Det sitter i fingrarna

Saknaden sitter i fingrarna.

Eller i fingrarnas opålitlighet snarare. Det faktum att de reflexmässigt plockar upp två gafflar och två knivar ur besticklådan när man skall duka, istället för en gaffel och en kniv (som faktiskt räcker fint när man är ensam om att äta middag).

 

Fast, ensam är jag ju faktiskt absolut inte – alla tre barnen håller mig gott sällskap! <3 (men de äter med småbestick)

4 Replies to “Det sitter i fingrarna”

  1. Känner med dig, men det ger sig så småningom
    Kram och natti