Det var väl fint

image

Besöket på Radiumhemmet där (den otroligt trevliga och proffsiga) sjuksköterskan plattade till mina behag slutade med friskrivning.
Frisk rivning.
Frisk.
Fri.

Värre var det med en kär kollega som väntar på att ta bort en knöl för att få reda på vad den är för sort. Usch.
Tacksam tacksam tacksam.

Jag gungade med barnen extra länge efter dagis/skolhämtning idag. Lät solen värma ansiktet och skrattade från magen med snurriga barn som bara ville ”snurra mera!”, ”snurra mera!”.

2 svar till “Det var väl fint”

  1. Förstår att det känns skönt och befriande, en sten som ramlar ner från bördan, blir i stället en ”step-stone” att fortsätta från 🙂
    kram barnet, krama barnen

  2. Å så skönt! Fick jag, skulle jag röntga brösten varje månad. Okej, halvår då. Jammen år då? Bläähh… Hyser en oresonlig oro för bröstcancer och försöker ändå själv klämma och känna varje månad.

    Och så skönt med skratt från magen. Det är för långt mellan de skratten ibland. :-*