Jag vågar knappt

Jag vågar knappt skriva det, men senaste veckan har pojkarna lekt så otroligt mycket och fint tillsammans att jag inte kan låta bli att få små glädjeryck allt eftersom jag inser att det bara fortsätter och fortsätter… 🙂

Idag har de lekt i tre timmar, med avbrott för frukost, antalet gräl som har behövt redas ut av oberoende part: 2

Rekord! Helt fantastiskt!

Sen att huset fylls av resonerande, diskuterande, rolleksdiskussioner och glada skratt – vilken oerhörd bonus! 🙂

4 Replies to “Jag vågar knappt”

  1. Men så trevligt det låter, fred i syskonskaran – lugn i mammasjälen. Hoppas det håller i sig….

  2. Ja! Hoppas verkligen det!

    Nyss fick jag agera ”stränga mamman” och tvinga dem att returnera leksaker de ”fyndat” inne i förrådet i vår så kallade ”förbjudetlåda”.

    Då blev de TVÄRSURA och gick upp på övervåningen. Nu leker de tillsammans i frid där… 😀

  3. Grattis! Det är framtiden du ser rulla upp sig framför dig. 😀 Det blir bara bättre härifrån!

    Och ni som har två pojkar, kommer ju enligt vad alla tycks påstå att få en glidartillvaro utav nåde, utan särskilda tonårskonflikter och så vidare.

    Jag suckar ibland inombords och gruvar mig för hur Norah skall ta sig genom de där åren, med tanke på något som just utspelat sig. X)

  4. Uj uj, har Norah börjat göra debut i ”tweenie” livet?? 😮

    Jag hoppas grabbarna blir goda vänner även framöver, ibland känns det som om de är extremt olika, men det behöver ju inte betyda att de inte kommer att leka fint ihop.

    Tonåren ja… tänker man för mycket på det får man bara ångest, herrejösses – allt som kan hända – dåliga kompisar och ännu sämre influenser från skola/omgivningar nästan det allra värsta.