Först vaknar jag till ett par fötter. Små, söta men ändå.
Sen vaknar jag till rätt ände av barnet. Tusan vad hon snurrar! Kanter på sängen är ett måste för henne! Lite senare lade hon sig helt till rätta uppe på kudden igen.
Det här är för er – släkt och vänner i Luleå, på Toten och på andra ställen!
Vilken skön liten människa, som ligger där och roterar 🙂
Stora kramar åt alla
Det är ju tur att man slutar rotera sådär när man blivit stor! 😀
Kramar!