Han kom!!

Tobias
3375 g
50 cm
15 oktober 22:54

Han kom. Otroligt, fantastiskt, härligt, underbart, otroligt, fantastiskt… STORT. Jag är så kär att jag tror jag dör.

Nio månader och två dagar, så otroligt kort tid vi väntade. Och så kom han. 🙂

Klockan är 05:30, jag har gett upp att få honom att somna någon annanstans än på mig (funkar inte att lägga honom intill mig heller, har försökt i fem timmar nu). Så jag sitter här i ”hemmaklänning” (jag lovar lägga in bild på den, den är very special) framför datorn och sysselsätter min hjärna istället för att krokna ihop och halvsova i sängen med en liten godbit sött snarkande i mina armar.
Nu ligger samma godbit nyammad och skönt utsträckt med armarna över huvudet på amningskudden i mitt knä. Han kommer säkert att vilja käka igen om cirka en halvtimme. 🙂

Livet kunde vara sämre.
*glad*

B-day plus två timmar…

Bäbens officiella ankomstdatum är nu passerat med ett par timmar drygt.

Jag borde gå och sova, men jag är hungrig och har en helt blockerad rinnig näsa (blech!).

Det har kommit lite mer blod/brunfärgad vätska i ett par omgångar, och nu har det faktiskt stuckit till lite i ”botten”. Inte så som MVC har beskrivit värkar, alltså en smärtsam sammandragning som involverar hela nedre delen av buken/livmodern. Utan mer en diskret liten stickning.

Bäben är väldigt aktiv dock, han har rört sig ganska mycket senaste timmarna. Jag har till och med kännt rörelse ned mot just ”botten”. Vilket borde betyda att han inte har fixerat sig. Men men, det spelar ju heller ingen roll i och med att vattnet (förmodligen) inte gått och värkarna inte kommit igång.

Nej, nu går jag ned och fixar något att äta. S sitter här intill och spelar, vi har haft en otroligt lat och skön dag för övrigt.

Visst var det

Visst var det en slempropp som halkade ut.
Det kom lite mer lite senare på dagen, tillsammans med lite blod (med betoning på lite). Påminner mycket om de där första/sista dagarnas mens som bara är brunt, inte blodigt rött.
Ont gör det i ryggen, ryggslutet och bäckenet. Men inte den huggande/stickande smärta som barnmorskan på MVC undrade om. Fortfarande mest molande.

Bäben hade växt ytterligare ett par centimeter, det är ju då helt otroligt! Han ligger nu över kurvan han följt hela vägen fram till nu. Men… det är tredje barnmorskan som mäter honom, vår ordinarie barnmorska har varit sjuk ett tag, så det kan hända att de två senaste morskorna inte mäter på precis samma sätt.

Jag har hasat runt på stan med snigelsteg hela eftermiddagen, det har hållit mig precis lagom distraherad från rygg- och fogvärk. Hittade en par trevliga presenter åt S. Skönt att få dem inköpta i tid! 🙂
Jag satt och fikade en ganska lång stund på Konditori Kungstornet och fick en förhandsglimt av hur det kommer att bli att vara ”lattemamma”… (hö hö). DYRT! Fy fanken, 45 kr för en jäkla mager liten kopp te och en kanelbulle!!

Då håller jag mig nog hellre hemma och spelar Warcraft…

Slempropp?

Något som kan vara en slempropp slank ur mig idag på morgonen. Landade på badrumsgolvet innan jag hann sätta mig på toa. Har läst att slemproppens avgång antyder att något är på G, men att detta något kan dröja mellan två till tio dagar. Nåja. Om det nu var en slempropp så betyder det ju i alla fall att något är på gång. 🙂

Skall en tur till MVC senare idag, de kan säkert berätta mer om detta.

Det blev inga presenter till S igår det var så ohyggligt dåligt väder, började regna till den graden att det till slut vräkte ned, så jag valde optionen att stanna hemma och puttra vidare i morgonrocken istället. Om inte MVC har något att säga om att gå på stan idag så får jag nog pallra mig in idag istället.
S drabbades av ”nu måste vi bunkra så att vi har allt vi behöver innan bäben kommer” igår, han insisterade på en storhandling trots regnet. Så vi träffades på ICA Maxi i Häggvik och handlade loss i två timmar (!). Tre enorma matkassar + en eldsläckare senare var vi 2500kr fattigare, men nu med full frys och kylen full med produkter med lång hållbarhet. Så ironiskt om jag kommer att gå och dra här i två veckor till… 😎
Nåväl. Övning ger färdighet.

4 dagar kvar

Fyra dagar kvar till dagen D. Dagen ”B” (som i bäben).

Vi kanske skulle kalla honom ”bäben” sade S härom dagen. Hö hö, det vore kvalificerande för elakt, tycker jag. Men han kommer nog att vara ”bäben” för oss, ett tag. Tror jag.

Namn på listan:
Tobias
Samuel
David
Noah
Ingemar

Sen är listan slut. Men vi är i alla fall väldigt överrens om dessa namn. Vi vet bara inte riktigt vem han är, bäben. 🙂

Idag har jag ”jobbat” hela dagen, satt med på en managerkonferens på ämnet ”Budget plan 2008”. Intressant, men det fick mig att känna mig otroligt kluven, eftersom det nu är upp till min vikarie och min chef att lägga en vettig budget och plan för verksamheten nästa år. Jag vill ju också! Men men, det blir nog bra, de är ju båda människor med huvudet på rätt plats.
Det var hursomhelst trevligt att träffa de andra deltagarna, många av dem människor man sliter och drar med hela året utan att träffa så det här tillfället är väl värt att tajma så att man får ”humanisera” dem lite. 🙂

Nåväl. Nu hägrar soffan. S håller som bäst på att konfigurera de sista bitarna av vår sprillans nya media-pc (”så att du skall ha något att titta på när du sitter och ammar här närmaste månaderna”). 🙂 Jag håller honom sällskap i vilande form, uppallad av kuddar både under mage och bakom rygg. 🙂

Monterad och klar


Vi kunde inte vänta. 🙂

Det tog väl en timme att montera den. Mest besvär var utan tvekan den otroligt krångliga sol/väder-toppen som klickas på med två fästen som initialt verkade helt fel och dessutom verkade gå sönder när man försökte vrida dem rätt (då kände vi oss lite bleka…). Sen bytte vi plats på dem (höger/vänster) trots att beskrivningen inte sade att det var så man skulle göra – sen satt den som en smäck. 🙂

Lättrullad, lätt, lätt att fälla upp/ned. Små hjul, ja. Men om jag följer mina vanliga mönster kommer jag att vara glad för de små hjulens svängbarhet.

Nåväl, det visar sig. Om det blir för illa får vi köpa de stora vinter/terränghjulen (som inte går att svänga).

Nu är det ”torrövning” med barnstolen kvar, så att vi inte behöver stå på parkeringen på BB och fundera hur det dyrbara lilla paketet vi just skall ta hem skall fästas i bilen på bästa sätt…

Bäben är föredömligt lugn, inga häftiga sparkar idag – S har lyssnat på hjärtat, det pickar på med trofasta små snabba slag.

Det är en del kvar på min ”lista” över saker jag vill göra innan bäben kommer, men men, vi får se hur det går. Svåraste grejen är nog att lyckas ta sig hem från jobbet, att avsluta och lämna över allt där.

Sju par

Föräldrakursen fortsätter. Ett av paren har fått sitt barn, så nu är vi bara sju. Ett annat par hade varit in och fått sitt barn bevakat och undersökt (hon hade haft sammandragningar).

Denna gång fick vi se på en kort film om förlossning. Mycket bra faktiskt. Inget blod och gore alls faktiskt, och ett par riktigt bra intervjuer. För S var det nyttigt (sade han) att se hur det verkligen gick till där inne på förlossningen, och att se hur och vad han gör. Det var det för mig med, även om man hört en hel del olika detaljer så är det annorlunda att faktiskt se det.

Otroligt nog känner jag mig mycket mindre orolig nu än jag gjorde för en vecka sedan. Skönt!

Tröttare i ryggen än förra veckan, i fredags var det bara en månad kvar – sen kommer han. 🙂 Tiden går fortare än fort, och jag hoppas jag får de två lediga veckorna jag planerat in efter jag slutat jobba…

Magen är stor, det börjar bli svårt att nå fram till tangentbordet bekvämt. Lillen sparkar med sina små små fötter både här och där – ibland är det en liten fot (tror jag!) som åker förbi min navel (som förövrigt mest liknar en grund fördjupning korsat med ett streck) och man kan nästan ta tag i foten och föra den fram och tillbaka. Klart koolt! 🙂


Ny stilig väska är inköpt och packningen är påbörjad. Nu ligger där pyttesmå blöjor, bh-inlägg, amnings-bh, sköna mjukisar (mammabyxor i plysch), en plyschjacka. Har inte packat klart och förstått att jag inte packat precis rätt grejer.
Men men, får se över det till helgen kanske.

Liten

Märkligt, alla jag möter säger ”men så liten du är” när jag berättar att det är sex veckor kvar. Vaddå liten? Jag känner mig som om jag skall explodera ibland, och jag svär att det är små armar och ben _överallt_ inuti mig.

Men jämfört med tjejer som har mycket längre kvar till due-date så har de lika stora magar som jag. Jättekonstigt.

Jag avbokade morgondagens MVC-besök också, så jag får vänta till nästa vecka förrän jag vet om bäben har vuxit som han skall. Lite orolig är jag.

Sambon tröstar med att bäben legat prick på kurvan hittills, och så läser han högt från internet ”liten eller stor mage, kvinnor är olika, huvudsaken att du följer din kurva”. Svårt att inte älska honom.

Inte har vi packat någon BB-väska heller. Men även detta läser han högt om från nätet.

Känns bättre redan. 🙂

Men det är en del att fundera över, jag har till exempel inte läst på om hur förlossningen går till – och det har jag fått välvilliga bannor om från välmenande människor omkring mig… Bäben KAN ju komma tidigare, det kan han ju verkligen. Och vad har jag för insikter i hur en förlossning _egentligen_ går till? Allt jag kan om förlossningar har jag sett på TV. PÅ FILM. Herregudjagdöravskam.
Och så förstås alla mammor runtomkring som faktiskt tagit sig tid att berätta om sina förlossningar. Men av alla deras berättelser kan jag bara dra en slutsats – inget jag gör kommer att kunna förbereda mig på exakt hur ont och exakt hur det kommer att kännas.
Men de verkar ändå ganska eniga om att man bör gå på föräldrautbildningen och studera de böcker man har tillgång till.

Precis exakt denna helg har jag börjat känna av symptom som inte är fullt lika trevliga som alla andra ”symptom” på min graviditet. Jag känner mig lätt svimfärdig innan frukost och jag har mått lite illa nästan varje dag, efter frukost. Blech. Sen har det blivit svårt att sitta still, det blir snabbt obekvämt nästan hur jag än sitter. Då och då under dagen känner jag av lite domningar här och var i kroppen, lite otäckt sådär. Ligga är också lite trixigt, jag måste ligga på sida, annars gör det antingen ont eller så börjar jag må dåligt eller känna mig svimfärdig.

STACKARS MIG.

Neh. Egentligen mår jag prima ju. 🙂 Inga åderbråck (ta i trä!) och inga bristningar. Och jag rör mig obehindrat, jobbar som vanligt och verkar inte ha drabbats av någon extraordinär tankspriddhet (som jag hört kan hända).

För bara ett par veckor sedan var jag på en diger skogsprommenad och vandrade uppför ett berg och tittade på utsikten (magnifik), tre timmar senare, åter vid bilen levde jag fortfarande. 🙂 Sen sov jag ute i skogen och prommenerade och tittade på lite blåbär, att faktiskt plocka blåbär är lite överkurs när man har en bula på magen. 🙂

Ingen vagn i sikte ännu, den bör väl anlända fram emot slutet av månaden. Inget skötbord heller, vi måtte väl hitta en modell som passar badrummet alldelens snart. Annars är det väl inte så mycket som saknas. Öh, tror jag. 😎

Vecka 34 nu.