Nattskräckis

Så här fridfullt kan man sova (i mammans säng) när man haft tre, eller åtminstone två och en halv natt med allvarligt tillslag av nattskräck. Nattskräck? Ja, jo, det måste väl nästan vara det: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nattskr%C3%A4ck

Tobias drabbades av detta för första gången när han var lite drygt ett år, sedan igen när han var två och ett halvt och därefter minst en natt per vecka eller om alla gick väl kanske inte ens så ofta. Sen dess har vi ju lärt oss att – ja, det är nattskräck och – nej, det är verkligen inte hela världen.

Men. Det är otroligt trist när den lilla människan gråter och skriker helt otröstligt, heeelt otröstligt. Hon kastar sig fram och tillbaka, sparkar, spretar, letar efter gud vet vad med händerna, rullar, slår i huvudet i spjälor och är rent ut sagt helt febrilt i olag. Inte går det att trösta. Jag kan plocka upp henne och ha henne i famnen och det kan bli lite lugnare gråt då, men det kan lika gärna ta skruv och bli än värre. Hon ÄR inte vaken, även om hennes rörelsemönster antyder det, hon har ögonen halvöppna men det är ingen hemma så att säga. Hon svarar inte på tilltal och det hjälper varken att prata högt, sjunga, slå på musik, slå på lyset… (ni anar, jag har provat det mesta). Det som kvarstår är att humma lite, röra henne så lite som möjligt (eftersom det mesta man gör verkar göra det värre) och vänta ut ”anfallet”. Jag skall säga att det svåraste är att låta bli att röra henne, hon ser ut att vilja dra täcket över sig men om man hjälper till skriker hon ännu högre. Om man försöker tröstande stryka henne över håret/kinden/ryggen, samma sak. :-[

Med Tobias lärde vi oss till slut att det handlar om att förhindra att han åker för djupt ned i sömnen vid första insomningen. Det låter high-tech men det funkade så det spelar roll ingen. 🙂 Sista halvåret han fortfarande hade nattskräck (det har gudskelov gått över) väckte vi honom inom cirka en timme efter att han somnat. Gjorde vi det gick det fint resten av natten. Så vi får testa det med Ellidelli också.

Senaste nätterna har hon dessutom inte nöjt sig med en episod nattskräck per natt, utan mellan 8 och 12… Andra natten lade jag mig samtidigt som Tobias för att ha en rimlig chans att få lite sömn, men det hjälpte ju inte så mycket när hon klockade in ett-två episoder per timme fram till 02 ungefär. X-] Första natten glömde jag David helt och han berättade att han nog märkt att Ellinor inte sov så gott… 😮 Andra natten fick David sova i min säng och tredje natten fick Ellinor sova i min säng och det visade sig vara ett vinnande koncept. Nattskräcken avtog helt efter hon landat i min säng. Om det var en lycklig slump eller inte kan jag rapportera om imorgon..! 🙂


Svårväckt efter ett par tunga nätter… 🙂

 

3 svar till “Nattskräckis”

  1. Ellie, har det varit mardrömmar…och i så fall, om vad
    Nu ser ju friden ut att ha krupit ner i sängen till henne och nattsömnen med den
    krama henne och dig själv
    kramar från morfar i snön (över knäna en god bit) till fågelmatningen 🙂

  2. Undvika sömnbrist enl wikipedia…. sömbrist blir det väl med nattskräck. hua hoppas det är tillfälligt

  3. Ja sömnbrist ger nattskräck ger sömnbrist… ett elände!
    Hoppas också det är tillfälligt.

    Tobias hade det ju till och från i fyra år så vi får väl se…