Otur!

Man upphör aldrig att förvånas över ”blåtiran” i familjen… Nu kom han in och höll sig för pannan och sade ”jag har SÅ ONT i huvudet!”. Jag blev lite förskräckt och tänkte att herreguddetvartidigtförmigrändebut!?! Men när han tog bort handen från pannan såg jag ett rött märke vid näsroten. Jag frågade vad han gjort och han svarade ”inget”, men det var förstås för att jag frågade helt fel fråga, jag frågade om han slagit sig på något…

När jag formulerade om frågan och undrade om han hade en aning om _varför_ han hade ont i huvudet/pannan/näsan svarade han ”jag skulle kolla om jag kunde se genom studsmattan”… Han hade följaktligen satt ansiktet mot studsmattan och sen ”gått på ansiktet” en bit längs studsmattan. Han hade lyckats åsamka sg själv en så kallad friktionsbrännskada deluxe! 😮 Det började dessutom inte göra ont förrän han kommit in och smärtan kulminerade medan han åt en glass (för tröst och distraktion). Han höll en cold-pack mot de brända områdena en stund och så gav jag för säkerhets skull smärtlindrdande och sen dess har han varit helt fit for fight! 🙂

Otur!

Men som vanligt är han en härdig kille, inte ett klagomål har hörts – enligt klassiskt David-manér! Senaste månaderna har han förutom hålet i hakan (med tillhörande stygn) haft flera skrapsår, blåtira och masssssor med blåmärken och sällan, mycket sällan hör man honom klaga!

Ett svar till “Otur!”

  1. Stackars David, lille mannen, det var ju inte så bra men kanske det inte blir nån fler gång.
    Men allt kan tydligen hända, stor kram från morfar, be honom vara rädd om huvudet, det är ju därinne son David bor
    Kramar till alla