Inte spel

Jag är modig och låter gitarrerna vara framme på heltid. Förutom att jag fick hjärtsnörp när David ”körde buss” längs golvet med stora gitarren så har de varit väldigt respektfulla och försiktiga med instrumenten. David gillar bäst att använda gitarren som en steel-guitar (som morfarn noterade), han gillar strängarna som låter högst bäst. Jag lurade honom att lägga örat mot gitarrkroppen och då blev det en riktig ”WOW HÖGT!!!” reaktion. 😀 Ellinor måste ha sett någon spela gitarr på riktigt för hon blev nästan förbannad när hon upptäckte att det inte satt något band på lilla gitarren och att den inte riktigt ville ligga kvar i knät på henne. Men hon håller så fint i den och spelar med små ivriga fingrar – superkul! 🙂 Jag vet inte heller, men jag har inget emot det ”oljud” som åstadkoms med gitarrerna, det har en viss harmoni trots att ingen av dem är korrekt stämda ännu (helt nya strängarna på storgitarren bjussar på en helt fantastiskt omfång av disharmonier…).

Till kvällsmys läste Tobias och jag robotboken jag köpte för länge sedan, där man kan läsa om och bygga fyra olika typer av robotar. 🙂 Han gillade det så mycket att han bestämde att han hellre ville göra alla robotarna efter skolan idag istället för att ta sin speltimme… 😀 Vi får väl se hur det blir med det! 😀

4 svar till “Inte spel”

  1. Fin bild på Tobias, maskinbyggaren 🙂 Vilken tur att gitarrerna hittade hem, Ellinor ser ju ut att ha fattat greppet på den ena och David ser ut som om det är nån form av steelgitarr han spelar. Ellinor med tutten i munnen och ett glatt leende med hela ansiktet, hon tar publiken med storm 🙂

  2. Kompisarna som kom på besök (som har en dotter jämnårig med Ellinor) konstaterade ”det var mycket lego och robotar här!” och jag fick lov att inse att det kanske är så att det faktiskt är lego på precis varenda möbel i köket. Och rummet. Och minst ett par byggen i varje rum på övervåningen…

    Bra att kompensera med lite musik då! 🙂