Denna graviditet

Vecka 23+3.

Saker och ting fortskrider som förväntat med denna graviditet. Jag försöker låta bli att vara nervös och orolig, men det går inte att låta bli att oroa sig ändå. Tur som var kan S lägga örat mot magen och bekräfta små taktfasta hjärtslag därinne. Vissa dagar sprattlas det lite mindre, andra dagar lite mer. Men jag har hela tiden ett inre öga på aktivitetsnivån därinne. Kan inte låta bli, jag vill ju så himla gärna att allt skall gå bra! 🙂

Skillnad denna gången mot de andra två är att jag mått mer illa, från början (februari) till mitten av maj ungefär. Fortfarande har jag svårt att äta kött, det bara växer i munnen på mig och vill liksom inte ned… X-) Jag har insett att jag blir mätt otroligt snabbt också, två tre tuggor bara så är jag ”mätt”. Jag fortsätter oftast äta till jag ”ätit upp” mest för att jag har en känsla av att jag faktiskt borde. Oftast går det bra, jag har lärt mig att inte lägga upp så stora portioner bara. Tristaste med ”köttmotviljan” är att även leverpastej och blodpudding känns motigt att äta. Men då och då trycker jag utan problem i mig påläggsskinka på frukostmackan så helt hopplöst är det ju inte.
Jag gillar dock verkligen grönsaker, gröt, fil och mjölk, för att inte tala om frukt och lakritsgodis… 😀 Vi klarar oss nog utan kött ett tag, Ninja och jag.

Jag har ont i höger höft, lite onödigt mycket. Men idag när jag vilade passade jag på att lägga en kudde mellan knäna – något jag hört många andra mammor tipsa om men aldrig riktigt behövt. Det var riktigt skönt även om jag fortfarande kände en lätt molande värk om jag låg stilla för länge. Skall fortsätta med knäkudde så länge och hoppas på det bästa.
Magen tar lite mer plats nu, märker jag när jag sitter vid skrivbordet. Jag kan inte sitta precis kloss intill bordet som jag brukar (för att låta hela underarmarna vila på bordet), kan absolut inte heller sjunka ned och luta mig tillbaka i stolen och hoppas nå lika väl fram till tangentbordet. Men men, det är ju övergående! 😀 Om jag sitter allt för brant framåtlutad brukar det börja sprattla i magen, skulle tro att Ninja plötsligt får det trångt då.

Stödbälte

När jag bär mycket på barnen känner jag också av magen mycket mer denna gång, det spänner och gör ont, känns som om jag skulle behöva ”hänga upp” magen lite så att den inte är så tung. Skall plocka fram ”maggördlarna” jag fick av syrran, jag minns att jag använde dem mycket senare i graviditeten med de andra två bären. Skall även kolla med kompisen A om hon har kvar sitt ”bäckenband” (stödbälte i grov resår med kardborrstängning).
Jag känner mig över huvud taget mycket mer otymplig och osmidig. Men jag märker ju att det egentligen inte är så mycket jag inte klarar när jag väl sätter igång, det gäller både gå på tur så väl som krypa omkring och leka med barnen. 🙂
Men jag är mycket mer rädd om mig nu, helt medvetet.

Imorgon börjar arbetet igen, barnen skall till dagis och vi tillbaka i fållan. Får se hur kroppen känns efter en par dagar på jobbet! På torsdag har jag en date med MVC, då skall jag mätas och vägas igen.

2 svar till “Denna graviditet”

  1. Kroppen känner nog till vad den behöver, lakritsgodis kanske kan diskuteras, men det finns kanske nåt ämnee där som också behövs. Säkert omställning med att börja jobba så du får mjukstarta. Kramar

  2. Jao just lakritsgodis är ju lite tvivelsamt, men jag tänker just det att kroppen klarar upp det här själv – om man bara lyssnar på den. 🙂