Runsa

Kommer inte ihåg vad barnen kallade den här stenen – mossgubben? Stengubben? Den låga stenen med sina roliga mossfläckar beskådades noggrannt i alla fall! 🙂

S drabbades av ett friskluftsinfall så istället för att åka hem efter körframträdandet idag handlades proviant och sen åkte vi ut till Runsa för att kolla in fornborgen där. Något varken han eller jag gjort tidigare men David kunde guida oss väl då han åkt dit med kompisen Theo förra året. 🙂

På sedvanligt vis drog David iväg före alla andra, kom med jämna mellanrum tillbaka för att kolla att vi hängde med (”…nu var ni 45 steg efter mig!”). Tobias höll sig nära oss småpratande och lekande. Ellinor muttrade både en och två gånger om orättvisan i att bara hon var tvungen att ha overall men hängde med bra med småfötterna.

Den här ”skeppsättningen” i Runsa är en av sveriges största (en miniatyr jämfört med Ale stenar dock). Koolt nog för mig! 🙂
Stigen var torr och fin (utom på två ställen, men det var passable med vanliga skor) och det var först på slutet mamman fick utmana lungorna lite i uppförslutet. Det var ett par små formationer med människor ute men strängt taget var vi helt ensamma på vägen.

Spänningen ökade när vi kom upp i det som så tydligt är en borg, Runsa fornborg alltså.

Det blommade blått och fint av sippor på toppen, i fornborgen! 🙂 Det var homogent grått väder, men vindstilla, insektsfritt och precis lagom varmt (+8 grader). Solen ville titta fram mot slutet men kom aldrig riktigt igenom det gråa. Trots det var utsikten magnifik från borgens högsta punkt! Det var precis lagom brant att det gjorde ont i PRECIS hela kroppen när barnen ystert skuttade runt på stenhällen längst upp… X-]



Alltså förstå. Här har det bott människor i cirka 2800 år! Det är lite koolt. Nej, MYCKET koolt! 🙂 Det gjordes en utgrävning här förra året och sållen stod fortfarande kvar och avspärrningstejpen låg ihoprullad runt ett par träd. Ellinor hittade den och blev omedelbart en rödvit drake med världens längsta svans… 😀
Det var för övrigt Ellinor som bestämde att det var dags att gå hem. Hon bröt liksom upp och bestämde plötsligt att det var dags. 😀 Så låg hon låååångt före ett tag medan vi andra fotograferade och lekte trollkarlar och spejare om vartannat. 😀

Jag tog bild på Tobias vid en av de knotigaste björkar jag någonsin sett, hur gammal kan den vara måntro? 🙂

Solen _försökte_ verkligen bryta igenom, det blev varmt och skönt på vägen mot bilen. Jackor öppnades och Ellinor försökte ta av sig overallen… 😀

Ellinor utbrast efter ungefär 15 minuter in i utflykten ”nu har jag promenerat länge” och hon återkom till detta faktum under hela promenaden. Men faktum var att det inte var förrän alldeles på slutet som hon valde att sätta sig ned (platt på rumpan) för att kolla in saker på vägen, då var lillstumpan trött i fötterna! Annars promenerade hon på, vilken duktig tjej! 😀

2 Replies to “Runsa”

  1. Vilket marscherande, inte konstigt Ellie ser lite sliten ut på sista bilden.
    Det var ju vackert däruppe, och med en svindlande utsikt över omnejden, kanske tur att inte solen lyste på er
    kramar

  2. JÄTTEVACKERT där uppe! Fantastisk utsikt och så är det så fint när man har den där historiska ”kryddan” till det hela också. 🙂
    Jag tror också det var bra att solen inte lyste, då hade vi svettats ihjäl! 😀
    Kram!