Åh, sorg…

Den gråt som Ellinor just grät när jag drog bort henne från mitt bröst… Den vill jag aldrig mer höra! 🙁 Fy så hemskt.

Vi håller alltså på att sluta amma, tänkte att en helg borta i Prag skulle göra susen. Innan jag åkte ammade jag Ellinor endast på morgonen, så det är inte frågan om en livsuppehållande aktivitet.
Bara rent mys.
Rent mys.

Och nu känner jag mig otroligt elak, och ledsen samtidigt.
Vad är det jag gör? Varför skall hon inte få?

Usch!

Pepp pepp! Nu dusch och sen övertala pojkarna att vakna igen. Dagen börjar, snart känns det här helt OK.

image

S sövde om henne efter intermezzot.

4 tankar om “Åh, sorg…

  1. Stackarn… det är ju skönt att få somna om efter thr ordeal

    krama henne och alla andra, dig själv oxå

    tänker på er

  2. Varför vill du sluta då? När vare sig du eller hon vill? Jag minns inte hur länge jag ammade Norah exakt, men omkring 1,5 år. På slutet bara morgon och kväll. Kan ha varit bara ena målet helt på slutet.
    Men vill du sluta, så då skall du sluta. Pepp, pepp! 🙂

    • Jag lade ned det där försöket, det är för mysigt och det kändes ju enbart trist på alla vis! 🙂 Nu kör vi vidare till hon glömmer bort att hon vill, eller till jag inte vill. 🙂 Kvällsamningen gick alldeles utmärkt att sluta med för där var det bara bus som till slut ledde till bråk så nöjet var ytterst tveksamt där (plus att ungens läggning tog flera timmar!). 🙂 Nu får hon ett stadigt mål gröt på kvällen och somnar ganska lättvint (utom nu då när vi tränar ”somna själv”).