Tuttförvirring


Jag läser om så kallad ”tuttförvirring” och det är nog något sådant som hänt Ellinor…

Det är väl egentligen en kombination av två saker.
Dels hinner det ofta gå lite för länge mellan måltiderna dvs hon blir lite för hungrig när det väl är dags att äta och då är hennes tålamod obefintligt vilket gör att mjölken inte kommer fort nog och lätt nog.

Dels handlar det om att sugtekniken när hon suger på smokken/nappen/tutten är helt annorlunda än när hon suger på bröstet, munnen är inte alls lika öppen.

Vad jag har märkt är att när hon blir sådär förtvivlad och hungrig fungerar det som regel ganska bra att ge henne smokken, då börjar hon suga och blir lugn och avslappnad i kroppen efter bara ett par drag. Försöker man sedan ta bort smokken för att försöka ersätta den med bröstet brister hon omedelbart ut i skönsång igen och hela lilla kroppen blir spänd. Det värsta som finns är ju när hon gråter otröstligt, därför är det ju ganska frestande att ge henne smokken för att lugna henne.
Men jag tänker att vi kanske får vara lite försiktiga i användandet nu en period, så att hon inte glömmer hur man äter.

Nästa misstag jag lyckas upprepa så gott som varje dag är att jag lockas att låta henne sova – när jag vet att det är lagom tid för en av hennes måltider. Det är så otroligt frestande att låta henne ligga kvar och sova för att hinna med det som skall göras eller för att hon helt enkelt ser ut att ha det så gott där hon ligger.
Men faktum är att om det går över tre timmar mellan måltiderna innebär det att hon blir näradödenhungrig när hon väl vaknar…
Sen tajmar en av hennes måltider så gott som alltid middagstid för oss andra. Om hon då sover när jag skall börja med matlagningen (som idag) är det lätt hänt att låta henne sova en stund till så att man åtminstone får igång kockelerandet så att brorsorna inte skall bli för blodsockerlåga i väntan på en middag som dröjer.

Men att väcka henne och byta blöja och mata tar aldrig mer än en halvtimme som regel – OM hon inte hunnit bli för hungrig, då kan det ta många timmar… Så det är bättre att sikta in sig på att alltid mata henne först!

Så, detta är actionplanen för närmaste tiden:

1. Begränsa användningen av smokken/nappen/tutten. 

2. Bjuda på mat var tredje timme eller så ofta som hon önskar.

Jag får helt enkelt finna mig i att agera human-size tröst ett par veckor till. 🙂

Länk till ”Amningshjälpen” som innehåller lite information om ungefär detta.

2 Replies to “Tuttförvirring”