Naturhistoriska Riksmuseet

Naturhistoriska. Alltid rätt. Alltid ännu mer rätt att börja upplevelsen med full mage! 🙂 Ellinor svarar tacksamt tydligt på frågan om vad hon vill äta, nästan alltid köttbullar eller hamburgare. Som synes gick köttbullarna hem. 😀 Tobias valde lätt kycklingspett och David tvekade inte en sekund på laxen. 🙂
Det blev väldigt många stora gap på bild just de här första bilderna… 😀
Tobias hade med kameran och höll stenkoll på den precis hela besöket! Han tog en del roliga bilder, skall se om jag kan dela med mig av dem i något senare blogginlägg. David hade också med kamera, men valde att lämna den i bilen. Ganska klokt det med tycker jag! 🙂

Den där grodan alltså… Den har vi hälsat på fler gånger, skulle nästan önska att vi kommit ihåg att ta bild varje gång! 🙂
Finns mycket roligt på Naturhistoriska… här testade vi värmekameran inne på utställningen om människokroppen. Alldeles intill var en nyinstallerad 3D-hjärna som fullständigt skrämde ihjäl pojkarna (KAN ha att göra att jag klev in i det mörka utrymmet och lät som en zombie…). 😉
Den utställningsdelen som pojkarna var mest sugna på ”4½ Miljarder år” där jorden i tvärsnitt med vulkaner, olika modeller och animeringar OCH alla dinosaurusar och koola skelett håller hus var stängd för ombyggnad, öppnar igen 24 mars nästa år. Istället hade de en miniutställning om dinosaurier utanför utställningen ”Skatter från Jordens inre”. I den lilla utställningen hade de byggt en ”sandlåda” fylld med mjuk plastpellets, eller jättejättesmå gummibitar (som INTE fastnade i kläderna, helt otroligt, dessutom var den så pass tung att det mesta ramlade av av sig själv inne i sandlådan). Där i fick barnen gräva efter gömda dinosaurieben med spadar, krattor och penslar. Det gjordes under stor koncentration och jag slog mig ned på en bänk utanför och kunde vila benen en lång stund. När det var dags att bryta upp mutade jag ut dem med löfte om fika och pojkarna kom ut på en gång men lillasyrran nickade varje gång jag frågade om hon ville ha fika – men låg oberört kvar och öste sand över sig. 😀 Hon var HELT salig! Hon låg på rygg och öste lyckligt armfull efter armfull med denna fantastiska ”sand” över sig… Skulle ha tagit en bild av den lyckliga lilla ungen om jag haft huvudet med mig men det lyckades jag inte med! 🙂
Nästa långa stopp var utställningen ”Skatter från Jordens inre”. David ville i princip aldrig sluta leka i den lilla ”gruvan” (eller som han sade ”mitt hus”) och han bjöd in mig gång på gång för att berätta om alla fantastiska saker han hade där inne! 🙂 Det är så kul att se hur inspirerad han blev, han var hälften grottman och hälften museivärd som sakligt förklarade hur saker och ting går till i grottboendet. 😀

Ellinor passade på att klämma två bajsar där inne på utställningen så jag var glad att det fanns en toalett där inne! 😮 😀
När det var dags för hemfärd gjorde vi premiär i souvenirbutiken, den har vi (faktiskt!) aldrig besökt förut. Jag skall nog se till att det blir första och enda gången också för det besöket kostade en viljesvag morsa tre gånger så mycket som inträdet (endast vuxna betalar, barn går gratis)…

Ellinor, vilken CHAMPINJON! 🙂 Jag visste ju att om jag tog med mig vagnen skulle vi ta oss runt snabbt och kvickt, men vi skulle ha en mycket ilsken liten tjej sittandes fast där i vagnen… Så jag gamblade lite och lämnade vagnen hemma. Förutom att Tobias initialt var helt gaaaaalet störd av det låga tempot och det var många ”men mamma! koooooom nuuuu!” när han ville visa mig än det ena och än det andra och jag sniglade runt tillsammans med liten Ellinor som både hade ett helt eget tempo och helt egen agenda på saker hon ville titta närmare på… 😀

Men hon gick och hon gick. SOM hon gick! Ett år och elva månader, hon bara gick. I SÅ många timmar! Inte ett enda klagomål, inga sammanbrott. Förutom i souvenirbutiken alldeles innan hemfärd, där hon blev hemskt upprörd när hon inte fick BÅDA leksakerna hon valt ut (två trädgrodor i olika storlekar) och bröt ut i en vild protest – det vill säga hon lade sig försiktigt ned på magen på golvet i butiken, armarna längs kroppen, pannan i golvet. Tyst och försiktigt. Där låg hon en halv minut, jag pratade vidare med pojkarna som oberört fortsatt försöka välja ut något de ville ha från butiken. Efter den halva minutens intensiva protester reste hon sig och kom fram till mig och jag fick en kram. Jag älskar den här ungen alltså! Hon är bäst i hela världen, helt enkelt! 😀

Det var ett par föräldrar som skrattade ganska gott åt hennes ”vilda” protester, jag kunde inte annat än skratta med. 🙂
Jag bar sedan Ellinor till bilen och hon somnade i sin bilstol innan jag hunnit runt bilen och satt mig i förarstolen…!

Men efter bilfärden hem kvicknade hon till och sen höll både hon och pojkarna högt tempo under det cirka två timmar långa lek/matbesöket på ”Mammas” vår lokala Sibylla innan vi kraschade i säng hemma. 🙂

 

Jag kan inte annat än känna tacksamhet över att vi bor så nära dessa pärlor till museer: Naturhistoriska Riksmuseet och Wasamuseet, vi återkommer gång efter gång och både jag och barnen gillar det lika mycket varje gång! 🙂

2 tankar om “Naturhistoriska Riksmuseet

  1. Vilka barn, så underbara och vilka spralliga ungar med stora gap vid bordet, var dom utsvultna. Det ser ju ut att ha varit en fin heldag och många saker att klättra på 🙂
    krama dom, ha det så bra, tänker på er

    • roligt är också att se Ellinor stå och se upp på storebror David i gruvgången 🙂