3-årskontroll

Ellinor fick ett brev med en kallelse till 3-årskontroll hos BVC dagen efter jag ringt och bokat samma sak! 😀 Knappt ett halvår sen sist och hon har växt nästan 7 cm och blivit nästan 2 kg tyngre, men hon tuffar fram på sin egen kurva – jämt och fint. 🙂

Ålder: 3 år 2 månader

Vikt: 15,9 kg
Längd: 97,5 cm
Hattstorlek: (inte mätt)

Vaccin:
(inget vaccin denna gång)

 

Treårskontroll, alltid lika spännande! 🙂 Ellinor växer som hon skall och vi bad om en extra synkontroll men efter en kort okulärbesiktning gick vi med på att det kan vänta till nästa år. 🙂 Ellinor surfade igenom hela testet plättlätt. Hon sparkade med viss övertygelse den lilla bollen rätt i väggen ett par gånger, hon hoppade inte jämfota något vidare men när vi nämnde att hon älskar att studsa studsmatta så skrattade BVC-sköterskan glatt och kryssade av den punkten. Sen pratade Ellinor väldigt mycket och det rasslade ur henne flera innehållsrika och kompletta meningar och ett par egna ”uttryck” som sköterskan tyckte var jätteroliga att höra (att Ellinor utvecklat sitt språk så pass att hon anpassar det till situation och person typ). 🙂

Ellinor tittade på ett par bilder och kunde prata om dem (smokken var ju en höjdare, då fick hon berätta hur det gått till när hon slutat – hon var lite pepp på det inför det här besöket, hon är verkligen stolt som en tupp över denna bedrift!). 🙂 Där var en potta och vi fick berätta att vi backat på det, men att det säkerligen kommer igen snart. Hon ritade en bild med ett par figurer på och berättade under tiden att det var mamma och Ellinor och brorsorna och så var det en boll och en par andra grejer, hon fyllde i färger och detaljer (hals, ögon, haka). Sen passade hon på att skriva sin bokstav också och därefter var det klart.

Ellinor pratar om sig själv som ”jag” och hon leker föreställningslekar/rollspel.

Så himla mycket mer var det väl inte men det är svårt att inte vara stolt när BVC-sköterskan först utbrister ”nejmen här tar vi 4-årskontrollen på en gång!” och lite senare ”ja nu tog vi 5-årskontrollen också!” (när Ellinor skrev sin bokstav). 😀

Så, sade jag att jag är lite stolt över vår lilla argbigga?? 😉

Efter kontrollen gick vi till Kjell & Co på centrum (eller ”pre-centrum” som hon säger) och köpte för kort sladd, sen käkade vi lunch ihop med S innan han fick skjuts till jobbmöte och Ellinor och jag åkte hem för att jobba lite. Jag bestämde mig sent igår kväll att jag nog skulle kunna ha mina möten med henne i sällskap så hon fick bara vara på förskolan en kort stund medan David mättes och vägdes. Hon blev faktiskt lite förbenad när vi kom och hämtade henne mitt i den roliga pulkaåkningen! 😀

”Det är ingen motorcykel, det är min häst!”

Allhelgonahalloween

Fina David, ingen av pojkarna ville ha färg i ansiktet men David ville ha svart i håret och ”frisyr”. Det var rimligt mycket vax i håret för att få det ”taggigt” men till slut satt de där, taggarna. 🙂 Han blev ganska uppspelt när allt var klart och vi var på väg till festen. 🙂


Tobias ville ha en ”galen professor” frisyr och se det var ju ganska lätt med barret han samlat på sig senaste månaderna! 😀 Sen blev han lite paff när han såg sig i spegeln och ångrade frisyrvalet, men han kom över det ganska snabbt och gick all-in på galenskaperna.

Mina kollegor hade som vanligt gjort ett gediget arbete med festligheterna (se förra året). Vi bjöds på en massa gott (jag hade med äppelmunnarna) och barnen busade och stojade, det hela avrundades med en jättehäftig skattjakt runt i området – det skulle hittas häxfingrar, benknotor i skogen och under skelettet i graven fanns en ledtråd. Barnen var helt med och trots mörkret i skogen vågade sig alla (16!) ut och leta. Jätteroligt! 🙂

Pojkarna blev inspirerade av glow-sticks som de fick och började leka lasersvärdfighting a la Star Wars… 😀

Ellinor fick inte hänga med på Halloween-fest, hon väntade hemma med S och farmor. Men när vi kom hem valde hon snabbt en dräkt och ut sprang vi för att knacka på ett par dörrar och säga ”BUS ELLER GODIS!!??!!”. 🙂


(suddig bild, beklagar!) Första dörren vi knackade på var Ellinor jätteblyg och kom upp i famnen på mig, men andra dörren klämde hon sig fram mellan bröderna och pep i med ett alldeles eget ”BUSELLERGODIIIIS!” och alla som såg henne utbrast i ett förtjust ”men oh!” över det lilla skelettet som kom fram. 😀 Hon var noga med att påpeka att hon var ett litet skelett också. 😀

Barnen fick oförskämt mycket godis även i år och gud-ske-lov gick de med på att avbryta efter bara ett varv runt kvarteret omedelbart runt lägenheten! 😀 Det var bara ett hushåll som inte hade några karameller och valde ”bus” (istället för godis) och då drog Tobias en ”Bellmanhistoria”…! 😀

Vi såg många fina pumpor men jag kom inte på att fotografera förrän den allra sista… attans!
Den här dräkten har jag just gett bort till Davids bästis Theo… Rackarns David ratade den helt, den var inte läskig nog ville han hävda. Jag diskuterade det fram och tillbaka och till slut fick jag acceptera att han faktiskt aldrig tänker använda dräkten och då var det ju bättre att ge bort den till någon som kan ha skoj med den! 🙂

Minsta lilla hjärtat blev kvar hemma (och fick följa med till IKEA)

”Jag har större ”röst” än du mamma!” (herregud…) 😀

Pigg och glad trots den tidiga starten – Ellinor hängde med bra under de båda lämningarna på flygplatsen, först släppte de av mig och David på inrikes, därefter parkerade de och gick in och åt frukost på Sky City i väntan på Tobias avgångstid. När jag slöt upp fikade vi igen och fördrev ytterligare en timme väntande. Ellinor enbart glad hela tiden, lätt att ha med så! 🙂

Hon undrade ett par gånger varför HON inte fick flyga någonstans, det känns bra – hon har uppfattat att det är något bra att flyga iväg sådär. 🙂 Vi fick ju förklara att hon måste bli lite större först. Det är påfallande ofta jag måste ge henne det svaret nuförtiden!

Provar pappas nya mössa.
Tokar sig…

Ellinor somnade på vägen till huset (för att hämta IKEA-vara som skulle lämnas igen) och sov precis hela vägen tillbaka till flygplatsen. Hon fick nog precis vad hon behövde för hon fortsatte vara i god form hela det tre timmar långa IKEA-besöket efteråt.

Tar en lur.
Testar säng. ”Kom mamma, lägg dig här brevid mig!”
Skriver lite.

När vi kommit hem insåg jag plötsligt att hon blivit hes (!??!) och ganska snart efteråt visade hon alla tecken på sjukdom. Bara det att hon inte hade någon direkt feber (max en halv grad). Så vi blir hemma i morgon och avvaktar läget.

Lilla fröken fräken

Ellinor pratar för sig själv och knapprar med fingrarna på ipaden: ”bygga en säng – som mamma inte kan – se hur man gör..” Hon ”söker” på ipaden efter att jag förklarat att jag inte kan spela Minecraft på ipaden och följaktligen inte kunde hjälpa henne att bygga en säng. 😀

Inte alltid det blir som man vill

S och jag har börjat sätta emot när Ellinor ställer krav. Den kan ju kännas lite sent kanske, men bättre sent än aldrig, eller hur?!

Det innebär att man går in i en strid med öppna ögon och oftast då då går man också ur den utan att ha tappat rösten.

Hon har månad för månad trappat upo sina kravmodeller aå att vi till slut verkligen aldrig hade en chans att förekomma/föregripa utbrott. Oftast hann man aldrig ens uppfatta vad det var man gjorde (eller inte) som hon blev så rasande över. Så nu blir vi ”stränga” ganska snart och ber henne helt enkelt låta bli att vara så otålmodig eller kravstark. Damen behöver verkligen lära sig tålamod!

Men ikväll var det lite gulligt. Jag lade Ellinor lite före pojkarna, hade lovat henne att vi skulle läsa bok tillsammans i min säng bara hon och jag. När vi var färdiga bad hon sådär jättesnällt om att få sova i min säng och jag tänkte att det kan hon ju få, åtminstone somna i min säng så bär jag över henne sedan. Men en minut efter jag lämnat henne för att plocka reda på pojkarna så ropade hon. Sen ropade hon igen, och igen, och när jag till slut hotade med att bära henne till egen säng lovade hon sova. När jag kom upp och lade David en liten stund senare så hördes hennes lilla röst igen så jag gick in – då förklarade hon ”kan jag få sova i min egen säng mamma? Det är lite ensamt härinne”. Lillhjärtat! Jag bar över henne till sitt rum och hon somnade nästan direkt där i sängen under Davids…

Ibland får man inte som man vill, och ibland får man som man vill men då blir det inte som man vill.