Så kom den då

Förra året, när David skulle fylla sju, lovade jag att han skulle få eget rum. Men så var det det ena och sen det andra och orken räckte liksom aldrig till. David är ju en väldigt tålmodig själ så han bidde kvar med lillasyrran. Suckade trött med jämna mellanrum över att behöva städa efter henne och över att inte få ha sina grejer i fred. 

Men så när barnen och S åkte till Norge flög en plötslig ingivelse i mig, att kanske skulle jag kunna fixa det där rummet nu? Själv. Jag gjorde tre planer:

  1. Tömma rummet hjälpligt och flytta ned Davids grejer, Bob’s your uncle.
  2. Delvis tömma rummet, hänga upp hyllor och ordna förvaring, flytta ned grejer.
  3. The whole shebang.

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra nr 3… 

Gästrummet/kontorets dagar var räknade… Jag tömde bokskåpen och skänkte bort både dem och innehåll – 5 minuter så var det klart! 🙂

Sen for jag och köpte grejer. Adrenalinrushen jag kände när jag köpte färg och tapeter var sensationell! Jäklar alltså, det är DET HÄR som driver folk att renovera! ? 🙂

David hade önskat svart färg på väggarna (och golvet och taket) och jag hade svarat ”aldrig” (litet rum, blir mindre etc etc). Men när jag började fundera på det så kunde jag inte komma på några riktigt hållbara alternativ till varför inte! 😀 Så jag köpte den mörkt mörkt bruna nyansen ”Darjeeling”, snavade över en helt fantastisk Marvel-tapet, en massa maskeringstejp, täckplast, golvpapp, rollers, penslar, lim och skaft… 

Jag röjde, täckte och maskerade i tre dagar.

Jag kunde inte förenas med helsvart så jag köpte en burk vitt till fönsterväggen…

Sen började det roliga! 🙂 1,5h till yt-torrt, 3h till övermålningsbart. Jag klämde in all målning på en kväll! 

Men när jag målat två av fyra väggar såg det rätt mjäkigt ut med en fönstervägg i annan färg… Så jag klämde på med Darjeeling där också.

Det blev ju FERUKTANSVÄRT (fruktansvärt!) svart! 😮

Men men. Jag körde på. Nästa dag var det tapeter som gällde. Två YouTube-instruktionsvideos senare så kände jag mig redo… (de som gör sådant här jämt tycker säkert jag är fånig nu). MYCKET adrenalin inblandat här… jag sjöng och fnittrade om vartannat, hjärtat pumpade snabbare och jag ÖSTE på med klister. Började smått och utom ”synhåll”…

Sen upp med de två hela våderna.

Wohoo! Det funkade! 😀

Vass kniv är bra att ha, kan jag konstatera. Sax går också bra… Och tapetlim går fint att torka av från både kroppsdelar och oskyldiga husdelar.

Så var det färdigt. 🙂

Fast den där sista väggen var bra tom… Var skall gossen ha alla sina grejer?

Jag hade spanat in en hyllserie på IKEA och kommit på att Davids kläder borde rymmas fint i en byrå. En period av dagliga IKEA-besök inleddes… Jobba, IKEA, hem och skruva, jobba, IKEA, hem och skruva… 

Tur som var hade jag snälla kollegor som lurade iväg mig på mat och prat utanför kontorets, IKEAs och hemmets väggar! <3

 Till slut hade jag monterat allt.

Tur som var dök syster med familj upp och bistod med inspiration, energi och väggmonteringshjälp! De körde ned på fredag natt, sov middag och sen gjordes med gemensamma krafter Davids rum inflyttningsfärdigt! <3

På söndagen skulle vi ha familjekalas och David skulle komma hem och få sitt alldeles egna rum. <3

One Reply to “Så kom den då”

  1. Fantastiskt jobb som är nerlagt i rummet och resultatet blev ju därefter, fantastiskt fint
    Vilken skillnad, och sedan var det väl inte fel att du fick lite hjälp på sluttampen, underlättar ju och så fick du ju sällskap i slutstriden
    Väldigt bra gjort, hoppas jag får sova där när jag kommer
    Kram åt födelsedagsbarnet