Ett år

Elli_tittei_2013-11-06Så blev hon ett år, plötsligt, vår lilla tjej. Vår dotter. Det lilla barnet vi planerade i flera år och som till slut blev till.

Det går inte att sticka under stol med att vi hoppades att det skulle bli en flicka. Jag önskade det så mycket att det är skamligt nästan, det ÄR ju inte helt politiskt korrekt att ”önska” ett barns kön. Men det kändes så himla perfekt för ”terrorbalansen” här hemma, om det fick bli ett flickebarn också, en lillasyster. 🙂 FATTA vilken tur vi hade!

Nio månader (BF+8) väntade vi. Fyra superhemliga första månader då bara de allra närmaste visste, sen var det svårt att dölja. Vår lilla ”Ninja Stormtrupp” (som Tobias ville att hon skulle heta) blev en hon redan efter första ultraljudet (med så stor säkerhet som man kan se så tidigt).

Vink-vink!

Hon föddes en snöstormig torsdag morgon. På några få timmar var hon ute, en alltigenom fantastisk upplevelse (såpass att det kändes lite orättvist att jag inte varit lika kool vid pojkarnas förlossningar!). 🙂

Hon begåvades med ett "alv-öra" där i början.

Hon begåvades med ett ”alv-öra” där i början.

Måånga måånga måånga timmar och veckor satt jag sedan med den varma lilla barnkroppen intill mig. Hon trivdes mycket bra på mig, inte lika bra liggande för sig själv (skillnad där mot Tobias som alltid gick att ha ”intill” inte nödvändigtvis med direkt kroppskontakt). Men egentligen var det ju mest bara mysigt, opraktiskt, men mysigt. 🙂

Stilla.

Stilla.

Många (OÄNDLIGT många!) timmar har jag också suttit stilla som en stenstod i mer eller mindre ”omöjliga” positioner när damen i fråga äntligen kopplat på och börjat amma (rörde jag ett finger kopplade hon lös och började om gråten igen). Fyra första månaderna gick det inte, verkligen inte, bra att amma henne. Sen lossnade det och även om hon aldrig någonsin skulle kunna kategoriseras som ”lättammad” så har vi haft många mysiga matstunder tillsammans hon och jag.

Hon växte som hon skulle trots amningsproblemen, bebisen som var störst av våra tre hittade sin kurva och ligger komfortabelt kvar på den. ”Proportionerlig och fin” var ju läkarens utlåtande vid senaste kontrollen. 🙂

Nu, nu står hon och rör sig kring huset helt obehindrat med stöd – hon har bara inte upptäckt att hon kan gå, tror jag. Eller så håller hon helt enkelt på att öva till det blir perfekt? 😀 Hon äter strängt taget allt man serverar, hårda/sega bitar är fortfarande lite klurigt eftersom hon bara har sju tänder (fyra uppe och tre nere). Hon ”pratar” ganska mycket, mitt mammaöra hör förstås att hon upprepar orden vi säger men det är en bit kvar innan hon pratar. Dock inga problem att förstå vad hon vill, hennes kroppsspråk är extremt tydligt! 😀

Hon är inte mycket för att ”mysa på skötbordet”. Som regel avbryter jag henne (hennes lek eller aktivitet) med blöjbyten eller påklädning så hon börjar det hela med att vara ganska grundligt förbannad. Sen får man distrahera henne för allt vad tygen håller, hon är stark och har lång räckvidd och får hon inte som hon vill FLYGER det grejer åt alla håll. Hon är inte främmande för att ta ut smokken ur munnen och ilsket slänga den åt fanders när hon inte får som hon vill. 😀 Så humör har hon, jösses. Men hon myser gärna med oss och allt annat som är mjukt så fort vi sitter stilla sitter hon eller ligger hon på oss. 😀 Så man får väl ta de där besöken till skötbordet för vad de är – ett nödvändigt ont!

Hon har nära till skratt, tror hennes grundhumör är ”bestämt glad” (dvs hon har alltid en plan, vet vad hon vill och är god och glad under tiden). Ellinor har inga problem att sysselsätta sig själv, med sina (eller brödernas) leksaker, tvätt, duplo, leksaksservisen. Plötsligt har en timme passerat utan att man egentligen hört av henne (inga klagomål alltså) och då har hon suttit på ett par ställen i huset och ganska glatt sysslat för sig själv. Så länge hon har koll på var jag/vi är är hon lugn. Men gud förbjude att vi går på toaletten… då jäklar får man höra! 😀 Men hennes humör är grunt, det går över fort så man kan så gott som alltid lura henne att skratta istället för att vara arg. Bröderna är oerhört mycket bättre på detta än vi vuxna dessutom, det spelar nästan ingen roll vad David gör så skrattar Ellinor. 🙂

Här följer en liten 12-bilders kavalkad från året som flög förbi så himla snabbt:

Familjen_2013-01-10_005

Januari: Sov gärna nära i början, lät snällt pappa spela spel bara han lånade ut sitt varma knä…

Familjen_2013-02-13_007

Februari: Glad gladare gladast! Frisyren har börjat definiera sig…

Mars: Liten nog att bada i tvättstugans diskho!

Mars: Liten nog att bada i tvättstugans diskho!

April: Inga tänder men glad ändå!

April: Inga tänder men glad ändå!

Maj: Fruktansvärt orättvist att få en morot att äta när man inte har några tänder! :-D

Maj: Fruktansvärt orättvist att få en morot att äta när man inte har några tänder! 😀

Juni: Hann inte lära sig krypa innan inomhusperioden började, både bra och dåligt.

Juni: Hann inte lära sig krypa innan inomhusperioden började, både bra och dåligt.

Juli: Brorsans stora fordon är BÄST (ligger stilla, massor med rörliga delar).

Juli: Brorsans stora fordon är BÄST (ligger stilla, massor med rörliga delar).

Agusti: Bröderna har fler roliga grejer...

Agusti: Bröderna har fler roliga grejer…

September: Den här bilden blir väl studentplakat...!

September: Den här bilden blir väl studentplakat…!

Oktober: Hoppsan vilket fäste man får utan sockor eller strumpor!

Oktober: Hoppsan vilket fäste man får utan sockor eller strumpor!

November: Den här SKITVAGNEN går aldrig åt det håll man vill...

November: Den här SKITVAGNEN går aldrig åt det håll man vill…

December: Minsann, dockan får lite uppmärksamhet ibland.

December: Minsann, dockan får lite uppmärksamhet ibland.

 

4 tankar om “Ett år

  1. Det var 12 fine bilder av gullungen vår, så nå skal det bli spennende å se hende igjen :)og like mye gutta boys ,de er gullgutta våre vi venter på dere :)klem;)

  2. Fantastiskt fint skrivet, och vilken beskrivning av den lilla människan, hon är ju bäst, lika fin som sina bröder
    Bilderna är ju en fin och målande kavalkad över hennes utveckling, fantastiska bilder
    Synd att det var så långt till er, det går inte att bara ‘dyka upp’
    Krama hela högen från mig
    jag älskar er

    • på första bildserien, med hinken, där är hon ju bara bäst! 🙂

  3. Håller med alla tidigare talare , fast jag fick ju krama henne senast det var allra bäst.