Pedagogiskt värre

Tobias läser på microvågsugnen, tyder tiden som står där med lysande siffror.

Jag ger mig i kast med att försöka förklara vad klockslaget 20 betyder. Leder honom i räkning från 12 och uppåt. David hakar på och börjar räkna han med.

REAKTIONER:

– Det var MIG du frågade!

– Han (David) räknar så HÖGT!

Ilska och ytterligare ett par upprörda ord uttalas av mycket grinig och upprörd storebror.

Lillebror? Han pekar (GUD FÖRBJUDE), gör miner, gör märkliga ljud. Han har inga som helst problem med situationen. Jag försöker överbrygga och jämka ihop grabbarna kring ämnet, utan framgång.

 

Vad hände med förklaringen av den digitala klockan? Den sket jag i. Jag tappade humöret. S påminde om den nyligt avslutade föräldrautbildningen så jag behärskade reaktionen från att bli ljudlig, men jag kunde inte fullfölja förklaringen. Den sket jag i. Sänkte mig därmed till en nivå jag inte borde.

Suck.

4 Replies to “Pedagogiskt värre”

  1. Håller med föregående, mot tjuriga barn hjälper ingenting, köp boxhandskar 🙂
    Krama dom, tänker på er

  2. En kollega fick en boxboll i huvudet i veckan och en lätt hjärnskakning senare kan jag ju konstatera att jag nog gärna håller mig ifrån just boxning… 😀 😀 Men det funkar bra att sjunga/hålla för öronen/gå in i ett annat rum/prata med det barn som INTE är surt/stå på huvudet/sätta sig att meditera… heh. Allt utom att gå i strid/diskussion fungerar egentligen bra! 😀

  3. Kram! Tack, nej. Men man kan ju inte låta bli att försöka! 😎