På landet

Vi fick på ren chans höra att en annan mamma var ensam hemma med sina tre barn denna morsdag. Så vi åkte milen bort för att hälsa på. Sju år sen sist, kunde vi konstatera, kortfattat blev våra respektive liv genompratade – allt för kortfattat, nu MÅSTE jag ta mig dit och hälsa på igen innan det hinner gå ytterligare sju år!! Tobias var på kalas så honom fick S hämta upp, David och Ellinor hängde med mig. Jag peppade dem med att det väntade DJUR dit vi skulle och förväntningarna var höga. 🙂 Fem hästar, två labradorer (Betty och Amy), två katter och en kanin som heter Fredrik fick vi hälsa på.

I stallet hängde träns med ovanligt snyggt bling, det finaste var hemmagjort visade det sig. Så fint! 🙂

Hästarna var måttligt intresserade att hälsa, men äldsta dottern tog med Ellinor på tur för att prata med den som mest sannolikt var sugen på att hälsa. Mycket populärt. 🙂 Familjen håller på att anlägga en ridbana och David utbrast entusiastiskt när han såg grävskopan när vi svängde in på gården ”TÄNK om jag varit stor nog för att få köra den!”. 😀

Medan mammorna pratade sprang Ellinor och David utan en oro i världen upp och ned för spången upp på gödselstacken… 😀 Sen sprang de lite härs och tvärs i grönskan och mitt vad det var hittade David flera fyrklöver! 🙂

Vi gick upp på höskullen för att hälsa på den sista katten. Omedelbar hö-hoppningsyra utbröt. Det är som om ungarna instinktivt VET att det är det man gör när man kommer in i större mängder torkat gräs… 😀 Ellinor ville ogärna komma ned från sin tillbakalutade position däruppe, som de njöt! 🙂

SÅ himla mysigt.

En tanke om “På landet

  1. Livat på landet, där skall alla barn hälsa på, tycker jag, leka i höet och hälsa på djuren, det ärju toppen 🙂