Farväl…


Finfina mössa, farväl. Tjänat oss väl, nu senast var det David som hållit huvudet varmt med den.

Men allt har ett slut och nu andra gången vi råkat torktumla den går den inte att rädda (membranet av vind- och regntätt material mellan foder och yttertyg hade smält ihop till ett litet knyckligt skrutt inuti mössan…).

Ett svar till “Farväl…”