David 4 år

Förlossningen_2009-07-10_024

Några minuter gammal.

Fyra år sedan vi åkte in, lite överraskade en dag tidigt. Hade inga illusioner om vad som skulle komma, det hade tagit lång tid med Tobias så jag förväntade mig ”ungefär samma” denna gång (mest för att inte bli för optimistisk). Det tog just också ”ungefär samma”, ganska precis 16 timmar från start till slut. 🙂

Det var högsommar ute, varmt som attan. Förlossningsrummet hade fel på luftkonditioneringen så där inne var det ungefär 7 grader varmt (KÄNDES det som). Jag blev blå om läpparna och skakade tänder helt okontrollerat efter en timme eller så. S ordnade extra filtar och sen spenderade jag större delen av resten av förlossningen så djupt inbäddad som möjligt. DET hade förmodligen en hel del att göra med tiden det sedan tog att klämma ur sig en liten David… 😎

Familjen_2010-07-03_015

Snart ett år gammal.

Första året med David var långt, jag hade svårt att hitta mammaformen tillsammans med pojkarna och var ofta ledsen av helt ”fel” anledningar (orsakat av sådant som jag i efterhand insett inte spelade någon som helst roll). David var en bebis som behövde mycket uppmärksamhet, ville helst bli buren så BabyBjörn selen fick mycket motion. Men gudskelov var han även en ofattbart söt liten knubbis som älskade att vara ”mitt i smeten” och han var kvick på att lära sig saker (som ovan, övar på att hålla sushi-pinnar…). 😀

På bilden ovan har han värsta bulan och såret i pannan, han hade gjort en högfartsvurpa utför altankanten med sin älskade sparkbil. Så såg han ofta ut då han inte var den som drog sig för att prova ställa sig mot saker, även saker som inte alltid stod stilla. Det antal gånger storebror sprang omkull David går nog inte heller att räkna, så under hans första två levnadsår hade han mer eller mindre konstant bulor och/eller blåmärken i pannan.

Drygt två år.

Drygt två år.

Andra året blev David den gulligaste lilla pratkvarn man kunde tänka sig. Han lärde sig gå och äta själv, allt som brorsan gjorde skulle naturligtvis även David göra (och han lyckades ofta!). När han började på förskolan under senhösten och när kunskaperna började komma ”utifrån” (alltså inte bara mor & far som stod för lärdomarna) kändes det som om han växte ytterligare/snabbare. Men han var den pussigaste gulligaste unge man någonsin kunde ha!

Snart tre år gammal.

Snart tre år gammal.

Tredje året med David introducerade ”personlighetsutveckling” (läs: trots) även i Davids vardag (och naturligtvis vår!). Nu hade vi två personligheter under utveckling här hemma och om det hade varit svårt med Tobias var det rent chockerande med David – han som fram till nu varit en sådan otroligt godmodig och glad liten man som alltid ville ”kan själv” och var med på det mesta!

Nu var det mycket som skulle testas, ofta ofta var han ”punkterad” (dvs utan ett enda ben i kroppen, transformerad till en geléartad hög på golvet) när det gällde och vi fick använda en hel katalog med trix för att få honom dit vi ville när det gällde. Då och då hade man tid att låta honom vara ”punkterad” och då fick han oftast tag i ett eller annat ben att staga upp kroppen med men det kunde ta LÅNG tid (vill minnas närmare timmen med skrik och protester i geléform vid mer än ett tillfälle). En prövning för stora och små!

Men SÅ illa var det ju inte, för vi avskräcktes ju inte från att skaffa en till… 😉

Snart fyra år, med lillasyster och storebror.

Snart fyra år, med lillasyster och storebror.

Fjärde året med David har varit ett där han plötsligen blev så klok. Klok som en bok, han pratar och funderar och tänker så mycket mer tydligt nu mot tidigare. Trotsar, eller förlåt, personlighetsutveckling ägnar han sig fortfarande åt (det går ALDRIG över, tror jag…). Men nu handlar det inte om ovettiga ”geléhögsprotester” utan om att han behåller kontrollen över områden av sitt lilla liv där vi inte kan påverka honom (dvs äta, sova och gå på toaletten), det känns mycket mer behärskat och enkelt att förstå även om det stundtals är mer än lite frustrerande (tex att konsekvent vägra smaka på godsaker som melon eller tomat, något han åt med god aptit för ett par år sedan…).

Han sjunger mycket och med stor entusiasm nu, han ”läser” koncentrerat och studerar med stor intensitet sin bror när han spelar. Ritar/målar gör han inte speciellt ofta även om vi nu har ”fri tillgång” till papper och färgpennor men han älskar att pärla och leka med trolldeg. På förskolan verkar han numera ta en del fighter, så han har större förtroende för sina fröknar nu men han vill helst alltid vara hemma om man frågar honom. När bästa kompisen Theo är på plats är det aldrig några problem att lämna honom, men om man ger honom ett val vill han alltid stanna hemma. Det var precis likadant med Tobias så det skall bli spännande att se om det kommer att bli ännu svårare att lämna honom under detta år (som det var med Tobias, innan det vände lagom till femårsdagen).

Frukostgåva.

Frukostgåva.

Idag har vi firat, med sång väckte vi honom och i kläderna lurade vi honom med viskningar om att det kanske väntade en överraskning i köket på bottenvåningen. 🙂 Sen bar det av till förskolan där man sjungit och gratulerat, bilden på dörren såg ni i tidigare inlägg.

Det regnade större delen av dagen men tacksamt nog blev det uppehåll lagom till hemfärden från dagis – David cyklade glatt i förväg men pallnitade när han plötsligt fick syn på ett par jättestora snäckor. Tobias tyckte att vi skulle samla dem till en stor ”snigelkonferens” och David var på, så då gjorde vi det. Men märk väl, denna mängd konferensdeltagare plockade vi ihop på en sträcka om cirka fyra meter. Hade vi utvidgat upptagningsområdet hade vi säkert dubblerat samlingen…!

image

”Snigelkonferens”

wpid-DSC_3352.jpg

En snäcka som är alldeles mörk.

Nästan direkt som vi kommit hem var det dags för kalas, de två gästerna dök upp och barnen började omedelbart leka. S regnbågsmuffins togs emot med stor tveksamhet av våra gäster men våra pojkar är nog genetiskt programmerade att äta ”konstiga bakverk” eftersom de bad om mer när de avslutat sina respektive muffins… 😀

Bursdags sällskap.

Bursdagssällskap.

Bakverk av tvivelaktigt slag...

Bakverk av tvivelaktigt slag…

Wilhelms storasyster och familj var vänliga nog att plocka med sig Tobias hem igen efter fikat så att småkillarna fick leka helt ostört. Det var fantastiskt kul att se/höra dem (och leka med dem)! 🙂

Superhjältar.

Superhjältar.

Jag delade ut hattar och lite senare även diverse utklädningskostymer, byggde koja på altanen (med ficklampor, viktigt), klädde ut mig till ett spöke, vi hade fiskdamm och lekte kurragömma samt ”gömma spiderman” (”gömma nyckel” – fisk-fågel-eller-mittemellan). Alldeles lagom mycket bus. 🙂

Senare när Tobias kommit hem igen och gästerna åkt hem till sig ringde vi upp morfar, moster & morbror & kusinerna, mormor och farmor på Skype för att öppna presenter tillsammans. Det var mysigt och David trodde sig faktiskt att prata med alla, han som brukar evakuera rummet när vi slår på Skype…! 🙂

Tack allihop för fina presenter, vi önskar ni hade kunnat vara här och fira med oss!

image

Jättegoda!

4 tankar om “David 4 år

  1. Vilken beskrivning och vilket kalas, alla engagerade. Söt liten kille David med sina blå ögon i ett glatt ansikte, men var var ni när han satt och hanterade sushipinnarna?
    Fint att kunna närvara via skype och titta in en stund
    kramar till alla

    • Vi var på sushi-restaurangen på Centralvägen (ner mot tågstationen). 🙂
      Kram!