Så blev hon ett år, plötsligt, vår lilla tjej. Vår dotter. Det lilla barnet vi planerade i flera år och som till slut blev till.
Det gÃ¥r inte att sticka under stol med att vi hoppades att det skulle bli en flicka. Jag önskade det sÃ¥ mycket att det är skamligt nästan, det ÄR ju inte helt politiskt korrekt att ”önska” ett barns kön. Men det kändes sÃ¥ himla perfekt för ”terrorbalansen” här hemma, om det fick bli ett flickebarn ocksÃ¥, en lillasyster. 🙂 FATTA vilken tur vi hade!
Nio mÃ¥nader (BF+8) väntade vi. Fyra superhemliga första mÃ¥nader dÃ¥ bara de allra närmaste visste, sen var det svÃ¥rt att dölja. VÃ¥r lilla ”Ninja Stormtrupp” (som Tobias ville att hon skulle heta) blev en hon redan efter första ultraljudet (med sÃ¥ stor säkerhet som man kan se sÃ¥ tidigt).
Hon föddes en snöstormig torsdag morgon. På några få timmar var hon ute, en alltigenom fantastisk upplevelse (såpass att det kändes lite orättvist att jag inte varit lika kool vid pojkarnas förlossningar!). 🙂
Måånga måånga måånga timmar och veckor satt jag sedan med den varma lilla barnkroppen intill mig. Hon trivdes mycket bra pÃ¥ mig, inte lika bra liggande för sig själv (skillnad där mot Tobias som alltid gick att ha ”intill” inte nödvändigtvis med direkt kroppskontakt). Men egentligen var det ju mest bara mysigt, opraktiskt, men mysigt. 🙂
MÃ¥nga (OÄNDLIGT mÃ¥nga!) timmar har jag ocksÃ¥ suttit stilla som en stenstod i mer eller mindre ”omöjliga” positioner när damen i frÃ¥ga äntligen kopplat pÃ¥ och börjat amma (rörde jag ett finger kopplade hon lös och började om grÃ¥ten igen). Fyra första mÃ¥naderna gick det inte, verkligen inte, bra att amma henne. Sen lossnade det och även om hon aldrig nÃ¥gonsin skulle kunna kategoriseras som ”lättammad” sÃ¥ har vi haft mÃ¥nga mysiga matstunder tillsammans hon och jag.
Hon växte som hon skulle trots amningsproblemen, bebisen som var störst av vÃ¥ra tre hittade sin kurva och ligger komfortabelt kvar pÃ¥ den. ”Proportionerlig och fin” var ju läkarens utlÃ¥tande vid senaste kontrollen. 🙂
Nu, nu stÃ¥r hon och rör sig kring huset helt obehindrat med stöd – hon har bara inte upptäckt att hon kan gÃ¥, tror jag. Eller sÃ¥ hÃ¥ller hon helt enkelt pÃ¥ att öva till det blir perfekt? 😀 Hon äter strängt taget allt man serverar, hÃ¥rda/sega bitar är fortfarande lite klurigt eftersom hon bara har sju tänder (fyra uppe och tre nere). Hon ”pratar” ganska mycket, mitt mammaöra hör förstÃ¥s att hon upprepar orden vi säger men det är en bit kvar innan hon pratar. Dock inga problem att förstÃ¥ vad hon vill, hennes kroppssprÃ¥k är extremt tydligt! 😀
Hon är inte mycket för att ”mysa pÃ¥ skötbordet”. Som regel avbryter jag henne (hennes lek eller aktivitet) med blöjbyten eller pÃ¥klädning sÃ¥ hon börjar det hela med att vara ganska grundligt förbannad. Sen fÃ¥r man distrahera henne för allt vad tygen hÃ¥ller, hon är stark och har lÃ¥ng räckvidd och fÃ¥r hon inte som hon vill FLYGER det grejer Ã¥t alla hÃ¥ll. Hon är inte främmande för att ta ut smokken ur munnen och ilsket slänga den Ã¥t fanders när hon inte fÃ¥r som hon vill. 😀 SÃ¥ humör har hon, jösses. Men hon myser gärna med oss och allt annat som är mjukt sÃ¥ fort vi sitter stilla sitter hon eller ligger hon pÃ¥ oss. 😀 SÃ¥ man fÃ¥r väl ta de där besöken till skötbordet för vad de är – ett nödvändigt ont!
Hon har nära till skratt, tror hennes grundhumör är ”bestämt glad” (dvs hon har alltid en plan, vet vad hon vill och är god och glad under tiden). Ellinor har inga problem att sysselsätta sig själv, med sina (eller brödernas) leksaker, tvätt, duplo, leksaksservisen. Plötsligt har en timme passerat utan att man egentligen hört av henne (inga klagomÃ¥l alltsÃ¥) och dÃ¥ har hon suttit pÃ¥ ett par ställen i huset och ganska glatt sysslat för sig själv. SÃ¥ länge hon har koll pÃ¥ var jag/vi är är hon lugn. Men gud förbjude att vi gÃ¥r pÃ¥ toaletten… dÃ¥ jäklar fÃ¥r man höra! 😀 Men hennes humör är grunt, det gÃ¥r över fort sÃ¥ man kan sÃ¥ gott som alltid lura henne att skratta istället för att vara arg. Bröderna är oerhört mycket bättre pÃ¥ detta än vi vuxna dessutom, det spelar nästan ingen roll vad David gör sÃ¥ skrattar Ellinor. 🙂
Här följer en liten 12-bilders kavalkad från året som flög förbi så himla snabbt:
Det var 12 fine bilder av gullungen vår, så nå skal det bli spennende å se hende igjen :)og like mye gutta boys ,de er gullgutta våre vi venter på dere :)klem;)
Fantastiskt fint skrivet, och vilken beskrivning av den lilla människan, hon är ju bäst, lika fin som sina bröder
Bilderna är ju en fin och målande kavalkad över hennes utveckling, fantastiska bilder
Synd att det var sÃ¥ lÃ¥ngt till er, det gÃ¥r inte att bara ’dyka upp’
Krama hela högen från mig
jag älskar er
på första bildserien, med hinken, där är hon ju bara bäst! 🙂
Håller med alla tidigare talare , fast jag fick ju krama henne senast det var allra bäst.