Ultraljud

Förra veckan fick vi återigen se en glimt av Bulan. Då i vecka 30 hade han växt och blivit riktigt stor. Man mätte/beräknade hans vikt till cirka 1,4 kg och ligger precis inom ”normalintervallet” för bebisar i hans ålder. Med lite tur blir han inte större än Tobias när det är dags att födas! 😀


Vi fick kontrollerat att moderkakan flyttat upp som den skulle också. Risken var att den av någon anledning inte flyttat upp och då skulle ligga ivägen och omöjliggöra en naturlig förlossning. Jag har inte oroat mig direkt, men har känt att jag nog skulle känna mig lite ”snuvad på konfekten” om det blev kejsarsnitt istället för vanlig förlossning…

Det var i alla fall helt otroligt att återse vår lille bebis. Han gör sig ju påmind mer eller mindre hela tiden med sina rätt så livliga sparkar och bara rent för att min mage har blivit så stor på sistone. Men att faktiskt få se honom på det här viset var fantastiskt fint! 🙂 Jenny, som körde ultraljudsapparaturen var otroligt duktig på det och hade inget emot att ge oss en fullständig guidad tur. Hon scannade skickligt ett svep ”framifrån” så att vi fick en helt otrolig bild av hans lilla ansikte – runda bulliga kinder, en liten rund näsa, ögon som plirade lite och en liten rosenknopp till mun.
Han var ganska stilla under undersökningen (bra) och vi fick se honom truta med munnen, sticka ut tungan och förmodligen smaka lite på fostervattnet (man såg honom svälja).
Helt fantastiskt! 🙂

Sprattelgubbe


Senaste två dagarna har bulan varit exceptionellt sprattlig. Det känns verkligen som om det plötsligen blivit för trångt för honom därinne och han arbetar fokuserat på att försöka tränga ut navelregionen av min mage… Det går fint att trycka in honom igen när han är ”på väg ut” men det är inte helt enkelt att fokusera på vad jag än håller på med när det plötsligt känns som om han håller på att vända min navel ut och in! 😀
Det märks att han växer, för jag känner av sparkar lite varstans runtom magen. På fredag nästa vecka skall jag mäta magen igen, sen är det dags för uppföljningsultraljud den 5 maj för att säkra att moderkakan vandrat upp från livmodermunnen (om den blivit kvar där nere får vi lov att testa det här med kejsarsnitt).

Eivind?

Uppdaterad namnlista:

Eivind – Mattias – Rickard – Johannes – Samuel – Simon – David – Sander – Alexander

Vi är totalt oense om de flesta namnen dock, så det är TUR att det är ett par tre månader kvar…

Mycket rumba nu


Bulan dansar mycket rumba nu, det börjar vid lunch och håller i sig under större delen av eftermiddagen för att kulminera vid läggdags. Lillen måste ju bli trött!? (eller så får han väldigt starka ben, och armar?)

Nu är det läggdags, godnatt!

Sprattel?

I morse kände jag sprattel för första gången ”på riktigt”. Så härligt! Bulan är därinne. Nu ikväll har det också sprattlat lite försiktigt, speciellt om jag sitter lite framåtlutad framför datorn.
Magen har också plötsligt blivit minst dubbel så stor. Jag menar verkligen plötsligt också, för ett par dagar sedan var den knappt synlig! Det KAN ju ha att göra med all engelsk kola och mjölkchoklad jag satt i mig helt hämningslöst, men det lär jag ju inte få svar på förrän bulan flyttar ut och jag får se vad jag blir kvar med… X-)
Märkligt nästan, att både sprattel och mage skulle hända denna vecka, när vi ändå fick ett sådant tydligt bevis på att bulan växer och mår bra… 🙂 Men jag gillar det!

Syrran och G och kusinerna har det fortsatt besvärligt. Rubens feber verkar tack och lov ha gett med sig, men nu kräks Norah istället. Ujanemej! Vi tänker på er!