Legolycka

Jag har en känsla av att det här med livet som separerad förälder kan bli dyrare än nödvändigt. Jag hade VÄLDIGT svårt att säga nej när Tobias önskade sig ett speciellt legobygge på matbutiken… Och när han får något måste ju nästan brorsan och syrran få något de med… Innan separationen hade jag nog varit hårdare och antingen dragit gränsen vid en mycket lägre summa eller rent av klarat navigationen fram till att vi inte skulle köpa en endaste leksakspinal…

Men lyckan. Den lyckan när David fick en ”bebis AT-AT” att hålla den stora AT-AT’n sällskap… 🙂

Och Tobias lycka när han fick provskjuta ”snurrskjutaren” för första gången, den fullständigt sprutar ur sig runda enpluppar när man snurrar på den… 😀 Han var SÅ nöjd och han pratade flera gånger under kvällen om hur himla glad han var att han fått den…

Ellidelli fick en docka. En liten liten en och jag skäms lite för det för jag såg hur hon tittade på pojkarna när de ivrigt packade upp sina byggen för att bygga lego innan middagen… Varför kunde inte hon få lego också?? Men äsch. Hon har bara en docka här hemma och ännu är hon lite för liten för att bygga lego själv. 😎

Hon var lika glad för det ändå, förstås. Hon lekte med sin rymdstation senare, då kändes det bra i teknikmammans hjärta igen (nya bebisdockan hade bäddats ned noggrant innan). 🙂

4 tankar om “Legolycka

  1. Men himmel och pannkaka vilka legobyggen duktiga busungar kan man säga. Kramar till er alla. : )

  2. Håller med mormor, vilket byggande. Måste kanske ha deras små fingrar för att komma åt… 🙂

  3. Ha ha 😀 Ja, det hjälper helt klart att ha sådär små fingrar som de har… 😀