Det var som sjutton

Jag tror Ellinor (klätterapan) har en låtsaskompis som heter ”Lollipop”! Hon har nu i ett par dagar pratat om en ”Lollipop” som kan göra saker och som är med. 😮 😀 Precis när jag tog nedanstående bilder räknade hon upp alla som kunde hänga och gunga och klättra i Davids säng – det var David, Tobias, Ellinor och Lollipop…! 🙂





…jag inser att om hon någonsin ramlar ned från den där ”klätterställningen” så slår hon sig helt fördärvad… :-[ Men jag har inte kommit på hur jag skall få henne att låta bli, så jag passar på henne hyffsat närgånget och påminner henne om att ”var försiktig”, ”ramla inte” och ett antal likadana helt hopplösa uppmaningar… (för ramlar hon så har hon ju inte gjort det med flit, liksom).

6 svar till “Det var som sjutton”

  1. Men bara hon inte faller och skadar sig lilla människan. Kramar till er alla . I morgon skall jag på buggkurs kan du förstå gamla mamma.

  2. Håller med mormor, fast man kan nog skada sig i bugg också 🙂 Hon är ju mjuk i kroppen (Ellinor) men underlaget för fallet är ju inte det bästa, vi får väl bara hålla tummarna och hoppas att det finns en vakande hand under henne, om hon skulle tappa taget.
    Såg tendenserna när jag var där, men inte så utvecklade, kram åt alla 🙂

  3. Får ju bara hoppas att ”Lollipop” hjälper till med greppet 🙂

  4. Hon hänger ofta och dinglar fram och tillbaka där ovanför ”fotstödet”… Himmel. Men som sagt, jag har en känsla av att om jag förbjuder henne eller jagar henne när hon hänger där så kommer det antingen att bli än mer intressant eller så ramlar hon när jag springer fram. Nu försöker jag förmana och gå lååååångsamt mot henne för att kunna fånga om det skulle hända något. Hon får oftast ruskigt bråttom upp när jag kommer in i rummet… :-]

  5. Buggkurs! Heja heja!! Helt rätt! Gu så kul! 🙂 Hör av dig och berätta hur det går sen! Kram!