Runsa

Kommer inte ihåg vad barnen kallade den här stenen – mossgubben? Stengubben? Den låga stenen med sina roliga mossfläckar beskådades noggrannt i alla fall! 🙂

S drabbades av ett friskluftsinfall så istället för att åka hem efter körframträdandet idag handlades proviant och sen åkte vi ut till Runsa för att kolla in fornborgen där. Något varken han eller jag gjort tidigare men David kunde guida oss väl då han åkt dit med kompisen Theo förra året. 🙂

På sedvanligt vis drog David iväg före alla andra, kom med jämna mellanrum tillbaka för att kolla att vi hängde med (”…nu var ni 45 steg efter mig!”). Tobias höll sig nära oss småpratande och lekande. Ellinor muttrade både en och två gånger om orättvisan i att bara hon var tvungen att ha overall men hängde med bra med småfötterna.

Den här ”skeppsättningen” i Runsa är en av sveriges största (en miniatyr jämfört med Ale stenar dock). Koolt nog för mig! 🙂
Stigen var torr och fin (utom på två ställen, men det var passable med vanliga skor) och det var först på slutet mamman fick utmana lungorna lite i uppförslutet. Det var ett par små formationer med människor ute men strängt taget var vi helt ensamma på vägen.

Spänningen ökade när vi kom upp i det som så tydligt är en borg, Runsa fornborg alltså.

Det blommade blått och fint av sippor på toppen, i fornborgen! 🙂 Det var homogent grått väder, men vindstilla, insektsfritt och precis lagom varmt (+8 grader). Solen ville titta fram mot slutet men kom aldrig riktigt igenom det gråa. Trots det var utsikten magnifik från borgens högsta punkt! Det var precis lagom brant att det gjorde ont i PRECIS hela kroppen när barnen ystert skuttade runt på stenhällen längst upp… X-]



Alltså förstå. Här har det bott människor i cirka 2800 år! Det är lite koolt. Nej, MYCKET koolt! 🙂 Det gjordes en utgrävning här förra året och sållen stod fortfarande kvar och avspärrningstejpen låg ihoprullad runt ett par träd. Ellinor hittade den och blev omedelbart en rödvit drake med världens längsta svans… 😀
Det var för övrigt Ellinor som bestämde att det var dags att gå hem. Hon bröt liksom upp och bestämde plötsligt att det var dags. 😀 Så låg hon låååångt före ett tag medan vi andra fotograferade och lekte trollkarlar och spejare om vartannat. 😀

Jag tog bild på Tobias vid en av de knotigaste björkar jag någonsin sett, hur gammal kan den vara måntro? 🙂

Solen _försökte_ verkligen bryta igenom, det blev varmt och skönt på vägen mot bilen. Jackor öppnades och Ellinor försökte ta av sig overallen… 😀

Ellinor utbrast efter ungefär 15 minuter in i utflykten ”nu har jag promenerat länge” och hon återkom till detta faktum under hela promenaden. Men faktum var att det inte var förrän alldeles på slutet som hon valde att sätta sig ned (platt på rumpan) för att kolla in saker på vägen, då var lillstumpan trött i fötterna! Annars promenerade hon på, vilken duktig tjej! 😀

Kiipurt!


Moster skickade med tre små 3D printade rosa creepers (Minecraft) med Tobias, att ge till sina syskon (och ha en själv såklart). Tobias och jag kom överens om att syskonen skulle få sina vid frukosten och mottagarnas entusiasm var total! Ellinor utbrast exalterat ”En kiipurt! En josa kiipurt!

Gapskratt utbröt runt frukostbordet, det var dagens ord!



Jag fick PÅ nåder fläta fler än en fläta idag… Bara på villkoret att det blev en till slut lät hon mig… Jag måste studera lite flät-tips på nätet!

Kärleksfullt

David och Ellinor är nere, Tobias vaknar och går ned (via en mys-stund med mig i sängen). När han kommer ned hör jag Ellinor komma springande och be om en kram (som hon får). Sen förklarar hon med sin lilla röst att hon saknat Tobias när han varit borta…! Vilken kärlek, jag blir så otroligt glad! Hon sov igår när Tobias kom hem och hade uppenbarligen sparat på känslorna till hon såg honom.

Största brorsan hemma igen

Pigg och glad efter en tacknämligt ordinär resa (till skillnad från det trasiga planet vid uppresan…) kom han så hem, vår storebror. <3

Vi åkte via matbutiken på vägen hem och passade på att köpa lördagsgodis. ”Räknas det här som en?” var frågan på nedanstående klump med karameller (när man får 2 x sin egen ålder i antal godisar så är det här en ganska vanlig fråga…). 😀

Tack!

Alltså tack Caroline för den ypperliga idén att förklara att det tar lång tid för håret att växa ut igen. Jag gjorde precis det – förklarade att det tar lång tid för håret att växa ut igen om hon klipper sig som David och att det inte går att ångra sig när man väl klippt av allt hår.

Ellinor plättvände så när jag frågade hur hon ville ha sitt hår svarade hon ”som jag har det nu”. 😀

 

Vi får väl ge det ett par dagar och ställa frågan igen så får vi se var vi landar, men tack för tipset! 🙂

Åh vilket kalas!


Ellinor utbrast ”åh, vilket kalas!”när vi bänkat oss för en kaffestund i solen. Jag håller med! 🙂 Det syns ju inte så tydligt på bilderna, men ju längre vi satt där desto fler klädesplagg åkte av! 😀 Jag vågar inte gissa på temp, men jag satt med t-shirt och uppkavlade byxor på slutet! 😀

Läsläxa nummer två!

Han läser och läser, lillkillen. Det är så himla koolt. Så häftigt också att få följa med på den här resan en gång till, att höra hur han blir bekant med det som gör att en bokstav och en annan bokstav blir ett helt annat ljud tillsammans (mig, dig, sig), att han så smått börjar känna igen mönster så att när samma ord upprepas flera gånger på varje sida så känner han igen det och kan ta genvägen direkt till ordet. Han bokstaverar tyst i sitt eget huvud man ser det om man tjuvkikar på hans mun, snart kommer det att flyta. 🙂

Ikväll fick han läsa för både Tobias, Ellinor och mig. DET tycker jag är svårt nog (med tanke på att Ellinor pratar oavbrutet och bara MÅSTE titta på bilderna hela tiden). Det gick bra det med, han bad storebror vara tyst (och inte hjälpa till) och lät lillasyrran titta närsynt på bilden medan han läste.

 

Härlig dag

När vi klev av bussen bad jag pojkarna välja mellan McD eller café och det blev ett rungande ”café!” som svar! 😀 Jag blev jätteglad eftersom jag verkligen drömt om ett fika på Vetekatten. Vi började med frukost på där, jag släppte alla hämningar och lät pojkarna välja bakelser och chokladcroissanter istället för en frukostfralla (som de ändå inte skulle ha ätit…). 🙂

Jag fick två kannor te och en god ostfralla (var följaktligen kissnödig resten av förmiddagen…).

Efter frukost var det dags för barnen att delta i ”Konsertpatrullen” på konserthuset. Det var ett evenemang som engagerade barnen att hjälpa till att leta efter de försvunna delarna till ett okänt instrument och letandet förde oss genom flera ”hemliga” delar av konserthuset (på scenen, bakom scenen, upp och runt). 🙂 Vi fick se vart instrumenten vilade medan orkestern hade paus. Vi fick lära oss lite om orkestern (Kungliga filharmoniska orkestern) och om instrumenten. Pojkarna tyckte att det var _sådär_ spännande. Men de svirrade runt och deltog aktivt i det hela och jag var nöjd. 🙂
Efter Konsertpatrullen gick vi ned för Kungsgatan och fick syn på en trevlig leksaksbutik (Rabalder). David ville så otroligt gärna att Ellinor skulle få se den där jättestora kaninen, så jag fick ställa upp och ta en bild! 😀 Vi gick in i butiken och det var JÄTTESVÅRT att gå därifrån… 😀 Så himla mycket roliga leksaker!

Just när vi klivit in på en restaurang för lite lunch ringde S och påminde om att musikalen vi skulle gå på ”Ronja Rövardotter” (i steampunk-tappning, otroligt otroligt häftig!!) skulle börja om bara några få minuter-och-var-var-vi??? Så vi SPRANG hela vägen till Kulturhuset (via en godisaffär) och hann precis in till föreställningen började.
Ronja” var fantastiskt bra! Otroligt häftig musik (finns på Spotify) och bra rekvisita/miljö på scenen. Pojkarna var helt med och pratade en hel del om det efteråt. David sade på kvällen ”jag måste bara tänka på den hela tiden”. DET tycker jag är ett bra betyg!

Efter föreställningen mötte vi upp farmor och Ellinor som promenerat omkring och tittat i butiker medan vi var upptagna, och så gick vi tillbaka till restaurangen pojkarna och jag hittade igen tidigare. Det var en ”vanlig” kinakrog med fantastiskt nog både sushi och annan mat i bufféform, så alla blev mätta och nöjda (David åt minst 12 lax-sushibitar!). Ellinor hade precis ätit pannkakor när vi träffade på dem så hon höll glatt (och lite störigt) sällskap.

Robotar och speldosor och citron-honung och småkompisar, diplom och en massa fina minnen.

Vilken härlig dag! 🙂