i lägenheten och sitt rum i huset, han hade varit glad och harmonisk berättade hon. Och jag kunde ju se på mängden ”tacos” att de hade suttit en stund! 🙂

De är så himla fina där på förskolan, de tar till vara på tiden så väl!