En svag nickning


Jag har försökt väcka Ellinor i en halvtimme nu, nu kom jag närmast tror jag. När jag frågade om hon ville se på TV i min säng rördes inte en fiber, när jag frågade om hon ville sova lite till medan jag duschade så nickade hon. Den allra minsta lilla antydningen till nickning. Ikväll skall hon testa sova blöjfritt, hon kom på det själv och bestämde dag. Jättespännande!

På landet

Vi fick på ren chans höra att en annan mamma var ensam hemma med sina tre barn denna morsdag. Så vi åkte milen bort för att hälsa på. Sju år sen sist, kunde vi konstatera, kortfattat blev våra respektive liv genompratade – allt för kortfattat, nu MÅSTE jag ta mig dit och hälsa på igen innan det hinner gå ytterligare sju år!! Tobias var på kalas så honom fick S hämta upp, David och Ellinor hängde med mig. Jag peppade dem med att det väntade DJUR dit vi skulle och förväntningarna var höga. 🙂 Fem hästar, två labradorer (Betty och Amy), två katter och en kanin som heter Fredrik fick vi hälsa på.

I stallet hängde träns med ovanligt snyggt bling, det finaste var hemmagjort visade det sig. Så fint! 🙂

Hästarna var måttligt intresserade att hälsa, men äldsta dottern tog med Ellinor på tur för att prata med den som mest sannolikt var sugen på att hälsa. Mycket populärt. 🙂 Familjen håller på att anlägga en ridbana och David utbrast entusiastiskt när han såg grävskopan när vi svängde in på gården ”TÄNK om jag varit stor nog för att få köra den!”. 😀

Medan mammorna pratade sprang Ellinor och David utan en oro i världen upp och ned för spången upp på gödselstacken… 😀 Sen sprang de lite härs och tvärs i grönskan och mitt vad det var hittade David flera fyrklöver! 🙂

Vi gick upp på höskullen för att hälsa på den sista katten. Omedelbar hö-hoppningsyra utbröt. Det är som om ungarna instinktivt VET att det är det man gör när man kommer in i större mängder torkat gräs… 😀 Ellinor ville ogärna komma ned från sin tillbakalutade position däruppe, som de njöt! 🙂

SÅ himla mysigt.

Fyrishov!

Pojkarna tyckte den här sopkorgen var så himla speciell att jag fick lov att ta bild av den. 🙂

Jag hade bett om att få låna David i helgen och vi fick turligt nog en pojke till på köpet. Planen för dagen var att åka och bada. Jag hade funderat trehundra gånger på om vi verkligen skulle åka till ”Fyrishov”, det stora tropik/äventyrsbadet i Uppsala – jag har ju aldrig varit där så alla aspekter från hur man hittar dit, parkerar och hur många olika sätt man kan tappa bort barn på där inne skramlade runt i huvudet… Men till slut tippade skalan över mot det mer spännande alternativet och vi styrde kosan mot Uppsala vid lunchtid.

Det var extremt lätt att hitta dit. Parkering kunde man däremot bara drömma om att hitta för hur skulle jag veta att det försiggick en stor simtävling samtidigt? Men efter en stunds cruisande så rätt som det var backade en bil ut och vi fick en plats. Parkeringsautomaten närmast var trasig, så vi fick promenera till en annan i det rätt intensiva snöblandade regnet som föll.

Men de här två pojkarna alltså… De här två pojkarna. De-här-två-pojkarna är som att ha TVÅ halvfulla glas med sig, ni vet, det där man brukar säga om att man kan förhålla sig till tillvaron på två sätt: När man ser ett glas som är till hälften fyllt med vatten så kan man antingen tycka att det är halvfullt, eller så tycker man att det är halvtomt… David och Theo är KONSTANT halvfulla glas! De utbrast i kör nästan hela tiden ”men vilken TURDAG det är idag!” (vi fick en parkeringsplats), ”och vilken TURDAG det är idag!” (vi hittade en parkeringsautomat), och ”vilken TURDAG det är idag!” (vi kom in på badet) – och så fortsatte det genom hela besöket! <3

De är glada och sams och påhittiga och finurliga och fantastiska och underhållande och modiga (200 åk i STORA rutschkanorna!). Vi testade alla delar av poolen, det var varmare i vissa delar, kallare i andra, det var mycket strömt i vissa och lite mindre strömt i andra, det bottnades ibland och ibland inte. Vi bubblade oss varma i bubbelpoolerna med jämna mellanrum och avslutade med en lång och jättevarm bastu. Maten vargades i sig (David hade ätit upp tallriken om jag inte stoppat honom, tur att jag beställde en vuxenportion!), fikat uppskattades, det pratades och skrattades och jag njöt varenda minut! 🙂

 

VILKEN energi-kick. Jag som så sent som igår hade mina tvivel om att jag skulle orka upp ur sängen! <3

Vi var en perfekt konstellation, fick komma in för rabatterat pris.
Vi var en perfekt konstellation, fick komma in för rabatterat pris – microgrupp.

Förklarligt nog blev det inga bilder från badet, det är en lite för blöt miljö för min stackars telefon – dessutom var badvakterna extremt noga med att vidtala alla med telefonkameror på stället, jag såg minst två som fick tillsägelser, det tycker jag är skitbra! 🙂 Men ni kan tro att vi hade det mysigt ändå, trots bristen på bildbevis! 🙂

Runsa

Kommer inte ihåg vad barnen kallade den här stenen – mossgubben? Stengubben? Den låga stenen med sina roliga mossfläckar beskådades noggrannt i alla fall! 🙂

S drabbades av ett friskluftsinfall så istället för att åka hem efter körframträdandet idag handlades proviant och sen åkte vi ut till Runsa för att kolla in fornborgen där. Något varken han eller jag gjort tidigare men David kunde guida oss väl då han åkt dit med kompisen Theo förra året. 🙂

På sedvanligt vis drog David iväg före alla andra, kom med jämna mellanrum tillbaka för att kolla att vi hängde med (”…nu var ni 45 steg efter mig!”). Tobias höll sig nära oss småpratande och lekande. Ellinor muttrade både en och två gånger om orättvisan i att bara hon var tvungen att ha overall men hängde med bra med småfötterna.

Den här ”skeppsättningen” i Runsa är en av sveriges största (en miniatyr jämfört med Ale stenar dock). Koolt nog för mig! 🙂
Stigen var torr och fin (utom på två ställen, men det var passable med vanliga skor) och det var först på slutet mamman fick utmana lungorna lite i uppförslutet. Det var ett par små formationer med människor ute men strängt taget var vi helt ensamma på vägen.

Spänningen ökade när vi kom upp i det som så tydligt är en borg, Runsa fornborg alltså.

Det blommade blått och fint av sippor på toppen, i fornborgen! 🙂 Det var homogent grått väder, men vindstilla, insektsfritt och precis lagom varmt (+8 grader). Solen ville titta fram mot slutet men kom aldrig riktigt igenom det gråa. Trots det var utsikten magnifik från borgens högsta punkt! Det var precis lagom brant att det gjorde ont i PRECIS hela kroppen när barnen ystert skuttade runt på stenhällen längst upp… X-]



Alltså förstå. Här har det bott människor i cirka 2800 år! Det är lite koolt. Nej, MYCKET koolt! 🙂 Det gjordes en utgrävning här förra året och sållen stod fortfarande kvar och avspärrningstejpen låg ihoprullad runt ett par träd. Ellinor hittade den och blev omedelbart en rödvit drake med världens längsta svans… 😀
Det var för övrigt Ellinor som bestämde att det var dags att gå hem. Hon bröt liksom upp och bestämde plötsligt att det var dags. 😀 Så låg hon låååångt före ett tag medan vi andra fotograferade och lekte trollkarlar och spejare om vartannat. 😀

Jag tog bild på Tobias vid en av de knotigaste björkar jag någonsin sett, hur gammal kan den vara måntro? 🙂

Solen _försökte_ verkligen bryta igenom, det blev varmt och skönt på vägen mot bilen. Jackor öppnades och Ellinor försökte ta av sig overallen… 😀

Ellinor utbrast efter ungefär 15 minuter in i utflykten ”nu har jag promenerat länge” och hon återkom till detta faktum under hela promenaden. Men faktum var att det inte var förrän alldeles på slutet som hon valde att sätta sig ned (platt på rumpan) för att kolla in saker på vägen, då var lillstumpan trött i fötterna! Annars promenerade hon på, vilken duktig tjej! 😀

Kiipurt!


Moster skickade med tre små 3D printade rosa creepers (Minecraft) med Tobias, att ge till sina syskon (och ha en själv såklart). Tobias och jag kom överens om att syskonen skulle få sina vid frukosten och mottagarnas entusiasm var total! Ellinor utbrast exalterat ”En kiipurt! En josa kiipurt!

Gapskratt utbröt runt frukostbordet, det var dagens ord!



Jag fick PÅ nåder fläta fler än en fläta idag… Bara på villkoret att det blev en till slut lät hon mig… Jag måste studera lite flät-tips på nätet!

Kärleksfullt

David och Ellinor är nere, Tobias vaknar och går ned (via en mys-stund med mig i sängen). När han kommer ned hör jag Ellinor komma springande och be om en kram (som hon får). Sen förklarar hon med sin lilla röst att hon saknat Tobias när han varit borta…! Vilken kärlek, jag blir så otroligt glad! Hon sov igår när Tobias kom hem och hade uppenbarligen sparat på känslorna till hon såg honom.

Största brorsan hemma igen

Pigg och glad efter en tacknämligt ordinär resa (till skillnad från det trasiga planet vid uppresan…) kom han så hem, vår storebror. <3

Vi åkte via matbutiken på vägen hem och passade på att köpa lördagsgodis. ”Räknas det här som en?” var frågan på nedanstående klump med karameller (när man får 2 x sin egen ålder i antal godisar så är det här en ganska vanlig fråga…). 😀

Tack!

Alltså tack Caroline för den ypperliga idén att förklara att det tar lång tid för håret att växa ut igen. Jag gjorde precis det – förklarade att det tar lång tid för håret att växa ut igen om hon klipper sig som David och att det inte går att ångra sig när man väl klippt av allt hår.

Ellinor plättvände så när jag frågade hur hon ville ha sitt hår svarade hon ”som jag har det nu”. 😀

 

Vi får väl ge det ett par dagar och ställa frågan igen så får vi se var vi landar, men tack för tipset! 🙂

Åh vilket kalas!


Ellinor utbrast ”åh, vilket kalas!”när vi bänkat oss för en kaffestund i solen. Jag håller med! 🙂 Det syns ju inte så tydligt på bilderna, men ju längre vi satt där desto fler klädesplagg åkte av! 😀 Jag vågar inte gissa på temp, men jag satt med t-shirt och uppkavlade byxor på slutet! 😀