Det har sina sidor

Nöjd och glad med figurerna ”Finn” och ”Jake” i vardera hand.

Det har sina sidor att ge sig ut på en tur med barnen på eftermiddagar.

Vi hade stämt träff med farfar och S på Stinsen för att äta middag och få en försenad födelsedagspresent (Tobias) och en tidig (Ellinor). Tobias fick en Minecraftfackla att ha på väggen i sitt nya rum (moster – DEN paxar jag till Rubster i julklapp!!) och Ellinor fick två figurer ur den mycket märkliga TV-serien ”Äventyrsdags” som otroligt nog alla tre barnen gillar. Vi åt under sedvanligt stoj och ståhej sushi och wok och yakitori och sen skiljdes vi åt för att låta farfar och S återvända till renoveringsarbetet (jag kan avslöja att ingen av herrarna rörde sig snabbt och smidigt efter ett par dagar på knä läggandes golv på hela bottenvåningen i nya lägenheten…!).

Barnen var bubbliga och trevliga inne på Stinsen, jag fick hugga tag i David som hade lite för lite respekt för rullbandsgången upp ur garaget (mina nerver…!) men annars goda gubbar (och gummor) hela vägen.

Efter maten åkte vi av helt nödvändiga skäl raka spåret till matbutiken för att storhandla. Jag hade skjutit upp det väl så länge så behoven var stora, men jag satte lite extra råg i ryggen och styrde in oss fyra genom de stora dörrarna trots att jag visste att ”Minihuset” (matbutikens förnämliga barnpassningstjänst) var stängt. Ett par minuter in i butiken hade ett par härdsmältor från vardera bror tagit plats och jag kände min egen härdsmälta närma sig – då passade lillasyster på att fylla en blöja så vi fick ta ett lite hastigt besök på toaletten. Det bröt vad det nu än var som de två bröderna inte kunde komma överens om (krävdes en lätt rytning i vardera brors öra från en lite trött moder dock) och sedan gick det så himla bra. Ungarna var supertaggade, jag var taggad och FANKEN om vi inte hade roligt! 🙂

Tobias hade varit på kalas innan så han var verkligen kalasfin! 🙂

Först fastnade vi förstås i en halvtimme bland leksakerna, isses alltså. Det var många saker som önskades i julklapp (jag lovar maila!). Men sen kom vi oss vidare in i butiken, jag skickade ut barnen på små uppdrag ”hitta ketchup” eller ”hitta kiwi” och liknande så att de inte skulle ha allt för tråkigt. Och ännu en gång kan jag bara skicka en tacksam tanke till det geni som kommit på att det är en bra idé att dela ut gratis bananer till barn där längst in i matbutiken!! 🙂 Tobias och Ellinor tog en var (David vägrar allt utom päron och kiwi så han fick klara sig utan) och sen var det 100% energi igen. När pojkarna fick syn på godishyllan skickade jag iväg dem dit med tydliga instruktioner om antal per pojke och de fick räkna själv och väga och lappa sina påsar själv. Duktigt!

Ellinor mulnade på lite där när hon inte fick ”jussinmajskjokajkex” (russin, majskrokar och kex) som hon brukar få till lördagsgodis. Men hon fick smokken istället och sen var hon så glad som bara den (om än något tystare). Jag gjorde det taktiska valet att scanna pojkarnas lördagsgodispåsar och sen erbjuda dem att hugga in (klockan var ju efter middagstid så det passade ju fint) och med sockret i en stadig ström var det bus och glada miner resten av besöket.

Här hade jag just skickat dem att leta efter något när jag hörde dem resonera ivrigt ”vi måste hämta mamma!” och så ropade Tobias på mig ”mamma, du måste komma hit” – jag anade ugglor och när jag tittade runt hyllgången så hittar jag alla tre inklämda här bland vällingpaketen! 😀 😀 Goa glada gubbar (och gumma)!

Busmonster! (Ellinor och jag hade spenderat en längre stund bland kylvarorna, därför hade hon jackan på och gott uppdragen)

Med tanke på hur sanslöst många sura och bråkiga dagar vi har till vardags (jag tror inte ungarna kommer ihåg alla gräl lika väl som vi vuxna och det är ju kanske bra, men gud så det sliter på en…) så kan jag inte annat än känna tacksamhet för den här långa och mycket oväntat mysiga eftermiddagsturen! Det HAR sina sidor som sagt, när vardagen går ut på test-kamp-test-kamp-test utan paus så drar man sig till slut för att hitta på något, men orkar man bara så kan det ju gå som den här gången!

Man är rätt MÖR efter ett par timmar inne på matbutiken tillsammans med detta sällskap, men när förutsättningarna är rätt är det faktiskt nästan lika mycket värt som en tur till något museum eller annat händelseställe!! 🙂

 

4 svar till “Det har sina sidor”

  1. Är det en helkväll i Centrum? Så söt hon är Ellinor där hon står med mjukisdjur i händerna och ett småleende på läpparna 🙂
    Sen handling..krama dom och krama dig själv när du lika håller på
    natti

  2. Vi var inte ute precis så sent som blogginlägget antyder, vi kom hem till huset igen vid 19-tiden. 🙂 Men jag skall kanske ta och skriva texten jag hade tänkt skriva till de där bilderna??