Om dagarna…

Notera frånvaron av färg på färgpennans spets…

Ellinor har lärt sig klättra som sagt. När så storebror (David) så generöst lämnar en teckning och en färgpenna på bordet måste man ju göra något av det…

Talang för färgläggning!

Talang för färgläggning!

Vi glömmer hela tiden att hon kan klättra. Igår var jag i tvättstugan, hade inte dukat av bordet ännu och så hör jag plötsligt ett ”KLANG-KLANG-KLANG” från köket och rusar in…

…där sitter Ellinor, glatt, uppe på bordet. Glaslock i ena handen slev i andra, bankandes på grytan som stod kvar på middagsbordet! X-) Tur som var är hon inte i det läget så känslig för föräldraingripanden utan låter sig som oftast plockas ned och befrias från olämpliga ”leksaker”… 😀 Annars är hon inte den som skräder orden när man avbryter något för henne intressant, himmel vad man får veta att man lever! 😀

Myys.

Myys.

Ellinor har fortfarande kvar den där oemotståndliga impulsen att lägga sig och myyysa på mjuka saker. Kuddar på golvet inkluderat. 🙂

Sen älskar hon skor också, så lyckan är fullständig när hon får hjälp att ta på sig sina skor och kan klampa omkring hemma… 🙂

 

Vissa dagar längtar jag hem mer än lämpligt, speciellt när S skickar så fantastiska bilder (som de här ovan) från livet där hemma.

2 tankar om “Om dagarna…

  1. det är klart att du längtar hem, inte alls konstigt med den familjen som drar 🙂
    Hon hade smakat bort färgen, rackarungen… Tur att hon inte ramlar ner, hur skall ni göra med klättringen? lägga stolarna, för än orkar hon väl inte räta upp dom 🙂 eller så blir hon jättestark av träningen.
    Krama mysbarnen…

  2. Lägga stolarna är ett bra knep, speciellt grabbarnas stolar (de vanliga har hon inte bemästrat – ännu). Annars har vi tömt bordet så att hon inte skall hitta något att göra illa sig på!