Absolut tell-tale

Alltså, pojkarna bråkar mindre just nu. Otroligt skönt!
Men det innebär ju inte att de inte bråkar alls. Men i högre grad har jag börjat våga låta dem själva reda ut situationen även när det låter riktigt illa.

Men så ibland blir det ”över gränsen” och någon av oss vuxna måste ingripa. Då bjussar Tobias så gott som alltid på ett ’absolut’ tecken på vems fel det var:

David ledsen/förorättad – Tobias utom synhåll.

Det vill säga – Tobias gömmer sig så gott som precis med hundra procents säkerhet om han är den som gjort något tokigt.

Ganska bra, tycker vi föräldrar.

Tell tale – Wikipedia (engelska)

4 svar till “Absolut tell-tale”

  1. Precis så är det, eller har varit, med Norah och Ruben. Men bara Norah märk väl. Ruben brukar inte gömma sig när han gjort något mot Norah, utan litet tappert ta avbassningen.

    Och så har jag märkt tydligt sedan jag uppmärksammade det, att båda barnen gärna och med väldigt anklagande stämma deklarerar att ”han/hon gjorde…”, de det egentligen bara handlar om misshapps under lek. Det händer att jag då uttalar att ”den som sig i leken ger…”. När man inte gör något i enkom, när man är helt oanande. Men man skall fortfarande säga ”förlåt, det var inte meningen”.

    Fatta – det är det här som formar skitungarna till att bli kloka vuxna. Vilket viktigt jobb vi gör! 🙂

    *kramar*

  2. David har ju ENORMT svårt att säga förlåt, som jag skrivit om tidigare. Men vi försöker och försöker.
    Fick tipset att be barnen ”göra förlåt” också, inte bara säga – dvs krama eller smeka/blåsa etc också.

    Viktigt jobb, det är det. Viktigast att föregå med goda exempel också, jag hoppas det fastnar mer av det än vad det just nu verkar göra av våra uppmaningar till ödmjukhet och artighet…